Tankar om att skänka pengar till välgörenhet.
Min kompis Karin känner ångest över att hon inte skänker så mycket pengar till bättre behövande. Hon sa till mig idag att hon till viss del blir provocerad av andra som ger, och sedan blir skamsen för att hon själv inte ger. Hon känner av att hon kan skänka mer pengar för hon festar förhållandevis ganska mycket och man ser henne ofta i någon helt nu outfit. Hon är en sådan tjej som kan tänka sig att köpa en väska för 16 000 kronor i början av månaden och sen väljer hon att äta nudlar fram till nästa lön. Det jobbiga är väl för henne att hon ofta säger att hon inte har några pengar över att skänka till välgörenhet samtidigt som hon festar, köper mycket fina kläder och andra svindyra grejer.
Karin är en av mina bästa vänner och jag tror att ett skäl till att jag gillar henne så mycket är just för att hon spenderar mycket pengar på sånt hon verkligen vill ha. Att hon sen tycker att det är värt att leva på nudlar ett tag tycker jag gör henne lite extra cool. Själv vågar jag inte leva så. Jag vill ha marginaler. Jag kan lätt bränna mycket pengar på något, men jag vill alltid ha pengar så jag just slipper att bara äta nudlar. Men tjusning med Karin är att hon bränner mycket pengar, men på sånt som hon verkligen tycker är värt att bränna pengar på och sen sitter hon ändå inte skiten för hon tycker att det känns bra att i priicip leva på nudlar och vatten. Jag gav i alla fall Karin ett förslag som kanske kan hjälpa henne att bli av med skammen.
Man kan bestämma sig för att donera en fast summa pengar varje månad till något som man vill skänka pengar till. Man har det som princip även om man typ bara skänker 5 spänn så har man ändå i alla fall skänkt något och då kan man ju känna sig stolt. Man kan tex som ren princip skänka bort alla mynt som man får tillbaka i växel när man handlar. En gång i månaden kan man ju lägga dessa pengar i någon välgörenhets bössa. Det kommer nog att lätta på den eventuella ångesten.
Det är bättre att sätta rutiner om amn känner att saker man vill få gjort aldrig blir av Man ska ändå inte skämmas om man inte skänker så mycket pengar till alla möjliga välgörenhetsorganisationer och allt annat som kan tänkas göra våran värld lite bättre. Man skänker pengar om man vill det själv! Vill man skänka, fast man känner att man gör det för sällan då är mitt tips att man ska försöka skaffa sig någon form av rutin på detta. Samtidigt gillar jag folk som köper saker, unnar sig och själva har kul för sina pengar. Det skapar ju jobb åt andra när man bränner mycket pengar i alla möjliga former av nöjen, oavsett vad man bränner dom på. Det är ju också välgörenhet. Välgörenhet åt mindre arbetslöshet. Det där med att man många tycker att man måste skänka pengar till något specifikt välgörande ändamål om man har några pengar över det är ju bara nåt som har med den töntiga jantelagen att göra, och den kan man väl bara skita i.
