Jag börjar dagarna nu med att röra på mig. Det blev en powerwalk (pw) nu under morgonen. Jag tänker att jag ska köra på med PW, Varje dag under några dagar framöver. Nästa vecka lär jag få nytta av att jag rör på mig varje dag. Nästa vecka är jag rätt säker på att det blir mycket gå och trava runt, och då är det nog bar om jag vänjer kroppen vid detta redan nu.

 

När jag var ute på min runda så lyssnade jag samtidigt på Verkligehten i P3. Jag har inte lyssnat på något avsnitt på länge och jag vill gärna höra allt. 

 

Känns lite konstigt att det inte är någon fotboll idag. Man har ju blivit van vid att det visas några matcher varje dag, men idag är det inget alltså. 

 

Jag fortsätter annars med att bara vara i nuet och tänka framåt. Jag kan komma på något varje dag som jag lyckas med, just för att jag är så noga med att vara fokuserad på nuet. Dom målsättningarna som jag har haft för i år och också redan nu har lyckats med att nå, hade jag förmodligen inte klarat av om jag inte hade varit fokusread på att vara i nuet. Jag har nåra mål kvar att nå och jag tror att jag fixar nästan allt som jag tänkte i början av detta året att jag skulle fixa. Fixar jag inte allt så kommer det ju nya år. Jag tänker bara nu och framåt, det känns väldigt bra och gör också att man känner sig nöjd och glad med allt som man just nu har. 

 

På min sk "INSTASTORY" idag så ställde jag några frågor som handlade om mig. Jag ville undersöka hur väl mina följare känner mig. Här kommer frågorna, svaren och vad jag tycker är rätt svar. Procenten kan ju sen ändra sig till imorgon för min ligger ju uppe i ganska många timmar till. Men såhär ser det ut  nu i alla fall.

 

 

Mitt svar: 175 cm

 

Mitt svar: Singel.

 

Mitt svar: Pingis

 

Mitt svar: Det är stad som gäller för mig  när jag åker på semester. 

 

Mitt svar: CHAMPAGNE!!

 

Skönt att jag bara lyckades sova ut. När jag valde att gå upp i morse så hade jag fan sovit i nästan 13 timmar. När gjorde jag det senast? Efter det så kände jag att jag ville ut och röra på mig. Det blev ca 5 km powerwalk (PW) runt om i Vänersborg. Nu känns det som vanligt bra i kroppen efter att man har avverkat en PW.

Ha en trevlig dag!

 

Sköna semsterdagar. Nu har det fina vädret kommit tillbaka också. Det känns bra att jag har några veckor kvar av min semester. Man behöver inte bry sig om klockan. Man behöver inte tänka på att förbereda sig inför en dag av arbete. Man behöver inte tänka på jobb överhuvudtaget. Det känns som lyx att jag tex kan unna moig ett glas bubbel, precis när jag vill.

 

 

Nu känns det i alla fall bra. V 28 kommer jag att vara så glad över att jag har fixat mål nummer 3. Nu när ca halva året av 2018 har passerat så har jag fixat hälften av alla mina mål som jag har 2018. Eftersom jag nu har den andra halvan av året på mig tat försöka nå mina 3 återstående mål, så borde jag ju loogiskt sätt kunna fixa. Mycket är också redan nu så klart det kan bli. Jag behöver bara leva i nuet och tro på att jag kan klara vad jag än vill fixa.

Nu sov jag bra i natt, men innan jag kröp i säng igår så hade jag ju varit vaken i två dygn. Jag har grejat med något, mest hela tiden under dessa två dygn. På något sätt gjorde jag ett avslut på det "gamla" livet. Jag har tänkt nu att jag bara ska ta allt från nu och framåt. Det låter nästan mer än vad det egentligen är när man säger att man vill få ett avslut på sitt gamla liv. Det låter precis som allt  har varit dåligt, men så är det ju inte. Även om det finns saker som jag gärna hade velat ha ogjorda så har ju allt de som jag har av erfarenhet av mitt liv format mig till den jag är idag. Den personen jag är idag är jag glad över att jag är.

 

När jag nu också anser mig vara klar med min självbiografi så känner jag för första gången i mitt liv att jag verkligen kan lägga allt som har varit bakom mig och inte låta något av allt som har varit påverka mig på något negativt sätt. Jag har med hjälp av skrivandet på självbiografin kommit till insikter som jag annars inte tror att  hade fått om jag inte hade skrivit. Jag förstår mer varför mycket blev som det blev och varför jag gjorde som jag gjorde när jag tänker tillbaka på tex en specifik händelse eller en person. Jag tänker också på att försöka förstå saker och ting utifrån andras perspektiv. Det har varit en viktig insikt som jag tror kommer att hjälpa mig att vara en mer ödmjuk person när det kommer till att ha åsikter om vad jag tycker om sånt som andra människor gör. Det känns som att det är bra om jag strävar efter att försöka vara en sådan person.

 

Jag tror att jag också mer nu förstår hur viktigt det faktsikt är att ta hand om sig själv och må bra. Vad än  väljer att göra i livet så blir allt bara så mycket lättare om man är rädd om sig, tar hand om sig själv och ser till att göra saker som man må bra av. Detta är ju också viktigt att tänka på om man vill klara av att ta hand om andra på ett bra sätt. "Don't forget to love yourself", liksom. Jag jag tror mig också veta efter att jag nu har skrivit klart självbiografin  hur jag ska undvika att gå i vissa fällor som jag så många gånger tidigare har trampat i. Hur jag ska unvika att gå i fällorna är för mig nu mer uppenbart än någonsin. Jag har också hittat allt de  som jag vet tar för mycket av min kraft och energi. Mycket av detta är sånt som jag inte vill lägga ner någon kraft och energi på, och jag tror mig veta idag hur jag ska tänka och agera för att inte behöva slösa kraft och energi på skit. Jag vill ju lägga min kraft och energi på sånt jag gillar att hålla på med, eller bara sånt som jag tycker att jag behöver göra. 

 

Även om alla mina insikter och allt jag nu tycker att jag har börjat förstå, inte kommer att förändra mitt liv på något nämnvärt, så kommer jag säkert ändå att utvecklas mer som person nu när jag känner att den tunga delen av mitt sk gamla liv är avslutat. När man börjar förstå eller bara kommer till en insikt, då känns det som det borde bli lättare att förändra saker och ting till det bättre. Allt som är bra kan ju också alltid bli bättre. Det ska man också tänka på. Just nu är jag i ett läge där ingenting av sånt som har varit med om i livet påverkar mig på något negativt sätt. Jag har fått ett ordentligt avslut och jag har inga problem med att välja att fokusera på sånt som är bra.  Just nu ser jag bara nuet och framtiden. Kanske tänker jag på något som har varit, men då är ju detta saker som har varit bra i mitt liv. Nu, framåt och allt de positiva bakåt... detta kommer jag börja leva för nu, mer än vad jag tidigare har gjort.

 

 

Massor med saker i mitt liv har känts tufft Mycket har gjort mig förbannad, arg och ledsen, men den tunga "ryggsäcken" som jag tidigare har gått och burit på har jag verkligen tagit av mig nu. Jag har fått bort sånt som gör mig överdrivet trött. Jag kanske tänker negativt ibland, men ingenting av sådana tankar får mig att må dåligt nu. Jag vet vad jag vill och vad jag ska göra i framtiden för att jag ska kunna må så bra som möjligt. Allt handlar i slutändan om att jag ska må bra. När jag bloggar så bloggar jag ju i och för sig om saker som har varit och allt kanske inte alltid är så positivt.  Tidigare har jag tagit upp väldigt mycket saker som kanske har funnits i min tunga ryggsäck som jag har burit på alldeles för länge. Ältandet är något som jag tror att jag inte kommer att hålla på med så mycket framtiden. Det är nuet och framtiden som gäller. 

 

Mitt liv är inte perfekt. Jag vill fortfarande mycket och nöjd med allt kommer jag aldrig att bli. Om man skulle  känna sig sig nöjd med allt då skulle i alla fall jag tappa den där nyfikenheten som jag aldrig vill ska stillas inom mig helt och hållet. Nyfikenheten är ju den som gör att jag ändå vågar prova på nya saker. Saker som jag sen kan bestämma mig för om jag vill fortsätta hålla på med, eller inte. De finns ju många saker som man inte kan veta något om förrän man verkligen testar dom. Jag kommer säkert till fler insikter om jag är nyfiken på livet. Insikter som jag sen kan dra nytta av, och göra något bra av. I detta utvecklas jag säkert något enormt som människa av. 

 

Alla dessa tankar om att allt kommer att kännas väldigt mycket bättre, nu och i framtiden är naturligtvis lätta att sitta här och skriva ner. Sen kanske man bara glömmer allt detta babbel om förändring till det bättre när man väl har tryckt på publicerarknappen tlll detta inlägget.  Men jag känner ändå att just nu kommer jag verkligen att kunna slänga den tunga  skitryggsäcken och faktiskt leva nu och framåt. Jag kommer att göra saker som jag innerst inne mår bra av och där jag sen ärligt kan säga att jag faktiskt mår bra. Jag tror på det och jag har ju redan idag känt mig väldigt glad över att jag tex är ganska säker på att jag kommer att klara av dom mål jag har satt upp för detta året. Jag har ju också under hela detta året tänkt på att inte göra om alla dom fel och misstag som jag tyckte att jag gjorde förra året. Ibland vill jag göra saker som jag vet i efterhand att jag kommer att ångra att jag gjorde. Nu vet jag mer vad jag vill och vad jag kommer att ångra, och då är jag mer eftertänksam än tidiagare. Jag blåser liksom inte på utan att tänka efter först. Att jag sen känner att jag klarade av att stå emot frestelsen av sånt som jag idag vet att jag sen kommer att få ångra, det gör att jag känner mig väldigt stark som människa. Jag låter ingen, eller inget bestämma över vad jag vill göra. Vet jag att jag inte vill, eller att jag bara vet att jag kommer att ångra mig efteråt, då gör jag det inte. Det viktigaste är alltid att jag mår bra när  jag väljer att göra saker som jag vet att JAG vill göra och inte kommer att ångra. Detta tycker jag är ett bra tankesätt att ha. Detta är bättre än att bära med sig den där tunga ryggsäcken som faktsikt  innehåller en hel del skit.

 

Nu vill jag leva mitt liv på dom grundvärderingar som jag har. Typ: Detta vill jag göra, så här vill jag leva, detta tycker jag är rätt. Sen får folk tycka vad dom vill. Det viktiga är ju att jag mår bra.

 

 

 

 

 

Jag har nu bestämt mig för att inte publicera min självbiografi. Jag har besteämt mig om jag tänker inte vända vrida mer på detta. Det är så det blir nu, och det känns som ett bra beslut. Hur gärna jag än vill publicera, så har jag ändå en inre känsla av att det är bättre att inte publicera. Jag tänker inte gå emot den känslan. 

 

Det blev ett löppass i morse. Det blev ju inget igår av rörelse och träning och då får jag alltid den där tanken att jag måste köra ett löppass eller bara ta en powerwalk. 

 

Det är ju bara det att det inte går så bra. Det känns bara jobbigt och tungt när jag kör. Jag känner mig dålig. Jag känner att jag borde prestera bättre. Idag kunde jag ändå känna att allt gick lite bättre, men det är ju fortfarande inte bra. 

 

Bra att jag kör på i alla fall. Jag kör och sen bara jag släpper tankarna på hur det känns. Är jag inte bättre så är jag inte. Jag tänker inte analysera det så mycket. Jag rör mig ju i alla fall minst varannan dag. Även om det inte går bra så är jag ju igång och rör mig i alla fall. Det är ju den träningen som blir av som räknas, även om det jag gör känns dåligt. Om jag inte rör mig alls, så hade ju det varit ett sämre alternativ. Det är ju alltid bättre att välja att röra på sig.

 

BILDER AV DENNA FÖRMIDDAG.

Jag visste inte om jag skulle åka till Uddevalla idag. Jag har ju varit vaken hela natten och då känner man ju dom där "myrorna" i huvudet. Jag har ju heller inte sovit så mycket under gårdagen så jag hade säkert varit vaken i 24 timmar när jag kröp i säng i morse. 

 

Det jag ville få gjort i Uddevalla var att få lagt lite blommor och sånt på min mammas grav. När jag hade varit uppe förra veckan så tyckte jag att det fattades lite för att jag skulle se fint ut. Jag städade ju och gjorde fin förra gången, men då hade inget med mig att lägga på mammas grav. Alla andra gravar som ligger runtomkring mammas ser ju fina ut. Klart jag vill att det ska se fint ut på mammas grav också. 

 

Jag var lite tveksam idag, men det blev så att jag åkte. Jag tänkte: Jag får den promenad som blir bra tränimg för min kropp. Nu när jag känner lite myrer i huvudet så är det alltid bra att komma ut och röra på sig. En löprunda orkar jag inte ta. Det får räcka med några kilometers promenad. Det är ju också roligare att vara ute och röra på sig, om träningen sker på ett annat "place  än Vänersborg. Bara jag besöker mammas grav, så får jag motionen på köpet. Idag är ju detta extra bra för mig eftersom jag har haft en vaken natt.  

 

Jag drack däremot ingenting i natt när jag var ute. Jo, Coca Cola, Red Bull och vatten, men ingen alkohol. Det var liksom inget supande ...och det känns bra. 

 

Att ta en promenad är ju också bra när man vill rensa tankarna. När man vill slippa råka göra sånt som man sen ganska snabbt ångrar efter att man har gjort. Att jag dessutom faktiskt vill få gjort det där med blommorna också, gör ju att det blir gjort och jag får samtidgt en bra genomkörare för kroppen. Dessutom känner jag inte att jag snart igen måste ta mig til mammas grav. Efter denna dag vet jag att det kommer att det förmodligen kommer att se fint ut, hela sommaren. Det går också ju andra än jag där och planterar och gör fint, så det hålls ju eftergansak bra, oavsett om jag är där eller inte. 

 

 

Att jag tillbringade eftermiddagen i Uddevalla och inte morgonen berodde ju på att jag hade sovit några timmar under förmiddagen. Sen skulle jag ju hinna gå till blomteraffären. Dom öppnade ju 09:00 så jag kunde ju inte åka innan dess. Blomsteraffären här centrum stängde ju också kl13:00 så jag kunde inte ta det senare. Jag vill ta tåget till Uddevalla, men jag såg för sent att tåget gick klockan 10:22. Det fick bli det som gick 12:22 istället. 

 

Skönt med promenad. Skönt att jag fick fixat graven lite. Nu får det väl bli lugnt under denna kvällen.Midsommarfirandet skiter jag i. Det är ju mycket fotboll att titta på idag. Jag har massor med mat i kyl och frys. Jag kan ha lite myspys ikväll med fotboll och god mat Så blir mitt firande av midsommar. 

 

Glad Midsommar på er!  KÖR ALDRIG RATTFULL.

 

Den senaste tidens grejande med självbiografin har gjort att jag har kommit efter lite med alla dom där ständigt återkommande sakerna som man behöver greja med med jämna mellanrum. Jag tänker på alla vardagliga saker som jag brukar kalla för vardagligt "trökgöra".

 

Under året detta året har jag haft några få målsättningar. I början av året satte jag upp en målsättning. Jag ville få loss en viss summa pengar. Jag har den senaste tiden sagt att snart ska fan självbiografin bli klar. Jag har som mål att fixa en eller två resor inom en snar framtid. Jag vill till Bokmässan i höst. Musikhjälpen kommer ju  i december och då har jag ju alla fall som målsättning att ha en hel del pengar att bolla med under  Musikhjälpenveckan. 

 

Ekonomimålet: Detta lyckades jag med och jag är väldigt nöjd och glad över det nu. Jag har vänt den lite dåliga trend som jag ett tag var inne i när det gäller min ekonomi.

 

Pengar är inte något som man blir lycklig av. Tror man det så går man på världens lögn. Men jag känner att jag blir lyckligare av att inte ha några större bekymmer med ekonomin. Skulle jag ha ekonomiska bekymmer och få kämpa som fan för att kunna betala alla räkningar och sen inte ha så mycket att leva för efter det. Då skulle jag brytas ner och må dåligt eftersom man i mindre utsträcking inte kan unna sig lika mycket som man kanske har varit van vid. Jag var ett tag inne i en trend där jag hade väldigt mycket utgifter och sen fick jag inte behålla så mycket av dom pengarna som jag fick inn av egen kraft. Jag visste sen länge vad jag skulle hamna i för ekonomiskt läge så ngenting kom som en överraskning för mig. Jag har aldrig haft några problem med att betala allt, men jag kände att jag riskerade att komma till en punkt där problem med att få ihop allt på ett bra sätt skulle kunna uppstå. Det kändes inte bra med ekonomin och jag satte snabbt upp ett mål  för att jag skulle vända på allt och liksom få det som jag hade det innan jag satte mig i den situtionen jag var i. Nu har det vänt och jag är där jag vill vara och har varit tidigare. Nu jag också se att allt bara blir stabilare och stabilare för varje vecka som går. Jag har ju ett bra system för min ekonomi i grund och botten. Att jag lyckades vända på allt berodde till viss del på att jag satte upp mål som jag fokuserade på att klara. Jag var grymt målmedveten och jag valde bort sånt som jag visste skulle göra att jag misslyckades med min målsättning 

 

Självbiografin: Den snart uppe på bloggen och det har varit mitt mål sen jag började skriva dom första raderna för några år sedan. När det gäller detta arbete så har jag haft många delmål på vägen. Allt har kanske inte blivit som jag har tänkt mig, men jag har inte kunnat förutse allt. Jag har ju heller aldrig gjort något liknade arbete förut. Jag har liksom aldrig skrivit en bok eller nåt sånt. Sen jag började skriva på min självbiografi så har jag hela tiden vetat vilken målsättning jag vill nå med detta. Jag vill publicera massor med inlägg på min blogg, under en kort period.  Detta har varit målet och det är det jag vill få ut som resultat av mitt arbete med självbiografin. Så kommer det nu att bli så jag kommer att lyckas med min målsättning. Jag har lyckats med det för att jag har vetat vad jag vill. Jag vet vart jag vill nå, men sen har jag också varit grymt fokuserad på nuet, under själva arbete med min självbiografi. Skulle jag tänka på för mycket saker som ligger längre fram än nuet, under själva skrivandet av självbiografin, då skulle jag förmodligen ge upp mitt arbete eftersom jag skulle ha för många saker att fokusera kring. Det var ändå väldigt mycket jag fick göra med detta för att nå¨det resultat jag vill nå. Nu hade jag typ bara två saker att hålla fokuset på. Det ena var ju att jobba på med detta i nuet. Och den andra målsättning var  klara av att göra färdigt massor av inlägg så att jag har många inlägg som jag bara kan publicera under en ganska kort period. 

 

Att ha mål är väldigt bra. Det ger extra energi och man hittar den där motivationen som man ibland behöver när man verkligen ska fixa något som man kämpar för. Men man måste också veta att det alltid finns människor runt omkring som inte har mål. Dom är kanske redan nöjda med vad dom har, och detta med att inte ha mål är inget fel. Det jag försöker tänka på är att jag inte ska tagga upp för mycket med min målmedvetenhet. Den framgång jag når när jag har fixat något som jag har kämpat för, det är i slutändan förmodligen bara något som jag själv bryr mig om. Inte många andra kommer ju att bry sig om vad jag uppnår för mål som känns stort för mig. Jag tycker inte det är något fel att ha målsättningar och verkligen brinna för att fixa dom. Men man ska alltid komma ihåg att inte prata så mycket med andra om vad man har för målsättningar som man just då håller på att kämpa med. Taggar man inte ner det där gentemot sin omgivning som kanske inte lever efter att ha målsättningar, då kommer man förmodligen att få höra något i stil med att man är: Kaxig, dum i huvudet eller att man bara ska komma ner på jorden och landa.

 

Låt oss säga att jag skulle få jobb på en restaurang som kanske ligger nära en djurpark. Mitt mål är egentligen att jag vill arbete med att tämja lejon, men restaurangen är för närvarande det närmaste jag kommer djurparken där lejonen finns. På restaurangen är mitt jobb att plocka in disk, diska, städa, ta sopsäckar till soprummen och kanske fixa någon dessert till en gäst. Det är inget fel att helt vilja bryta upp från det man jobbar med för att man tex vill tämja lejon. Men om jag taggar upp för mycket med vad jag har som mål mot andra som för tillfället jobbar med samma saker som jag, då finns det risk för att dom kommer att tycka att jag tex är en jobbig idiot som bara borde sluta skryta. Risken är ju också att folk tex säger: Hur fan ska du kunna tämja lejon? Du kan ju inte ens lugna ner en gäst i restaurangen som är upprörd över att det kostar för mycket. Fortsätt du med att bära sopsäckar. Och när jag kanske ber en person om hjälp med att bära ut säckar, så kanske jag får till svar: Du som är så jäkla duktig och ska tämja lejon, du kan väl bära ut dom där sopsäckarna själv. 

 

Man ska nog tagga ner sin målmedvetenhet och sina mål gentemot andra för det kan slå tillbaka. Att vilja något med sitt liv är inget fel, men man ska alltid vara medveten om att sånt som är viktigt för dig själv, är  inte det för någon annan. Det är stort för mig när jag lyckas, men många andra bryr sig inte, och i ärlighetens namn så strävar jag ju heller inte efter att någon ska bry sig om vad jag har för mål och veta att jag är målmedveten. Utanför bloggen så har jag lärt mig att tagga ner mina mål och min målmedvetenhet. Det tror jag är bra. Jag kan blogga mycket om vad jag har för mål, men "thats i't" liksom

 

Jag kommer nog alltid att vara en person som sätter upp mål som jag sen försöker kämpa in. Men samtidigt kommer jag alltid att vara väldigt medveten om att dom målsättningar jag lyckas att nå är viktiga för mig och ingen annan. När jag når ett mål så kanske jag flyger högt i mina tankar, men jag får aldrig glömma att landa igen. Det viktigt att ha fötterna på jorden, oavsett hur det går för mig i livet. Det är ju också därför jag har en fågel tatuerad på ryggen. Fågeln fäller ju ut sina vingar och är på väg att landa, efter att den har varit upp och flugit. Gör den det, så måste jag också göra det. Fågeln på ryggen är ju en del av mig och den finns på min rygg för att den betyder något som jag ska tänka på när jag lever mitt liv. 

 

 Jag har suttit mycket med min självbiografi idag. Det är full fart med att få alla inlägg i den ordning jag vill ha till det datumet då jag har tänkt att publicera. Det känns bra nu. Jag är helt säker på att jag hinner med allt som jag måste få gjort innan publiceringen. Jag har ju satt ett datum för när dom första inläggen kommer upp på min blogg, men det avslöjar jag inte än. Innan detta datumet måste jag ju alltså vara klar med allt. Det kommer jag att vara med marginal. Jag har max 2 dagar kvar av grejande med självbiografin. Publiceringsdatumet är satt till ett datum som ligger minst 2 veckor fram i tiden. Det är lugnt liksom. Jag har ju semester nu också. Den har ju precis börjat.

 

Idag blev det mycket "pusslande" fram och tillbaka. Jag tog bort en hel del, men jag det var mycket som hamnade i publiceringsläget också. Det blir nog bra detta när det blir färdigt, och färdig blir jag. Inga problem liksom.

Ha en trevlig kväll!

 

Nu lever man i en tid där det tillverkas och körs självkörande bussar. Snart kanske man inte behövs som bussförare längre. Ha ha.

 

Det är en spännade tid vi lever i. Möjligheterna är enorma och jag gillar att allt bara utvecklas. Tänkt om jag en dag kan få uppleva att jag bara kan få sitta i bussen, men inte behöva gasa eller vrida på ratten. Tänkt vilket avspänt jobb man skulle ha då.

 

 

 

 

 

 Nu ska jag ta en välbehövlig semester. Bort från busskörningen ett tag. Det ska inte bli något annat än skönt. En månad där man inte behöver bry sig jobbet, men ändå får man betalt. Nu är det: SEMESTER!!

 

 

 Känns lite som livet leker. Jag har bra snurr på ekonomin. Det går precis så bra som jag har räknat med. Skönt att jag tog tag i det där med ekonmin för ett halvår sen. Nu är det bara bra med pengar in och jag märker bara hur det blir stabilare och bättre för varje dag som går.. 

 

Jobbet kändes riktigt bra idag. Allt gick bra. Jag löste alla situationer klockrent. Jag tycker själv att jag gjorde precis som man ska göra på varje enskild situation idag. Det kändes därför väldigt bra efter dagens arbete. När jag gick hem genom stan så myste jag innobords, hela vägen hem till min lilla lägenhet. 

 

Självbiografin? Den blir snart helt klar och det blir nog en publicering av den. Jag har hittat sätt att arbeta och tänka kring den som gör att jag känner mig väldigt trygg med den. Jag tycker att jag har gjort ett bra arbete med denna. Det är i alla fall bra för att vara jag som har skrivit den. Jag har också fått så mycket stöd och pepp från folk som tycker att det är bra av mig att jag har skrivit min självbiografi. Det gör ju att man mår extra bra när man får beröm för att man har gjort ett bra jobb med någonting som ingen ens har sett resultatet av detta arbetet.

 

Snart har jag semester. Tänkt att när klockan är typ 14:00 imorgon då är söndagens arbete över och jag får min efterlängtade semester. Då är man fri som en fågel. Skillnaden är väl bara att jag inte kan flyga. Men jag tycker faktiskt att man är uppe och flyger när man inte behöver jobba på 4 veckor. Man behöver inte fundera över hur man jobbar på dagarna, för man jobbar ju inte. Man är bara LEDIG och då har man det ju bra. Man kan bara inte må dåligt när man har det så bra. 

Titta vilken fin t-shirt som jag fick hem i brevlådan idag.

 

 

 

Jag har grejat hela morgonen nu med min självbiografi. Jag började tidigt i morse ochsen dess har jag bara "köttat" på. Ingen paus och ingen mat. Jag har inte ens rest mig från stolen. Jag har bara suttit "fläskröv" hela morgonen. 

Just nu känns det bra med självbiografin. Just nu känns det som jag faktiskt vill publicera. Hittills har jag tidsinställt ca 30 blogginlägg, som väntar på att bara få komma upp på bloggen. 

 Igår hade hade jag ju en ganska intensiv dag. Jag fick i alla fall väldigt mycket gjort och det var bra fart på hela dan. Sen hade jag svårt att sova under natten. Jag kanske borde ha försökt varva ner lite tidigare på kvällen än vad jag gjorde. Sen har vi ju det där med rastlösheten igen. Jag vill hela tiden någonting mer. Man vill hela tiden vara på väg någonstans liksom. 

 

När jag låg där i sängen, vaken mitt i  natten så tänkte jag mycket på detta med självbiografin. Det är några få saker bara som jag känner att  måste känna mig trygg med för att jag ändå ska välja att publicera. Känner jag mig ihte trygg med dessa saker så är det nog klokast att låta bli att publicera. Alla dessa tankar vände jag och vred på i natt. 

 

Idag sen så kom jag på en grej som kanske kan funka när det gäller att hitta den där tryggheten  i att publicera. Jag tycker ju också någonstans att det skulle vara synd om jag inte väljer att till 100% sliutföra självbiografin. Det kommer ju alltid att vara något som fattas om jag väljer att intepublicera och visa mitt arbete som jag har gjort. Dessutom finns det ju något som heter: "DET FRIA ORDET".  Det är ett starkt ord som betyder väldigt mycket för friheten och demokratin. YTTRANDEFRIHET är ju också ett starkt ord. Dessa två ord  får mig många gånger att känna mig ganska trygg med allt jag tycker, skriver, och säger. Man ska ju stå upp för  det fria ordet, och jag minns faktiskt hur jag en gång skålade för just det fria ordet. 

 

Igår besökte jag mammas grav, gick över 11 km och tog bilder. När jag kom hem från Uddevalla så grejade jag med självbiografin och gjorde lite annat vardagligt "trökgöra". Dåligt nattsömn, plus allt grejande och promenerade igår har gjort att Danne idag inte har orkat bry sig om speciellt mycket. Typsikt mig. Jag kör skiten ur mig ena dagen för att sen inte orka med nånting dagen efter. Skönt att det snart är semester. Jag ska jobba fredag, lördag och söndag. Klockan 14:00 på söndag, då börjar fan SEMESTERN. En månad!! Det ska inte bli något annat än väldigt gött. 

Jag kollade precis in listan på vilka som är kommer att få sommarprata i programmet Sommar i P1 i år. Jag vet i alla fall några personer redan nu som jag vill höra på i år. Bianca Ingrosso, Kaj Linna, Victoria Silvstedt,

 Mouna Esmaeilzadeh, Rebecca Scheja & Fiona FitzPatrick, 

 

 

Jag satt några timmar igår med färdigställandet av självbiografin och jag får se hur mycket jag sitter med detta idag. Jag jobbar på med publicerandet självbiografin, men jag känner mig osäker på om jag faktiskt vill publicera. Jag tänker först att det är bara att köra på och det är klart jag ska publicera. Sen börjar jag fundera på om det finns något syfte med att publicera. Jag är ju egentligen inte intresserad av att få veta vad folk tycker om det arbete jag har att visa upp när det kommer till min självbiografi. Så vad är då syftet med att publicera?

 

Samtidigt känner jag att ett icke publicerande av självbiografin kan göra att jag känner att jag inte kommer till avslut. Publicerar jag så kommer jag kanske lättare att kunna släppa allt sånt som jag länge har gått runt och liksom ältat. Mycket har jag redan nu lyckats att släppa helt, pga att jag har skrivit på denna självbiografi. Så ett publicerande för den sakens skull spelar ju kanske ingen roll. Men jag vet ju inte säkert om jag kan släppa allt bara sådär heller. Ett publicerande (som det ser ut nu) innebär ju att jag "inläggsbombar" min blogg med upp till 12 inlägg per dag. Det blir ju inte lätt för mig att inte tänka mer på min självbiografi när jag väljer att göra så. Sen vet jag ju inte hur lång tid det tar för mig att kunna släppa detta arbetet, efter att allt är publicerat och klart. Det är ju inte så jäkla lätt att släppa något som man har grejat med så mycket som jag faktiskt har gjort, och i flera år dessutom. Om jag väljer att inte publicera, då kan jag ju bara säga till mig själv att jag släpper detta nu och skiter i allt som har med självbiografin att göra. Detta arbete fick inte det resultat som jag hade tänkt från början, men samtidigt vill jag ju inte längre göra exakt så som jag tänkte från början att jag skulle göra. Nu vill jag kanske något annat och jag är ju osäker på om jag verkligen vill publicera. Kanske ska man då inte publicera?? 

 

Detta känns lite som när man ska betsämma sig för om man vill tatuera sig eller inte. Är man osäker bör väl låta bli? Gör man det i alla fall och sen ångrar sig så är ju det inte så bra. Sen kan man ju alltid ta bort sin tatuering om man ångrar sig, men då tänker man ju kanske i efterhand att det hade varit bättre att inte göra någon tatuering. 

 

Det är lite samma när jag tänker kring självbiografin. Jag känner mig osäker på om jag vill publicera. När jag är så osäker som jag är så kanske jag borde låta bli. Publicerar jag i alla fall och sen ångrar mig så är ju det inte så bra. Man kan ju ta bort alla publicerade inlägg, och vilka andra inlägg som helst på bloggen, men då inser man ju efteråt att det hade varit bättre att inte publicera dessa inlägg överhuvudtaget. Det är ju inte så bra. 

 

Alla dessa tankar brottas jag med som fan just nu. Det känns som det är 50% möjlighet att jag väljer att publicera, eller 50% risk att jag inte kommer att publicera. Jag jobbar på med min självbiografi som att jag tänker publicera, men jag kan inte just nu komma fram till något beslut om vad som känns mest rätt att göra. 

 

Jag får väl bara låta tiden gå och se hur det blir. Om jag av någon anledning nu inte väljer att publicera, då får det väl bara bli så. Det är ju ändå bättre att inte publicera om det sen visar sig att jag ångrar att jag publicerade. Det känns ändå inte som att jag kommer att ångra ett icke publicerande av självbiografin. En sak är jag säker på i alla fall. Jag kommer inte låta mitt beslut fattas av vad andra tycker att jag ska göra. Jag bestämmer själv, och jag kommer inte låta någon utifrån påverka mitt beslut om jag ska publicera eller inte. 

Skönt att man fick en ledig dag såhär mitt i veckan. Jag är ledig imorgon med. Jag har fått mycket gjort idag. 

 

Jag var ju i Uddevalla under förmiddagen. Under eftermiddagen har jag jobbat på med publiceringen av självbiografin. Jag känner mig lite rastlös nu på kvällskvisten. Jag kan känna att det vore kul att hitta på något mer ikväll. Samtidigt vet jag hur det kommer att kännas imorgon, och då är ju frågan om man tycker att det var värt det. Oavsett vad jag vill göra ikväll så finns det ingeting jag kan göra mer än att jobba på med självbiografin. Jag har ju annars några andra saker som jag gärna vill få gjort i år, men inga av dessa saker kan jag liksom fixa, eller ens börja på ikväll. Om jag istället gör något annat, då kan det finns risk att jag sabbar för mig och helst enkelt inte fixar de saker som jag verkligen vill kunna göra i år. 

 

Jag vet att jag är lite tjatig när jag i inlägg efter inlägg skriver om min rastlöshet och att jag vill mer, men om jag gör mer så sabbar jag för mig och bla bla. Men att jag skriver ner dessa tankar och detta som ajg känner hjälper mig ju sen att inte göra något annat än att hålla fokus och gjort dessa saker som jag faktiskt vill fixa i år. Att skriva hjälper mig liksom att tänka på att jag ska göra sånt som känns rätt för mig och inte sånt som jag sen förmodligen kommer att ångra att jag gjorde. Jag brottas med dessa tankar varje dag nu, och jag har gjort så under gabska lång tid. Men jag har inte sabbat nånting. Jag har gjort det som känns rätt att göra, oavsett om jag har känt så jävla mycket rastlöshet och abstinens på att göra hur mycket grejer som helst. Grejer som i slutändan kommer att göra tat jag tappar kontrollen och liskom inte har koll på läget. Där vill jag inte hamna. 

 

Jag var också i Uddevalla idag för jag kände att jag behövde ta lite bilder där som jag sen ska lägga in i självbiografin. Allt jag kommer på att jag har kvar att göra med min självbiografi får jag ju fixa nu. Jag håller ju på att färdigställa den nu, och då finns det ju inget sen längre. Efter att jag är färdig med publiceringen  så ligger ju självbiografin på bloggen, och då kommer jag ju inte att greja mer med detta. Det blir därför för sent att rätta till och tex lägga till bilder sen. Jag måste ju fixa sånt som ska fixas NU.

 

 

 

 

 

Jag har känt nu i flera månader att jag typ känner av så mycket rastlöshet eller abstinens på att göra mer saker än vad jag gör. Det är lite jobbigt, men jag kan i alla fall hantera vad jag känner. 

 

När jag tex kommer hem från jobb så vill jag väldigt ofta göra nånting mer. Jag har liksom svårt att sitta still. Ibland vill jag göra sånt som jag ändå vet att jag i efterhand kommer att ångra att jag gjorde. Ibland finns det inte tid till att göra vissa saker. Ibland vet jag att jag egentligen inte kommer att orka. Ändå tänker jag så mycket på att jag vill göra mer och kämpa in fler grejer än vad jag från början har tänkt att jag ska göra under detta året.

 

Jag vet vad jag verkligen vill göra. Jag vill också hålla mig till några få saker och hålla fokus på dom. Det sk ekonomimålet var ju en sådan grej. Det är nu fixat och klart. Självbiografin är på gång att bli klar. Som det ser ut nu så tror jag att jag vil publicera på min blogg i juli. Till hösten vet jag vad jag vill, och till vintern veta jag också vad jag vill. Det känns bra att inte ha för mycket nu. Jag vet ju att när jag har för mycket så går man ju lätt in i den där jävla "väggen". Jag känner att det är en större risk för mig att detta händer mig när jag tror att jag orkar mer än vad jag egentligen gör, samtidgt som jag också gör dom där grejerna som sen visar sig bli sånt som var för mycket. Så mycket så att man helt enkelt inte orkade med.

 

Jag hoppas att jag klarar att hålla bra fokus i fortsättningen också. En positiv sak med detta är ju att jag är väldigt medveten om att jag känner den rastlöshet jag känner. Jag vet liksom om problemet med det, och då är det ju betydligt lättare att hitta sätt att hantera detta på också. Jag känner ju väldigt starkt att vissa saker inte är värda att göra, om det nu är så att det sabbar för mig när det kommer till grejer som jag verkligen vill göra. Det är ju bättre att hålla fokus på sånt jag verkligen vill göra, och inte bara strunta i det för att man vill något annat för stunden. Att ångra sen att man har gjort saker är ju betydlig värre än att man inte kan göra eller köpa allt som man kanske för stunden vill ha. Känslan av ånger är liksom betydlig värre så den vill jag ju undvika till varje pris.

Jag jobbar på med allt möjligt nu. Bussköringen har jag att göra med denna veckan också, men sen är det semester. Den längtar jag efter nu. Det ska bli skönt att bara släppa den där blåa bussen för ett tag. Man kan liksom planera dagarna utan att behöva tänka på att man har jobb att gör i bussen också.

 

Det blir ju också skönt att få mer fritid nu eftersom det har varit så mycket under detta halvåret med att fixa mitt ekonomimål. Det tog ju ganska mycket på krafterna. Dessutom har jag ju den senaste tiden också grejat mytcket med min självbiografi. Jag är ju så inne i den, men nu är det ju bara själva jobbet med att publicera som är kvar och då får man ju lite extra energi av att just veta att allt snart verkligen är färdigt. Annars är ju detta med självbiografin också något som har tagit väldigt mycket på krafterna. Just nu är jag i ett läge där jag känner att dom enda rätta sakerna att göra med detta är att jobba på med publiceringen, och inte tänka så mycket. Jag får nu bara jobba på med publiceringen. Känns allt bra med det då kör jag på. Känns det inte bra under den tid jag jobbar med att få detta publicerat, ja då kanske jag kommer fram till det att jag inte ska publicera. Jag har inte bestämt någontig just nu. Jag jobbar bara på som att jag ska publicera. Jag får ta allt som det kommer, och verkligen sluta tänka så mycket på vad som komma skall. Jag gör vad jag kan just nu, och sen får vi se vad det blir för resultat av det. 

 

Jag vill vara ganska flexibel i mitt jobbande med publiceringen. Jag vill inte bara kör på  och liksom tänka att så och så gör jag nu och inget kan få mig att ändra mig. Kommer jag på att det känns bättre att göra på ett annat sätt än vad jag har tänkt mig från början, ja då ändrar jag mig ju bara. Jag tror att jag blir mer kretiv och får ett bättre resultat av det jobbet jag gör om jag är mer flexibel i mitt sätt att arbeta. 

Nu känner jag att jag är klar med självbiografin.Jag har skrivit klart alla berättelserna. Jag har gått igenom allt och rättat till text. Lagt till och tagit bort text och bilder. Jag har lagt allting i ett sk publiceringsläge och nu är det bara att trycka på publicerarknappen några hundra gånger och sen ligger självbiografin läsbar på min blogg. 

 

Jag har ju sagt att detta med att få alla inlägg i publiceringsläge, det arbetet ska vara klart till söndag nästa vecka. Detta är klart redan nu och då har jag ju skapat mig lite tid att faktsikt fundera på hur jag nu ska ta detta vidare. Jag kommer att fundera över några saker från och med nu och till nästa söndag: 

* Finns det mer att ta bort ? 

 

Jag vill fundera lite på allt detta. Jag ger mig själv nästa vecka också att fundera kring allt, innan jag bestämmer att jag är helt färdig med allt för att sen bara kunna publicera. Jag får ställa mig själv alla möjliga frågor och se om jag kan hitta  svaren på dom. Jag har genom mitt skrivande av min självbiografi fått många svar på saker som jag tidigare inte har förstått. Detta har känts befriande. Äntligen kunde jag släppa mycket av sånt som för mig har varit jobbigt att gå runt och tänka på. Jag mådde bättre av  att få ner alla tankar i text, och på så sätt få ut tankarna ur mitt huvud.  

 

 

 

 Idag har jag "köttat" självbiografi i 10 jävla timmar. Jag orkar inte mer nu. Jag ska ta en kväll med bara slappa nu. Vad jag exakt hittar på vet jag inte, men det blir inget mer grubblande över livet mer idag i alla fall. 

 

Nu är jag verkligen snart färdig med att få alla min självbiografi-inlägg i ett publiceringsläge. Jag har inte ens 4 berättelser kvar att fixa. Kanske 3, eller max 4. Nu känns det bra, även om det snurrar som fan i huvudet. 

 

Ha en fortsatt trevlig helg... och var rädda om er.

 

.

 

 

 

 

 

 

 

Skönt med en ledig dag mitt i veckan. Denna veckan är ju ett grymt bra vecka för mig, om jag bara ser till busskörning och ledighet. Jag har jobbat måndag och tisdag. Jag är ledig idag, jobbar imorgen. Sen blir jag ledig: fredag lördag och söndag. Dessutom har jag haft bra körning både under måndagen och tisdagen. Jag har också bra körning imorgon. Lägg nu till också att jag är nöjd med hur jag har fått till min ekonomiska situation igen, så kan man väl bara säga att mycket just nu är väldigt bra?

 

Idag blev det lite träning. Jag skrev ju igår att ett av alla mål jag har nu under den närmaste framtiden det är att komma igång med lite rörelse och träning. Idag blev det en löprunda. För min del var det årets första. Bättre sent än aldrig. Det gick åt helvete. Jag försökte springa 12 km. Jag orkade typ 6 km, sen började jag gå och springa lite då och då. När jag hade tagit mig runt 1 mil och hade 2 km kvar då stannade jag bara och började helt att gå istället. Jag stannade helt en gång för broöppning och fick vänta i tio minuter innan jag kunde gå vidare. 

 

Jag kommer att köra på framöver också. Jag kanske redan ikväll kör en POWERWALK. Jag kommer framöver inte att bry mig om hur det känns med träningen. Det kan kännas dåligt och allt kan vara jobboigt med det. Jag tränar för att jag vet att det är bra för hälsan och för att jag vill åt den där sköna känslan som man alltid känner efter ett träningspass. Allt annat skiter jag liksom i. Gör jag pass som är dåliga, så är det ändå i slutändan bra för min kropp, hälsa och mitt välmående..

 

Det är bara att köra på nu och jag är nöjd över att jag har kommit igång.

 

Det är då fasen vad abstinens jag känner på att göra mer saker än vad jag egentligen vill göra. Innan jag hade löst ekonomimålet som jag hade detta året så kände jag också abstinens på att göra mer saker. Jag lyckades att trotsa min abstinens och inte göra mer grejer än vad jag faktiskt kunde. Hade jag inte stått emot min abstinens, utan bara kört på med vad jag ville för stunden, då hade jag inte klarat ekonomimålet på det klockrena sätt som ag nu gjorde. Jag hade nu också fått hålla på att kämpa med detta. Det hade inte varit roligt att tex få hålla med att spara och hålla på pengar under den semester som jag snart ska få.

 

Nu är jag inte ett läge där jag har fixat mitt ekonomimål. Bara att titta på kontot nu gör mig så glad. Ända sedan jag fixade mitt ekonomimål så har jag fått uppleva att det har kommit in massor av pengar, från alla möjliga håll och jag behövde just under dessa dagar inte göra ett skit. Dessutom kan jag nu göra vad jag vill med pengarna, samtidigt som jag kan välja att behålla väldigt mycket mer av de pengar jag får in nu i juni och framöver. Allt är stabilt och bra igen och jag är nöjd som det är.'

 

Men jag har ett problem. Min abstinens finns kvar. Jag känner fortfarande att jag vill göra mer grejer än vad jag gör. Jag måste hela tiden bromsa mig själv. När jag nu ser att det finns pengar, då kan jag ju komma på massor av saker som jag faktiskt kan göra. Jag kan också göra mer nu, utan att jag sabbar för mig. Ekonomimålet är ju fixat. Till alla andra mål jag har under de närmaste 7-9 månaderna så löser sig dom av sig själv, bara för att jag nu har fixat det mål jag hade med min ekonomi för detta året. Mitt problem med den abstinens jag känner nu är att om jag bara gör vad jag känner för att göra och liksom bara kör på sånt jag har abstinens på, då kommer jag inte att orka. Jag kommer också att känna att jag vid ett senare tillfälle kommer att ångra att jag inte stretade emot och var mer rationell. Detta har jag lärt mig av tidigare misstag, och därför vill jag inte göra om dom nu. Jag vill göra det som känns mest rätt för mig att göra. Inget annat.

Det blir lite jobbigt detta. Jag får tvinga mig själv att tex bara vara hemma. Igår efter jobbet kände jag att jag ville göra massor av saker. Jag tänkte: Jag är ju ledig imorgon, nu finns det pengar och jag har massor av energi och är sugen. Denna känsla fick jag snabbt bromsa med tankar som: Det är inte värt att bry sig, jag kommer redan under samma kväll känna att jag borde inte ha gjort det jag för några timmar sedan kände för. Till slut lyckas jag ändå streta emot den abstinens jag kände så ycket så att det liksom inte gick att göra så mycket av det jag kände för stunden. Klockan gick mot midnatt, trött är man efter allt tänkade på vad man var sugen på att göra timmarna tidigare, och dessutom var jag trött efter min arbetsdag. Jag slapp alltså idag sitta här och känna att jag ångrar mycket av sånt jag gjorde igår. Sen är det då själva fan att jag inte bara kan sluta känna så mycket abstinens på att göra sånt som känns fel att göra. Jag måste ju hela tiden streta emot för att jag ska göra sånt som känns mest rätt att göra, och inte tvärtom.

Det gick fort att få bra snurr på min ekonomi efter att jag igår gjorde det sista och nådde det ekonomimålet som jag hade, och kämpade med att fixa under detta halvåret. Idag fick jag in lite pengar på grejer som jag hade investerat för några månader sedan. Det såg liksom att detta bar frukt idag. Dessutom fick jag in lite skattepengar. Det känns bra att pengar bara rullar in från alla möjliga håll igen. Nu vänder det och jag kan inte se något annat just nu än att allt kommer att rulla på bra under resten av året. Nu siktar jag mot nya mål. Jag tänker att just nu på att jag vill göra några saker.

 

En grej som jag känner att jag nog måste komma igång med det är lite träning. Jag tycker själv att jag under året har rört på mig ganska dåligt. Jag har inte känt någon motivation och jag kanske har varit lite slö också. Jag vill gärna komma igång med nånting som har med träningen, eller bara nåt där jag rör på mig mer än vad jag gör just nu, och har gjort under detta året. Att hitta något som motiverar mig till att röra på mig är väl vad jag måste göra. Egentligen är det väl bara att köra, och inte tänka så mycket på hur det känns. Jag blir lätt väldigt bekväm av mig. Jag tror att jag kommer att ta tag i detta gansak snart. Kanske redan imorgon, eller senast till helgen. Jag vill ju komma igång med något, och jag har ganska mycket tid också. Det finns ju inget jag kan skylla på. Det är ju bara att köra, och sluta vara för bekväm.

 

Resor är något jag ganska snart vill fixa. Jag tänker att jag vill göra en resa där jag bara åker i väg en helg, eller max 5 dagar. Prag är jag ganska sugen på, och jag har tänkt länge att jag skyulle vilja åka dit. Det verkar fint där, och jag det verkar inte var så överdrivet dyrt heller. Detta är ju egentligen inte svårta att fixa och jag tror nog att jag snart kommer att boka detta. I år ska det nog kunna bli av. Det tror jag på. Problemet har väl varit att jag på mina två senaste resor som  har känt att jag har ångrat dom. Det har liksom inte blivit så bra som jag innan hade tänkt mig. Jag har kanske inte fått uppleva allt som jag innan hade tänkt mig att jag skulle få. Jag har känt mig lite besviken och kanske ångrat att jag åkte ut på dessa resor. Sen får det effekten att man inte känner för att åka igen. Men sen är det ju också så att om jag inte åker på någon resa, då kommer jag ju heller inte hitta något mer resmål som jag kommer att känna mig nöjd med. Som det känns nu så vill jag åka på något och då ska jag väl bara göra det. Prag vill jag åka till. Jag tänker också att jag i janurai, februari eller mars nästa år vill åka till Thailand igen. Jag kände i början av detta året att jag ångrade att jag inte bokade en resa med Sol och bad mm.. Det var något som jag grämde mig över under hela detta årets vinter. Det kommer jag väl ihåg. Dessa två resor (Tjeckien och Thailand) borde jag kunna fixa inom dom närmaste 7-9 månaderna.

 

Bokmässan är en annan rolig grej som jag vill åka på i år. Jag gillade det förra året och jag tror nog att jag kommer att gilla det i år också. Klart jag åker dit igen när jag gillade detta så mycket förra året.

 

Musikhjälpen är ju en annan grej som jag typ väntar på i 51 veckor per år. När det sen håller på i en hel vecka så bara jag älskar det programmet. Hur mycket pengar jag kommer att skänka kan jag ju typ aldrig veta innan, men under de två senaste åren så har jag ju typ  haft 100 000 kronor att bolla med under den veckan som Musikhjälpen sänds. Jag är rätt säker på att jag kommer att ha minst den summan att bolla med i år också. Sen får man ju se hur mycket dessa pengar som jag skänker. Jag var inte riktigt nöjd med hur jag "grejade" under Musikhjälpenveckan 2017, men jag har lärt mig av alla misstag som jag tycker att jag gjorde och till årets Musikhjälpen så  kommerjag nog att vara mer på tårna och bli liksom mer nöjd efter den veckan än vad jag kände att jag blev efter 2017. Tanken är ju också att jag i år ska åka och se Musikhjälpen live. I år står ju Musikhjälpen-buren i Lund. Det är ju inte så överdrivet lång att åka. Jag har aldrig sett detta live, och jag tror att jag kommer att tycka det blir roligt att stå utanför buren och klappa i händer och bara älska hela Musikhjälpen för det grymma program som jag tyckar att det är. Jag vet att jag sa förra året också att jag skulle åka och se Musikhjälpen live. Men jag kände då attdet var lite för långt att åka för den grejen. Nu tycker jag inte att det är för långt, och då är det ju bara att åka. Är jag i Lund en dag och får se detta live så räcker det liksom. Det kommer att bli kul, vecka 50, 10- 16 december. 

 

Det är väl idag en ganska vanlig dag i mitt liv. Jag har jobbat på under morgonen. Lite stressigt stundtals, men jag tcyker att jag kan hantera det. Nu har jag en ganska lång rast. Jag ska köra senare i eftermiddag igen. 

 

Jag har varit ute och mest njutit av fint väder. Jag är glad över att jag har klarat mitt ekonomimål för i år. Det är ju skönt när man inte behöver bry sig om cash lika mycket längre. Jag har fler ekomiska mål under detta året, men dom kommer att lösa sig automatiskt. Det räcker liksom att jag tjänar pengar som vanligt så blor det sen som jag vill ha det liksom.  

 

Just nu sitter jag och "småjobbar" lite med min självbiografi. Det går bra och jag är nöjd med hur arbetet med denna löper på. Imorgon på min lediga dag har jag tänkt att jobba på betydligt hårdare och få klart massor på självbiografin. Just nu njuter jag mest av dagen och tänker att mycket känns väldigt bra just nu. Dessutom kommer mycket att bli bra framöver också. 

 

Nu är det klart!! Jag har fixat och nått det mål jag hade med ekonomin. Nu har jag gjort det sista och jag har kämpat med att få en lösning på detta i ett halvår. Nu är det äntligen klart. Jag fick in dom sista slantarna som jag behövde nu på morgonen. Allting stämmmer på öret och jag har gjort allting rätt från början till slut. 

 

När jag nu har fått det som jag vill med min privatekonomi som kommer jag att ha bättre fart och snurr på pengar framöver. Jag kommer att märka skillnaden redan om någon vecka. Jag kommer redan nu att kunna behålla mer av dom pengar som jag får in. Jag kommer att ha mer pengar som jag kan göra vad jag vill med. 

 

Det känns bra nu att detta är fixat och klart. Det känns bra att jag valde att ta tag i detta med ekonomin redan i början av 2018. Det hade inte varit roligt att ha detta kvar under denna andra halva av 2018. Jag har ändå hela tide känt att detta är något jag bara måste lösa, och nu har jag gjort det. Nu ska det bli skönt att slippa by sig mer om denna skiten. Nu kan jag göra och greja med sånt jag vill igen. Nu fnns det ju betydligt mer pengarat bolla med också. Det gör ju att möjligheterna ökar att få göra mycket mer av sånt som jag tycker är roligt och vill göra. 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Igår var en person på mig på ett sätt som sen gjorde att jag inte kan tycka något annat än att denna person är helt jävla dum i huvudet. Vad det var och exakt, och vad personen sa tänker jag inte gå in på, men jag har så svårt för människor som ibland bara öpnnar käften utan att ens tänka en tanke på om det är möjligt eller omöjligt att faktiskt göra det som dom tycker att man borde ha gjort.

 

Det denna personen vad på mig om, och som han tyckte att jag borde ha gjort bättre var just en sådan grej som var helt omöjlig att fixa. Först tänkte jag  bara: Skojar han med mig, eller menar han allvar när han säger så?  Sen när jag hade tänkt efter lite så kunde jag inte komma fram till något annat än att han faktiskt menade allvar med vad han sa, och detta gjorde bara att jag tänkte att denna person måste ju vara helt jävla dum i huvudet. Jag kunde verkligen inte tänka något annat, med tanke på vad han hade sagt. 

 

Jag tänkte på detta mycket igår. Idag har jag också tänkt en hel del. Igår förstörde detta liksom min dag. Idag vet jag inte, men jag måste ju släppa detta nu. Jag tänkte säkert detta tanken, minst 150 gånger igår. Släpp detta nu, släpp detta nu, men det gick liksom inte. Jag bara avskyr folk som är så jävla "puckade" så att man inte tror att det är sant när dom säger vissa saker.

 

Idag är det fredag! Wow!! Det är ju också den 1:a juni idag och då är det verkligen sommar på riktigt. Nu säger jag liksom inte att det är en varm vår längre. Nu är det bara underbar fin sommar. Jag gillar ju sommaren. Bästa årstiden liksom.

 

Nu ska jag slappa lite till och sen ska jag jobba lite innan jag får en ledig helg.