Jag har jobbat i morse. Nu har jag som vanligt en lång rast och jag har hunnit med att handla och jag harockså fått i mig lite mat.

Ny vecka har det blivit. Jag har fått lite ny energi nu. Jag känner mig mer motiverad igen att ta tag i saker. Efter två långpromenader i helgen som totalt har gett mig 24 km i benen så känner man sig bra i kroppen också.

 

Jag vet nu när jag får semester. Från mitten av juni till mitten på juli. Jag brukar föredra senare semester, men denna gången känns det bra att få lite tidigare. Jag tänker att jag har ju saker på gång under våren som ska bli otroligt roliga att få uppleva. Sen när man har avverkat dom så är det ju inte långt kvar tills man får semester. Jag fick ju en tanke på en grej i  helgen som jag gärna skulle vilja göra och jag kan se att  det skulle kunna funka att genomföra denna grej under en dag under mkn semester. Jag ska i alla fall titta på om det är möjligt. Kan jag se att pengar finns så kommer jag att göra det. Tanken har växt sig så stark så jag vet att jag verkligen vill. Jag tänker inte just nu säga vad det är, men jag ska göra vad jag kan för att fixa det.

 

Denna veckan ska man jobba på igen. Det känns ganska bra. Jag får för mig att denna vecka som jag nu har av jobb är den bästa på detta schemat som jag nu kör på. Jag ska ju köra först och sen får jag väl se i slutet på veckan om det är så som jag just nu tror. Oavsett hur det är så känns det bra nu att man har den bästa arbetsveckan framför sig. Då känner man sig ju lite gladare och mer motiverad att jobba på när inte tänker att den arbetsvecka man har framför sig kommer att bli jobbig. Jag kan inte se nåt jobbigt med denna arbetsveckan. Jag har bra körning och jag jobbar 4 dagar och är ledig 3. En sådan bussvecka kan jag bara se positivt på.

 

 Har haft en bra ledig söndag. I morse var jag ute på en ny långpromenad. Samma varv, 12 km igen. Denna gången blev det nog mer än powerwalk för jag gick "varvet" betydligt snabbare än vad jag har gjort de senaste gångerna då jag har varit ute på samma varv. Jag kände mig nog lite förbannad över att de senaste 3 eller 4 promenaderna har haft en långsammare tid per km, varje gång jag har varit ute. Det har liksom blivit sämre och sämre varje gång. I dag ville jag vända det och då gick jag så fort jag bara kunde i dag.

1. Nu har man mycket att göra igen. Jag kämpar ju på med att nå mina mål som jag har med ekonomin. Under hela januari har jag inte kunnat göra så mycket för att jag ska kunna närma mig det slutgiltiga målet som jag har. Men nu denan veckan så small det liksom bara till och allt jag behöver fixa för att få ordning på allt kom till mig på en och samma gång. Antingen har man inget alls att göra eller så har man så mycket så man nästan inte vet hur man ska hinna med. 

 

2. Annars jobbar jag mest bara på med busskörningen. Mycket annat hinner man inte med under arbetsdagarna. Jag har ju långa raster, men då behöver jag ju äta och sen har jag valt att sova lite också under den lediga tiden som jag får mitt på dagen. Att man hinner sova lite gör ju att man inte blir så jäkla trött när man ska jobba på några timmar efter att man har haft rast.

 

3.Jag kämpar på för att nå mina ekonomiska målsättningar som jag har för detta året, men jag behöver inte jobba så mycket för det. Bara jag har tålamod så löser sig de mesta av sig själv. Jobbet känns också bra. Jag har hittat bra rutiner så att man känner att man inte behöver stressa eller känna att man inte gör ett dåligt jobb.

 

4. Mycket känns väldigt avspänt och skönt just nu Jag har inte så mycket inplanerat i min kalender. Jag har lite roliga grejer på gång, men inget är för mycket. Jag längtar mycket till dessa roliga saker, men det känns som att man längtar på ett mysigt sätt. Man går liksom bara runt och njuter och känner sig nöjd.

  Jag vill säga sanningen och kanske är det därför jag har valt att sitta och skriva på min självbiografi. Jag har ju börjat att skriva igen för att jag ville ändra i vissa texter som jag redan har skrivit och sen ville jag också lägga till några berättelser som jag tycker ska vara med i min självbiografi.

 

Jag hade en gång en tro på att om man talar saning, vill väl, är snäll och gör rätt för sig så kommer man att lyckas i livet och allt kommer att gå bra. Sen hamnar man i olika situationer där man gång på gång kommer på att allt de där kanske inte riktigt är sanningen. Sanningen är kanske att hade jag i vissa situationer: ljugit, istället för att tala sanning, inte hållit vad jag en gång lovade och inte varit för snäll, då hade jag nog i många fall sluppit utså mycket av sånt som för mig har varit jobbigt att leva med. Jag har i perioder fått bearbeta väldigt mycket saker som jag har blivit utsatt för av andra människor. Jag har väl haft en tro på hur allt borde vara och sen inser man att mycket inte är så som man kan tycka att de borde vara. Därför blir det jobbigt eftersom det kan vara så att även om jag skulle vara den som har rätt, så kan det vara skillnad på vem som får rätt till slut.

 

Jag kan känna att jag jag har blivit sviken och lurad av människor som jag från början har litat på. Ibland har jag ju också varit i någon viss beroendeställning och då har jag inte sett att jag har fler så många val att välja mellan. Jag har många gånger i livet känt mig  tvungen att hänga med på vad andra gör för om jag väljer att inte hänga med, då tyckte jag mig se en risk att jag kommer att  förlora saker som för mig är värdefulla och viktiga. Mycket handlar om egoism, brist på moral och stolthet hos dessa personer som jag har känt mig beroende av. Ibland kanske jag bara har varit rädd för att jag ska förlora sånt som faktsikt betyder väldigt mycket för mig. När jag står inför risken att någon annan ska ta något ifrån mig som för mig är värdefullt och viktigt, då gör ju jag självklart allt de som jag tror är rätt att göra för att jag ska få behålla sånt som jag riskerar att förlora. I början har man kanske en uppfattning om hur mycket ska fungera i livet, men till slut inser man att saker och ting kanske inte alltid är så som man själv tycker att det borde vara och det får man väl bara lära sig att acceptera och kanske också anpassa sig efter. Oavsett hur jag trodde att allt från början skulle vara och oavsett vad som hände sen så känns det i alla fall bra att sanningen skrivs ner. För så är det. Allt jag skriver om i min självbiografi är sant. Sen finns  ju alltid folk som inte vill tro på sånt som är sant för att det låter för osannolikt. Det kan väl också vara en sanning som är bra om man lär sig att acceptera. Sanningen kommer ju alla fall fram, eller i alla fall upp till ytan.

 Äta bör man annars dör man sägs det ju. Fast jag tror att det finns forsknig som visar att fler männsikor i världen dör av att dom 'äter för mycket än  vad de finns männsikor som dör av svält. Hur det äncär med den saken så vill jag äta gott ibland. I dag blev det ett besök på Koppargrillen och då funderade jag inte över döden. Jag tänkte mer på hur bra jag har det som kan unna mig något väldigt när jag själv vill det.

 

I morse var jag uppe väldigt tidigt. Det är väl den biologiska klockan som spökar för mig. Jag har ju vant mig nu vid att vara uppe och skutta sjukt tidigt på morgonen och när man väl har en ledig dag så sover man inte så mycket längre bara för att man kan göra det. Dessutom är jag ju lite för rastlös och har svårt att känna fullständig ro i kroppen om jag inte kommer upp och får gjort något. Jag vill liksom inte ligga kvar i sängen om jag inte är väldigt trött, elller har en snygg tjej som ligger bredvid mig. Ha ha..

 

I dag var jag väldigt inställd på att jag skulle ta mig ut på en långpromenad. Efter mycket jobb i denna veckan och inte mycket rörelse alls så kände jag bara att jag måste komma ut. Jag gick ut ganska tidigt denna morgonen. Det blev en runda på ca 12 km. Medelhastigeheten per km gick jag lite långsammare än vad jag tidigare har gjort i år. Varvet som jag gick tog ju också ca 12 -15 minuter längre tid än vad det brukar göra. Lite fortare kan jag nog gå, men jag är 'ändå nöjd att jag var ute på min runda i dag.

 

BILDER FRÅN DAGENS PROMENAD

 

 

Har haft en arbetsdag i dag. En helt normalt lång dag. Ett bra pass som jag gillade att köra. Det som jag gillar mest med denna jobbhelgen är att jag jobbar i dag, men är helt ledig i morgon. Det är så skönt att man inte behöver jobba hela helgen. Det får räcka med halva. Dessutom slutade jag ju klockan 15:00 i dag. Det gör ju att jag kan göra vad jag vill under resten av denna lördag. Jag behöver ju inte tänka att jag har jobb i morgon, för jag är ju som sagt  LEDIG då.

 

 

 

 

 

Det har redan blivit torsdag. Går inte dagarna och veckorna väldigt fort? Eller är det bara jag som upplever det så för att jag har och greja med typ varje dag just nu. I allt grejande så tänker jag väldig mycket på att jag inte ska göra om de fel och misstag som ajg gjorde i samma månad förra året. Jag får ibland stanna upp och tänka efter, kämpa med mig själv för att jag ska känna att jag nu mera gör mer sånt som känns rätt än sånt jag sen kommer att få ångra att jag gjorde.

 

Idag har jag jobbat några timmar under förmiddagen. Jag har ett bra pass idag. Bra köring och lång rast. Jag är faktiskt nöjd med alla pass under hela denna veckan .

 

 

Jag har varit ledig i dag. Jag visste inte vad jag skulle göra med denna dagen. Jag valde att sova väldigt länge i morse. Sen när jag tog mig upp vid lunchtid så kom man ju på massor av saker att greja med. Massor av vardagliga saker tog jag tag i och det är ju bra.

 Två veckor har gått på detta året och jag gör vad jag kan för att jag ska få gjort vad jag vill. Jobbet känns bra. Jag känner mig aldrig trött eller mörbulatad i kroppen efter en dag av arbete. Det känns bara bra och jag känner mig alltid pigg och fräsch. Det är ju så det ska vara. Man ska ju inte jobba som fan och sen inte orka ha någon meningsfull fritid.

 

Annars har jag börjat skriva lite på min självbiografi igen. Jag har skrivit lite varje dag de senaste dagarna. Det går långsamt, men allt jag nu vill göra med min självbiografi har jag som mål att bli klar med innan sommaren.

 

 

Det blev en långpromenad idag också. Det kändes lite tuffare att gå varvet i helgen, men jag tar mig ju runt och någon nytta för kroppen gör det väl. Fast just nu känner jag mest att jag har ont i benen.

 

Det blev en runda på 12 km idag.Jag gick det varv som jag har gått hundratlas gånger tidigare. Kanske är det tusentals gånger nu. Jag har tappat räkningen.

 

Rundan idag kändes inte lika bra att gå som den gjorde när jag var ute på en runda för en vecka sedan. Efter 7  km idag så längtade jag hem. Man ville få i sig lite mat och slappa på en ledig lördag. När har gått 7 km så vet man ju att man att man måste orka 5 km till och då tar det emot lite. Fördelen är att jag har gått detta varv så jävla många gånger nu så på något sätt hittar jag metoder som gör att jag fixar det där varvet lätt som en plätt, oavsett om jag har miljoner negtativa tankar i huvudet när jag är ute och promenerar.

 

Nu har man jobbat färdigt för denna veckan. Som vanligt känns det som hela arbetsveckan har gått jäkligt fort. Man jobbar ju som fan och har att göra hela tiden, men det gör ju att dagarna känns som dom går fort.

 

 

Nu är jag ledig helgen igen. Hela veckan har jag tänkt att jag ska ta mig ut på långpromenader när jag väl blir ledig. Det får det bli imorgon och på söndag. Vad jag annars ska göra under helgen det vet jag inte. Jag vet bara att jag inte behöver jobba som fan förrän på måndag. Trevlig helg!

 

 Dagarna går och jag tycker dagarna går fort. Jag tycker mycket går bra nu. Jag måste gå upp sjukt tidigt på morgonen, men jag tycker inte det är jobbigt.  För några år sedan hatade jag att kliva upp på morgonen, men jag har ändrat mig. Nu känns bra och jag nu sover jag ju gott om natten också. Jag kliver upp i god tid före jobbet. Jag känner inte att  jag behöver stressa för att jag ska hinna i tid. Det är ju bra.

 

Idag har jag ju jobbat på. Tiden gick fort. När jag var hemma på rasten så ser man ju till att äta och sen sover jag också en stund innan det börjar bli dags att ta sig til jobbet igen. Det kändes lite tuffare att köra under eftermiddagen, men tiden går fort även under en jobbeftermiddag och därför blir det inte skitjobbigt för man känner ju att man snart får lämna bussen och komma hem.

 

Väl hemma så tittar jag lite på TV. Det finns något varje kväll som jag gärna vill se. Sen är det bara gå och lägga sig igen. I morgon är det fredag. En sista arbetsdag för den här veckan och jag ska ju ta mig upp sjukt tidigt igen, men det känns som sagt bra nu. Jag är inte så trött längre som jag tidigare har varit. Trots att jag kunde sova ut mer på morgonen tidigare år så sover jag ut mer nu, trots att jag måste gå upp sjukt tidigt på morgonen.

 

Jag jobbar och jobbar. Det känns just nu som jag bara jobbar, äter och sover. Idag hade jag massor av jobb, men jag gjort också ett besök hos doktorn. Mitt körkort går snart ut och jag behöver ju såklart förnya det. Jag måste då genomgå en läkarundersökning och det var jag i Trollhättan och gjorde idag.

 

Stället jag besökte heter Previa och ligger inne på Älvhögsborg. I Arena Älvhögsborg  har jag kört många pingispass genom åren. Jag skulle handlar lätt om tusentalspass i där. Helt sjukt när man tänker på det. Därför kunde det kännas lite konstigt idag när jag skulle göra ett besök i Älvhögsborg, men inte spela pingis.

 

När man ska förnya sitt körkort för den högre behörigheten så måste man även visa att man uppfyller dom  medicinska kraven för att få köra tung trafik. Det var inget jag trodde att jag inte skulle klara. Jag brukar tänka att känner mig sig frisk och bara är tillfälligt sjuk ibland så är inte hälsokontrollerna något jag inte tar mig igenom. Naturligvis kan man ju ha något som sen gör att man inte får köra, men det är inget jag oroar mig för.

 

Synen kollade man noga på mig. Det var inga problem. Jag har dom fel som jag typ vet att jag har haft i 15 år. Jag får köra bil utan glasögon, men inte buss. Min hörsel kollade man också. Jag hör väldigt bra. Nästan onormalt bra. Så passa er för att prata skit bakom min rygg. Jag kanske hör er mellan väggarna och husen. alla andra prover man tog på mig såg bra ut också. Jag fick även genomgå ett drogtest och där får dom svar om en vecka. Hör jag inget inom tio dagar så har jag inte knarkat liksom.

 

Allt verkade bra och det känns ju skönt.

 

 

 

 

Nu kan man nog säga att man är igång med allt som vanligt igen. Nu har jag mycket att göra och massor med jobb osv..

 

Jag brukar kliva upp ca 04:30. En timme senare börjar det bli dags att gå till jobbet. Väl där så kör man några timmar och då har man att göra typ hela tiden. Sen får jag min rast med några timmar mitt på dagen. Jag hinner göar några små ärenden Ibland gör jag typ ingenting.  Jag vill gärna hinna sova lite innan det är dagas att ta sig till jobbet igen. Det skönt med den långa rasten som jag får mitt på dagen. Jag känner mig typ aldrig trött. Dessutom blev det ju två sjukt långa promenader i helgen och detta gör säkert att  jag känner att jag har bra fart i kroppen nu. Jag har tänkt att försöka gå långpromenader under de flesta av mina lediga dagar i alla fall.

 

Det är bara att köra på med allt, försöka vara nöjd och glad och sen hoppas att myckret blir bra och bäst och väldigt lite, eller ingenting känns dåligt.

 

 

Jag tog mig ut på en långpromenad idag också. Först tänkte jag att jag skulle strunta i det. När jag tittade ut så var det frost och 7 minusgrader. Bara dessa de gjorde ju att jag inte kände för att gå ut överhuvudtaget. Men sen ändrade jag mig och när jag vid lunchtid fick se att termometern var nere på 2 minusgrader samtidigt som det var som solen lyste då kände jag att det nog skulle vara värt att ta en runda på 12 km idag. Så fick det bli och allt kändes lika bra som igår. Jag fick lite blåsor under fötterna och mer ont i benen än vad jag redan hade fick jag också.

 

Jag har annars idag varit och handlat lite. Jag har käkat soppa och pannkakor. Ikväll har jag lite tvätt att greja med i tvättstugan. När jag nu också har varit ute på en 12 km lång promenadrunda idag så borde jag väl sova väldigt gott i natt.

 

Jag gick ut på en långpromenad i morse. Jag kände mig lite förbannad över att jag har börjat gå ner mig och att det beror på att jag den senaste tiden har varit dålig på att röra på mig.

 

Jag känner nu att jag har börjat lära mig mitt nya schema och jag börjar också vänja mig vid hur det känns att jobba efter det. Jag har de senaste dagarna också gott och lagt mig tidigt vilket gör att jag känner mig ganska pigg när jag arbetar. Jag är nöjd med det schemat jag har och jag känner inte att jag skulle vilja ha något annat. Jag har liksom kommit in i allat nu. Kroppen har vant sig. Det kan ibland vara lite svårt att varva ner när man kommer hem på kvällarna, men går man och lägger sig så känns det som att det där med nedvarvningen löser sig också.

 

Det som jag nu bara skulle vilja ha är ändring på  när det kommer till mina rutiner under veckorna av mitt vanliga liv det är att få in lite mer träning, eller bara gå promenader regelbundet. Jag skulle behöva komma igång. Tiden finns ju absolut, emn jag kan bara inte motivera mig. Jag kan känna lite ångest för att jag sitter så mycket still. Jag orkar inte börja nåt, fast jag vet att det kommer att göra mig gott om jag tex bara kunde ta mig ut på en promenad. En promenad där jag bara är ute för att just röra på mig. Nu är jag ändå i ett läge där jag har börjat tänka att det nog vore bättre om jag åtminstone började gå promenader regelbundet. Jag vet att det kommer att kännas bra bara jag kan komma igång. Jag ska bara orka börja.

 

Annars känns de mesta bra nu med jobb och den fritid jag har. Veckorna rullar på. Jag har uppsatta målsättningar som jag jobbar på att fixa. Jag har roliga saker på gång under 2018. Jag trivs bra med mitt arbetschema.. och jag känner att jag har en meningsfull fritid som är värd att kalla för ledighet.

Jag har sovit lite bättre i natt än vad jag gjort dom andra nätterna denna veckan. Annars har jag liksom vaknat mitt i nattten och haft svårt att somna om. I natt vaknde jag till en gång, men jag somnade ganska snabbt igen. När klockan sen ringde så kände jag mig ganska utvilad. Det är nog första gången jag känner så under denna veckan.

 

Nu ska jag snart sitta i en blå buss och köra igen. En sista dag av jobb för denna veckan. Sen får man skön ledig helg. Fredag, Fredag, och Fredag!! Full fart mit helgen!! Men först ska jag ta det lugnt och fint på jobbet.

 

Jag har en period framför mig nu där jag  känner att jag mest väntar på att tiden, dagarna och kanske också månaderna ska gå. Jag har sagt till mig själv att jag ska förändra en hel del på allt möjligt när jag ser till saker som jag inte tyckte var bra med förra året. Jag några målsättningar som jag vill nå. Jag har stort fokus på att mycket av de jag vill fixa ska vara klart innan sommaren i år.  För jag ska de mål jag sätter upp så har jag tänkt att detta kräver del hårt arbete av mig. Fast nu när jag har tänkt lite till på vad som faktiskt krävs av mig så handlar egentligen bara om att låta tiden gå och ha tålamod. Jag behöver ju bara vänta in vissa datum och sen när har jag kanske nåt jag ska göra som typ tar 1 min - 1 timme att fixa. Sen när det är fixat är det oftast bara att vänta igen. Det där som typ tar några minuter eller en timme att fixa det handlar ju inte om något arbete. Därför gäller det ju bara nu att jag väntar och har tålamod. Jag får inte försöka skynda på nåt. Allt måste få ta den tid det tar.  Att fixa de målsättningar jag har, och att jag mycket ska vara klrt innan sommaren känns bara bra. Några månader går fort och känner jag att jag håller på att tappa tålamodet och ite kan vänta så är det ju bar att knyta näven, bita ihop och tänka att bara jag väntar och har tålamod så gör jag de som är mest rätt att göra.

 

Jag känner mig ganska motiverad, även om jag just nu är långt ifrån de resultat jag vill uppnå med alla målsättningar jag har satt upp. Men om jag inte minns fel så kändes det så här förra året också. Jag satte upp mål som kändes helt omöljiga att fixa på typ ett halvår eller ett år. Sen gick tiiden och innan året var slut så hade jag nått varenda uppsatt mål. När man väl ha klarat av n¨got så brukar jag uppleva det efteråt som att det var relativt lätt att få det fixat. Därför kan jag väl tänka så om sånt som jag inte har fixat också. Jag tror att jag får bättre energi av det och dessutom är det väl inget fel att tro på sig själv. De mål jag har känns ju inte på något sätt omöjliga. Jag måste bara hålla i en bestämd budget och vänta på att tiden ska gå. Detta har jag lyckats med många gånger förut och då kan jag ju naturligtvis lyckas igen. Jag har ju genom åren lärt mig hur jag ska göra liksom.

Igår satt jag en stund på kvällen och skrev en ny berättelse till min självbiografi. Jag har några berättelser som jag har gått och tänkt på ett tag och som jag känner att jag villl ta med. Det blir väl mer jobbande med detta framöver. Jag känner att jag vill gå igenom allt de jag har skrivit. Dessutom finns det ju berättelser som jag ska göra en del ändringar i. Kanske väljer jag att ta bort några också. 

 

Jag tänkte ju först att jag var färdig med detta, men sen hände det ju en hel del under 2017. Det känns därför fel att inte få med vissa berättelser från förra året. Så länge jag inte publicerar något så kommer det nog att komma upp nya grejer som ajg känner att jag vill ta med i självbiografin. Om och när jag sen väljer att publicera så vill jag ju känna att jag i mitt berättade befinner mig i nutid. Jag skriver ju om dåtid, men jag vill att berättande upplevs som att självbiogrfin är skriven under den tiden som är för själva publiceringen av den. Är det 2018 så känns det fel att inte ha med nånting av 2017.

 

 

 

 Nytt år är det ju nu. Nya saker som jag känner att jag vill fixa under 2018 har jag redan börjat kämpa med. De mål jag satte upp under 2017 ville jag ju fixa under förra året. Mycket klarade jag av. Jag kanske inte fixade allt på dom sätt jag från början hade tänkt mig, men sånt spelar ju ingen roll. Resultaten blev ju ändå att jag lyckades uppnå mina slutgiltiga mål.

 

Just nu känns det lite som jag får börja om. Jag vill tex få ihop en viss summa pengar igen. Jag har som mål att få ihop summan innan detta året är slut. Detta är det som känns mest rätt att göra. Jag har ju under bara de senaste veckorna bränt väldigt mycket av de pengar som jag under 2017 lyckades spara ihop. Det är ingenting jag är missnöjd med så. Planen var ju att få ihop pengarna för att sen kunna köpa och göra sånt som jag vill göra. Under detta året har jag ju lite saker på gång. Mycket är redan betalt och det känns bra.

 

Men problemet är väl att man vill så mycket hela tiden. Jag har ju sagt att jag under detta året i alla fall ska ge allt jag länge har tänkt att jag vill göra eller köpa en chans. Funkar det så funkar det liksom. Det känns också rätt att göra. Men det känns som att det är så mycket jag behöver göra hela tiden, för att överhuvutaget kunna fixa nånting. När man sen väl lyckas så släpper jag alla spärrar och tänker inte alls på vad som känns mest rätt att göra längre. Då kör jag bara på med sånt jag vill ska hända.  Sen hamnar jag ganska snabb i ett läge där jag måste dra i handbromsen. Just i det läget är jag nu.

 

Det känns lite som jag måste börja om för att lyckas med något nytt igen. Jag är inte pank eller nåt sånt, men det håller ju inte att hur länge som helst bränna mer pengar per månad än vad man får in. Någon gång måste man ju bromsa och man måste ju göra det inte det går rakt åt helvete. Fast jag kan ju säga att jag ska göra rätt många idiotgrejer för att jag ska få ekonomiska problem. Det måste var anågot som slår väldigt fel i huvudet på mig om jag ska känna att jag har ekonomiska problem. Men det kan ju kännas som ett problem när man ändå inte har pengar till att fixa allt som man liksom drömmer om att kunna köpa.

 

Nytt år har det blivit. Jag börjar om med mycket. Pengar är det man hela tiden behöver ha. Hur gärna jag än vill sluta bry mig så känner jag att jag nånstans faktiskt måste bry mig. Jag gör ju heller inte alltid det som känns mest rätt att göra. Ibland släpper alla dom där spärrarna och då behöver man dom där extrapengarna som jag ändå tycker att jag är väldigt bra på att fixa.  Nu kör vi! Nytt år och nya tag!!! Tuffa ekonomiska mål har jag satt upp, men jag tror jag är beredd att göra vad som krävs för att fixa allt jag vill få fixat även under detta året.

 

Det blev lite "nyårsröj" i går och i natt. Idag känns det ändå ganska bra. Jag har sovit ut ordentligt. Sömnbristen som jag hade drabbats av kändes under nyårsfirandet. Jag jobbade ju nyårsafton och även om körningen var bra så hade jag sovit dåligt natten innan och därför var det inte roligt när klockan ringde 04:00 på morgonen sista dagen av 2017. Jag jobbade sen mellan  kl 05:00 och 14:00.

 

Efter jobb så gick jag i princip raka vägen hem och gjorde mig i ordning för nyårsfirande. Min nyårsoutfit blev svart kavaj, vit skjorta, svarta byxor och en rosa slips. Jag kände mig först lite osäker på om detta var en nyåroutfit som jag ville ha, men under gårdagen och natten till i dag så kände jag att detta var en bra outfit som dög för ett nyårsfirande. Jag var inte för fin, men det såg ändå snyggt och stiligt ut. Min outfit funkade liksom.

 

Mina 9 mest gillade lder på min INSTAGRAM under 2017.

Jag sätter ju ofta upp mål och delmål. Nu har det blivit 2018 och jag har flera målsättningar som jag vill nå. Jag har ekonomiska målsättningar där jag vill få ihop en viss summa pengar till ett visst datum. De finns också upplevelser som jag har som mål att få vara med om. För att lyckas med allt så tror jag att jag måste: Jobba hårt, vara målmedveten, vara moiverad, vara rätt så stark psykist och tro på att det man kämpar med att uppnå faktiskt är möjligt att klara av. Ett plus är är väl också att man får vara frisk.

 

Ibland tappar jag motivationen och jag får en massa negativa tankar om att det inte är värt att bry sig. Jag kan känna att det kan vara svårt att hitta motivationen när jag som nu är precis i början av allt de  jag tror jag måste göra för att nå mina upsatta mål. För att inte ge upp så behöver man ju på något sätt bli inspirerad.

 

Något som jag kan inspireras och imponeras av är grymt bra idrottare. Jag kan imponeras av deras förmåga att prestera när det verkligen gäller. Jag blir imponerad av deras förmåga att jobba hårt, bibehålla motivationen och att dom så ofta har ett så starkt psyke. Jag kan inte jämföra mig själv med idrottare som presterar på absolut högsta nivå. Men jag kan låta mig inspireras av de som tex grymt bra idrottare har lyckats med, och lyckas med. Att titta tillbaka på grymma idrottare som har lyckats med helt makalösa prestationer är inte bara nostalgi för mig. Det inspirerar också mig när det kommer till dom saker jag själv vill lyckas med.