Jag har annars jobbat mycket denna veckan. 6 dagar av 7, men alla arbetsdagar har ändå varit ganska bra. 

 

Jag mår ganska bra även om det känns lite tråkigt när man funderar på vad man ska göra. Jag kan inte ha några planer så direkt. Coronaviruset sätter ju stopp för det mesta och dessutom vill jag inte boka upp mig på saker när man inte vet så mycket om när allt bara är över och allt liksom mer öppnas upp igen. Ska jag vara ärlig så tror jag att vi får leva med denna skit under minst hela detta året också. Det känns annars bra att jag själv tog ett beslut ganska tidigt in i denna pandemin att faktiskt göra vad jag kan och tror är rätt i detta. Jag bryr mig däremot inte så mycket om vad andra gör. Jag orkar inte vara arg eller sitta här och kasta skit på andra som kanske utåt sett inte verkar bryr sig så mycket om vad dom gör för att minska smittspridningen. Många offentliga personer har ju under denna pandemi fått ta en hel del kritik för vad dom har gjort, när dom har gjort saker som man kanske upplever går tvärtemot rådande restriktioner. Hat och skit har ju ibland flödat och jag tänker alltid att undra om dom som kastar så mycket skit på andra är bättre själva. Ärligt talat så tror jag inte det. Jag tycker inte man ska kritisera andra så jäkla mycket i detta. Precis som med mycket annat så tycker jag man ska göra vad man själv kan för att förhindra smittspridning och sen kan man mer slappna av och tagga ner när man vill berätta för andra vad man tycker är rätt och fel i detta. När vi nu har levt med coronaviruset i snart ett år så känner jag att vi kanske är ganska många som  borde erkänna att vi har skött detta ganska dåligt. Inte mycket verkar ju hjälpa även jag tror att hålla avstånd och se till att vaccinera sig är dom sakerna man själv ska vara noga med att göra. Sen är det ju bra om man också håller på det där att man är hemma när man känner sig sjuk.

 

Men återigen. Jag kommer aldrig att bry mig så mycket om vad andra gör. Och om jag väljer att göra nånting som andra tycker är fel  att jag gör i dessa pandemitider så kommer jag inte att bry mig om det heller. Det är lite som när många gapade på mig under en period om att jag skulle skänka mer pengar till välgörenhet istället för att resa och köpa dyra prylar. Jag tänkte då precis som nu: Kan inte alla som tycker och bryr sig om vad jag och andra gör bara hålla käften. Gör vad du själv kan för att göra världen till en bättre plats istället för att sitta och gapa och leka moralkärring. När det gäller pandemin så menar jag naturligtvis att jag tycker att en del borde tänka mer på vad dom själva gör för att minska smittspridningen, istället för att hoppa på andra som dom tycker gör saker som ökar risken för mer smitta. Bla, bla, bla . Jag tror ändå att det viktigaste är att man håller avstånd och sen tar vaccinet när det blir dags. Mycket annat skiter i alla fall jag i.  Jag kommer att vara hemma från jobb om jag känner mig sjuk. Det är väl bäst att säga det också.

 

Allt med detta har blivit ungefär så som jag tänkte ganska tidigt in i pandemin att det skulle bli Ingenting har egentligen förvånat mig, men jag skulle bli förvånad om samhället mer öppnar upp sig  under detta året. Jag tror nog att det blir hårdare tag och man kommer att stänga ner mer och gradvis liksom dra åt nätet ett tag till. Jag har hela tiden sagt att jag kommer att vara försiktig med att boka upp mig på saker. Det är tråkigt, men för min del känner jag att det är mest rätt att göra.  

Jag får ibland frågan om jag inte är ledsen över att jag inte har lyckats "bättre" som Dannebloggen. Jag antar att man menar att lyckas på sociala medier är att  man har många följare. Många frågar också om jag inte skulle vilja kunna leva på mina sociala medier. Typ, vara som en influencer. 

Svaret på just dessa frågor är för mig ganska enkla. Nej, och jag känner att jag har lyckats bra med mina sociala medier med tanke på att jag tycker att det är roligt att pilla med dom och att jag inte känner att jag ångrar så mycket av allt jag genom åren har lagt ut. 

Jag är nog väldigt lättad över att jag inte är en person som tex har 150 000 följare är fler, i några av mina sociala medier. Många sk influencers  med väldigt mycket följare lägger ju ofta ut inlägg på olika sätt om hur jobbigt dom tycker att det är med allt hat och annan skit dom får utså för att dom just är kända och har många följare. Jag har ju också råkat ut för saker, men hade jag varit väldigt stor i olika sociala medier så hade jag nog inte orkat med mycket av den skit som man genom åren har hört talas om att vissa råkar ut för. Jag har som sagt också råkat ut för saker, men det har varit lätt att hantera. Det har ju bara varit från någon enstaka person ibland och när jag har fått hat eller något likande från vissa personer som tycker jag oftast att dessa personer verkar vara ganska dumma i huvudet. Jag bryr mig sällan om vad folk som inte verkar ha en enda hjärncell. I vissa fall har jag gjort en polisanmälan, men i dom flesta fall har jag bara skitit i dom som har kontaktat mig på olika sätt med intelligensbefriande texter. 

Jag håller bara på med min blogg och allt annat för att jag tycker att det är kul. Jag har aldrig brytt mig om hur många följare jag har och jag har aldrig velat växa och bli någon kändis med hundratusentals följare, för mitt grejande på sociala medier. Jag är bara lättad och glad över att det inte har blivit så. Jag hade nog haft svårt hantera allt som hade kommit i " kölvattnet" av det. 

En sak som jag gillar med många av mina följare det är att många skriver snälla saker till mig. Jag läser allt och bryr mig om allt. Det är även ganska många som kommer fram till mig ute i "verkligheten" och säger massor med snälla saker. Jag blir naturligtvis jätteglad för allt även om jag kan känna att jag kan vara dålig på att visa det. Hade alla följare varit så snälla som jag upplever att många är, då hade jag gärna haft 💯 miljoner av er. 

Jag grejar med pengarna för fullt nu denna veckan. Jag började även lite för veckan eftersom det fanns den möjligheten. Jag vill heller tänka för mycket nu. Jag vill bara göra som jag har sagt sen länge att jag ska göra. Nu har jag fått allt på plats exakt så som jag vill ha det för februari och nu kan jag bara vänta till slutet på mars innan jag kan göra nya saker för att ta mig närmare min vision. Det är ju det allt detta i slutändan handlar om. 

 

Jag ska ärligt säga att jag inte trodde jag skulle sätta månadens sparmål. Jag "bollar" ändå med ganska mycket pengar nu (mycket för mig ) och det har varit svårt att ta in att jag nu har jobbat mig till den punkten att jag kan ligga ut med typ flera månadslöner i förskott och sen tjäna pengar på detta, samtidigt som jag ska spara nya pengar på den lönen jag fick igår. Jag har haft svårt att ta in att det som jag nu har satt på plats var möjligt, men nu fattar jag det.

 

Jag är ändå noga nu med att hålla på mitt sparmål. Jag vet att även om det går bra nu så kommer jag att behöva dom pengarna vid ett senare tillfälle i år. I mars får jag se till att vara noga med att hålla min budget när jag nu har satt allt på plats så bra i februari. Jag måste ju hålla i det i en månad och tappar jag inte skallen helt så är det inga problem. Men det är viktigt för mig att jag får in rätt tänkt i detta. Så därför tror jag att både mars och april blir ganska viktiga månader för mig när det gäller att få in dom rätta rutinerna för att sen kunna "knyta ihop säcken" och nå årets sparmål. I slutet av december är ju ändå tanken att jag ska ha mer pengar än vad jag någonsin tidigare har haft. Det gäller ju då att jag är noga och hittar rätt rutiner så jag inte börjar "strula" och "vela" fram och tillbaka. Jag ser det som att jag i mars och april skapar någon slags förutsättning för att jag ska lyckas med det jag vill i december. Tidigare än så kommer jag inte ens att försöka fixa det. Då rör jag bara till det och dessutom vill jag ju inte glömma av att leva nu också. Det känns ju som det är extra viktigt i dessa pandemitider. 

 

 Nu är det ju ändå så att någon vision kommer jag inte kunna känna att jag har nått i slutet av detta året. Når jag årets ekonomimål då skapar jag mig förutsättning att på ett snabbare och mer effektivt sätt dra in samma pengar en gång till. Om jag sen fixar det också, då kan man börja fundera på vad jag mer behöver göra för att kanske kunna nå min absolut högsta dröm i livet. Jag har väldigt mycket kvar att göra och dessutom tror jag att jag behöver ha lite tur med nånting också. Jag kan inte bara sätta detta på alla dom logiska lösningar som jag har. Det krävs nånting mer som har med slumpen att göra, men min erfarenhet är att om jag bara är väl förberedd och jobbar konsekvent mot mitt mål...så har man oftast turen med sig. 

 

Det viktiga just nu är att jag håller i sparandet under hela mars. Gör saker i slutet på mars och håller i sparandet i april. Sen känns det ganska lugnt fram till december. Sen är det ju en skön känsla att veta att bara jag klarar årets mål med ekonomin så har jag haft ett bra år, oavsett coronavirus och mycket annat skit som man måste stå ut med och leva i. Når jag mitt ekonomimål för i år, då finns det säkert utrymme för att fira lite. 

 

Jag har dom senaste dagarna försökt att lyssna på en hel del poddar och samtidigt kommer det hela tiden nya Youtube-klipp som jag känner att jag vill se. Jag missar en del TV-program, men dom går ju och kolla i efterhand. Jag hör talas om en del grejer som många följer, men själv tänker jag att jag inte ska börja följa vissa: poddar, Youtubers eller serier. Jag känner bara att det finns så himla mycket och jag kan ju inte följa och hänga med på allt, men den senaste tiden har jag känt att även det lilla jag vill hänga med i missar jag. Jag orkar inte ens följa sånt som jag egentligen är intresserad av. Någonstans blir även detta bara för mycket.  Även om jag kan kolla eller lyssna på mycket, så blir det ändå för mycket för mig att ta in. 

 

Detta är väl inget stort problem för mig så. Men om jag väljer att följa någonting på nåt sätt så vill jag ändå känna att jag kan ta in det. Som det har varit så har jag typ lyssnat eller kollat på nånting och sen kommer nästa grej av bara farten. Allt blir som sagt bara för mycket att ta in och jag tycker det är lite tråkigt att jag inte klarar att hänga med i allt bättre än vad jag gör. Mycket av allt som jag väljer att följa går ju också på "djupet" och då blir det ju ännu mer att ta in och försöka förstå. 

 

Sen har vi ju detta med Clubhouse.  Jag orkar inte ens fundera just nu, men man kan ju alltid lyssna och se vad man orkar ta in i nuläget. Sen kanske man vid et senare tillfälle kommer till en punkt där man inte vill vara utanför, utan grotta ner sig i detta också. Hmm..

 

Jag kan också tänka att jag jag ibland skulle vilja blogga om vad jag har sett eller lyssnat på. Skriva mer om mina tankar kring tex en: Podd, ett Youtube-klipp, en serie. Men återigen inser jag att allt bara blir för mycket. Jag vill hänga med bättre, men jag orkar inte "kötta" allt heller. Man orkar inte ta in allt och samtidigt vill man ju inte komma till insikt med att man kanske lägger ner för mycket tid på allt som finns att följa på: Nätet, radion och i TV. Man vill ju hinna med mycket annat i livet också, men samtidigt vill jag inte helt sluta följa mycket av sånt som jag är intresserad av.  

 

Nu börjar denna veckan också lida mot sitt slut. Tre lediga dagar går nästan för fort. Imorgon är det jobb som gäller igen och nästa helg ska jag också jobba, men de tre första jobbdagarna på nästa vecka har jag i alla fall sovmorgon och den fjärde dagen är jag ledig. Sen jobbar jag fredag - måndag och då är det upp ganska tidigt som gäller, fast fredagspasset gillar jag att köra och helgens två pass är den bästa helgen av dom två helgerna som jag har på detta schemat. Så jobbandet känns ändå ganska lugnt nästa vecka. 

Jag kör på med mina promenad ´rundor och det är inga problem med att sätta 80 000 steg per vecka. om det finns något som känns jobbigt så är det väl att när måndagen kommer så känns det lite tufft att veta att man har 80 000 steg att göra, och dagen innan var man nöjd över att man fixade målet. Men jag är i alla fall glad att jag kör på. Det känns ju bra i kroppen och man vet att man kommer ut tillräckligt mycket varje vecka. Det är ju annars lätt i dessa tider att bli sittande hemma på tok för mycket. Pandemin pågår ju fortfarande i allra högsta grad, men jag är glad för det inte är utegångsförbud. 

 

Jag får ibland ångest och det känns som jag har fått det till och från så länge jag kan minnas.  Oftast känner jag ångest av oro, men jag tror också att jag kan få det när jag tänker tillbaka på saker, där jag kan tycka att jag borde ha varit snällare mot en eller flera andra  människor.  Någonstans i dessa tankar skapas min ångest.  När den kommer så tycker jag att den känns obehaglig, men inte farlig. Jag är glad för att jag inte drabbas av panikattacker eller nåt liknade. Skulle jag bedöma hur mycket min ångest egentligen känns i kroppen, på en skala 1-10 så skulle jag nog säga 3. Jag känner av den lite, men jag har flera olika sätt att känna mindre ångest än den jag har när jag känner som mest. 

 

3  tankar som minskar min ångest:

 

1. Jag har insett sen länge att allt kretsar inte kring mig. Jorden snurrar på och massor med människor tänker mest på sig själva och sina närmaste. Folk bryr sig inte så mycket om mig eller andra som man ibland kanske kan tro. Dessutom kan jag ofta tänka att: Om det nu finns människor som stör sig väldigt mycket på mig... så är det deras problem och inte mitt.  Jag känner sällan att jag behöver bry mig och denna tanke minskar min ångest.

 

2. Jag har valt att acceptera min ångest och att saker och ting kommer över mig ibland som lätt ger mig ångest. Försöker jag förtränga eller på något annat sätt motarbeta min ångest, desto värre och längre blir den. Jag har ju ändå en lite ångest och aldrig mycket. På en skala 1-10 så känner jag aldrig mer ångest än en 3:a. Tänker jag bara att jag ska acceptera att jag får ångest, så går jag ganska snabbt ner till en 1:a på skalan. Det kan också vara så att den försvinner helt genom att jag bara accepterar. 

 

3: Jag fokuserar mycket på nuet. Min ångest kommer ju ofta för att jag känner mig orolig eller rädd. Den kommer ju också när jag tänker tillbaka på den tid som redan har varit. Saker jag tidigare har gjort och som jag kanske på ett sätt ångrar kan jag ju ändå inte göra ha ogjort.  Jag kan då bara välja att fokusera på nuet för att på så sätt minska min ångest så mycket et bara går. 

 

Jag sitter här hemma och känner mig lite mörbultad i kroppen. I två dagar har jag varit uppe sjukt tidigt för att jag ska börja jobba typ klockan 05:00 på morgonen. Det känns egentligen inte så tufft just då, utan det är nu när klockan börjar närma sig 20:00 på kvällen. Då känns det att man har varit uppe väldigt tidigt idag. 

 

Jag känner mig ändå ganska pigg och fräsch och det är nog promenadrundorna som gör det. I två dagar nu så har jag jobbat på från klockan 05:00 - 14:00. Sen stänger jag typ av allt runt omkring mig och går hem så snabbt som möjligt. Väl hemma byter jag om direkt och tar mig ut på en promenadrunda på ca 5 km. Detta har känts jättebra nu i två dagar. Jag har redan denna veckan fått ihop ca 30 000 steg. På torsdag är tanken att jag ska ha fått ihop 60 000 steg och sen är det ganska lätt för mig att nå målet på 80 000 steg till på söndag. Det bra att jag bara kör på och oavsett vad alla säger, så känner jag att mina promenadrundor gör gott för min kropp. Många tycker att jag borde göra på något annat sätt och mycket tjat har det varit om det. Men jag gör min grej och det känns bra för mig. Jag ändrar när jag tror att det är bättre att göra på ett annat sätt. 

 

Annars har jag mycket tankar på årets sparmål nu igen. Jag är snart i ett läge där jag ska börja göra denna månadens grej för att i slutändan få loss dom pengar jag behöver. Målet är ju att i slutet av året ha fått loss en viss summa pengar. Jag tror att jag klarar av det, men jag har dom senaste dagarna insett att det kommer att krävas mer av mig än vad jag först hade räknat med. Kanske möter jag min första motgång i detta just nu. Jag inser ju att det blir tuffare än vad jag först trodde, men jag är i alla fall taggad som fan på att göra vad som krävs för att hålla mitt nyårslöfte och nå mitt sparmål. Allt handlar ju om den vision jag har. Detta som jag gör nu är ett steg mot att nå det stora målet och jag tänker att bara jag når årets sparmål så kan jag gör så mycket för att närma mig min högsta dröm i livet på ett sätt som jag inte ens kan tänka på just nu. Årets mål är en tröskel som jag måste ta mig över för att det ska kännas värt att fortsätta. 

 

 

1. Jag gör min grej och jag kör på det som jag vet funkar. 

2. Jag är i nuet och gör vad jag kan göra med pengar just nu. 

3. Jag känner att jag har rätt personer omkring mig som ger mig bra energi. 

4. Jag är taggad på att fixa detta.

5. Även om jag i slutändan inte skulle nå min vision så får jag ändå alltid bättre rent ekonomisk så länge jag försöker. 

6. Jag är medveten om att mycket kommer att gå åt helvete i det jag gör, men då är det ju bara att fortsätta kämpa och inte ge sig. Det gäller ju att ta sig igenom motgångarna. Jag har ju lärt mig nu att när man gör riktigt jävla fel, då kan det vara det bästa sättet att lära sig hur man ska ta sig vidare och i slutändan ändå klara sitt mål. 

 

 Jag behöver bara jobba på och sträva mot målet. Idag har jag bara människor omkring mig som ger mig bra energi. Alla andra har jag successivt tagit bort. Dom som idag försöker ge mig dålig energi kan jag lätt skita i.   Jag tror stenhårt på: Gör jag min grej, då får jag rätt människor omkring mig och dom kommer också att finnas hos mig och stanna kvar, även när jag har det tufft. Så länge jag inte jagar människor, utan bara gör min grej så faller många pusselbitar på plats. 

 

 Jag känner ju redan nu att det går åt rätt håll och att det beror på att jag bara gör min grej och inte jämför mig med andra. Skulle jag börja jämföra mig med andra i saker som jag gör, då skulle jag snabbt tappa motivationen eftersom jag lätt jämför mig med folk som det hela tiden går bättre för. Den "fällan" vill jag inte gå i. Jag vill bara göra min grej och jag "tävlar" bara med mig själv. Det mår jag nog också bra av i längden. 

 

Även om jag nu har drabbats av en liten motgång så ser jag fortfarande att det är mer än möjligt att klara årets målsättning som jag har med pengar. Klarar jag det, då kan det bli väldigt bra på slutet. Bara jag inte tar motgångar för hårt. Motgångar kommer att komma och det är jag väl medveten om. Det gäller bara att rycka upp sig, hitta bra energi och kämpa vidare. Ger jag upp för att det tar emot, då lyckas man sällan med nånting. Jag är grymt taggad på att bara köra vidare nu!  Jag måste  tänka på att alltid göra saker på ett sätt som jag vet att jag mår bra av. Det är ju nästan viktigast av allt när man kämpar med att nå sina drömmar. När man sen lever i sin dröm, då mår man väl bra automatiskt. Det hoppas jag i alla fall. 

Jag har haft en ganska intensiv vecka med massor att göra. Mycket jobb och sen har jag inte slutat att greja efter alla arbetsdagar. Det känns ändå bra att jag har fixat mina promenader och klarat 80 000 steg även denna veckan. Hade jag inte haft det där resultatmålet så hade det nog inte blivit någon runda alls denna veckan. Jag hade bara fastnat i tankar med bortförklaringar om att jag har för mycket att göra denna veckan, jag kör nästa vecka istället. Sen kommer nästa vecka och så orkar man inte riktigt ta tag i det eftersom man förra veckan började lägga ner och sen har man snart lagt ner helt eftersom man har slutat vara igång regelbundet. Så jag är nöjd med att jag alltid prioriterar att få ihop mina steg. Det gör ju i sin tur att jag orkar med mycket annat också, även dom veckorna där jag har väldigt mycket saker som jag vill få gjort. 

 Jag har stundtals denna veckan känt mig ganska stressad. Det har jag inte gjort på flera månader, men återigen kan jag väl bara säga att jag har haft så mycket som jag bara känner att jag vill få gjort och då blir man väl lättare stressad av det. När jag kom till insikt med att jag kände mig väldigt stressad så försökte jag ändå tagga ner direkt. Jag tror att stress i längden kan vara ganska farligt och det är lätt att hamna i en "loop" där man hela tiden stressar runt, för man kan ju alltid hitta saker som man vill få gjort. För att slippa stressen så kanske jag kan planera mina veckor lite bättre. Bra är också att sätta upp en tid för hur många minuter eller timmar saker och ting ska ta. Jag vill ändå få gjort mina vardagliga saker och jag vill greja med detta regelbundet så det inte hinner bli så mycket att göra när man väl väljer att ta tag i något. Sen får man väl ändå erkänna att mina vardagliga saker tar inte så lång tid att fixa. Om jag tex bestämmer mig för att putsa mina fönster i mitt hem så tar det från att jag bestämmer mig för att göra detta till jag är färdig, 15 min. Om jag dammsuger mitt hem så tar det kanske max 20 min och då är jag ganska noga. Tvätta av golven tar kanske 15 min. Det tar inte ens 60 min att få allt de där gjort så jag borde väl i alla fall göra detta lite oftare än vad jag gör.

 

 När det gäller mitt nyårslöfte som i år var att jag skulle vara väldigt noga med att spara en viss summa pengar varje månad så kan jag bara säga jag ligger lite före med pengar nu, men samtidigt vet jag att dom pengarna jag ligger före med nu kommer att behövas senare i år för att jag ska få ihop allt i slutändan. Jag känner att jag måste vara lite försiktig med vad jag köper och ur jag väljer att spendera pengar om jag ska klara detta. Jag märker att hur jag än vänder och vrider på det så kommer det att finnas månader där jag faktiskt måste vara ganska tuff mot mig själv och kanske avstå från vissa saker som jag kanske för stunden vill göra eller bara köpa. Det som känns bra är att jag i slutändan tror att det är värt allt jag behöver avstå för att jag ska nå målet. Jag kan ju göra så mycket mer om jag bara biter ihop ett tag och kämpar in nyårslöftet först. Men jag har insett att detta kommer att bli betydligt tuffare än vad jag först trodde att det skulle bli. 

 

 Jag känner annars att jag mår mycket bättre nu än vad jag har gjort tidigare i år. Under januari mådde jag ju riktigt dåligt, men under februari har jag börjat och känna att jag mår bättre och bättre och att jag kanske är på väg att må lika bra som jag tex gjorde: 2016 och första halvan av 2017. Då var jag liksom på toppen när det handlade om att må bra. Sen hände flera olika saker på en och samma gång och då kunde jag inte hitta verktygen för att klara av att fortsätta må bra, så jag mådde istället skit och allt kändes bara tomt. När jag tittar på bilder av mig själv från tex 2016 och jämför dom med tex 2018 så ser i alla fall jag att jag inte mår så bra på bilderna från 2018, men  allt Verkar vara jättebra år 2016.

 

Nu har jag mycket att göra hela tiden. Det är jobbigt att tänka på det, men även om det känns jobbigt så blir jag färdigt med allt jag tar tag i och jag är idag glad för allt jag har fått gjort tidigare i under denna veckan. Det hade inte varit roligt att tex ha dom grejerna kvar. Det tuffa är att så fort jag blir färdig med en grej så kommer det upp en ny och allt har jag inte heller riktigt räknat med att jag ska försöka ta tag i. Jag kan ju strunta i mycket, men finns det pengar att tjäna så kör jag eftersom man får in dom ganska snabbt. Då har jag svårt att låta bli. 

 

Sen gör jag ju saker för att jag vill vara snäll mot andra, men jag får ju inte glömma att tänka på mig själv också. Hur snäll ska man vara? Någonstans går ju gränsen. Man ska ju inte vara så snäll så att man blir dum. Jag tycker att det är svårt att veta var den gränsen går. Ibland känner jag mig ju dum för att jag inser att jag har varit för snäll mot någon. Ibland känner jag mig för hård och inte alls snäll. Hmm..

 

Jag har annars dom senaste dagarna varit bra på att planera min tid inför allt jag har att göra. Jag försöker tänka ut hur lång tid saker och ting får ta och sen försöker jag göra dessa saker på den tid jag själv sätter upp. Det är ett ganska bra sätt att köra på med om man känner att man vill få ganska mycket gjort under en kortare tid. Sen vill jag ändå inte vara en sådan person som planerar för mycket. Man gör det tillräckligt mycket ändå, för ens liv funkar ju inte annars. Därför vill jag sällan planera mer än nödvändigt och många gånger känns det också meningslöst att planera för mycket, eftersom du inte alltid vet hur livet blir, även om du kanske vet vad du vill. 

 

Att jag har fått mycket gjort under denna veckan känns bra, men till helgen i alla fall så måste jag tagga ner lite. Då är det nog mest promenader och slappa som gäller. Ikväll har jag förövrigt gått min första promenad för denna veckan. Jag har ändå på tre dagar fått ihop ca 25 000 steg. Nu den fjärde dagen har jag ca 43 000 steg, totalt. Imorgon räknar jag med att göra minst 15 000 steg till. Under helgen räknar jag med att jag fixar 24 000 steg på två dagar och sen har jag ju mer än mina 80 000 steg som fortfarande är målet för varje vecka.

 

 

 

Jobba måste jag ju göra, promenader vill jag inte strunta i och allt jag har lovat andra att jag ska fixa vill jag få gjort. Där någonstans vill jag lägga min kraft och energi, men det känns just nu som jag har mycket mer än så att greja med. Jag har ju ordning på grejerna, men det kan nog inte bara fortsätta komma in oväntade saker som jag väljer att bry mig om för då får jag väl ingen ordning på nånting. Jag gillar inte att säga till mig själv att jag inte hinner, men om det verkligen är så, då gör jag nog bäst i att inte bry mig så mycket. Samtidigt är det svårt för som det är nu så känner jag inte att jag bara kan skita i så mycket som jag skulle vilja göra. Det kommer bara att bli ännu mer skit att ta i då. 

 

När det kommer till mitt fysiska mående så har jag under en ganska lång period nu gått runt och varit lite orolig. Jag har ju typ varje dag alltid ont någonstans. Det är inget jag direkt bryr mig om eller gnäller för, men jag kan ibland känna mig orolig för att det ska bli värre än vad det är nu. Jag kan ha känningar i ryggen. Där får jag ju ändå säga att massagestolen hjälper mig mycket. Annat som jag ofta kan känna av är att det till och från känns som att jag går runt och bär på en klump halsen. Ibland får jag för mig att det killar lite extra mycket i mina fingrar. Stundtals kan jag känna detsamma i mina ben. Jag vet ju också att jag i framtiden ska besöka sjukvården eftersom man vid tidigare tillfällen har hittat något på mig som man har sagt att man vill titta närmare på. Det man vill titta på behöver inte vara nånting som jag behöver oroa mig för, men bara att en läkare har sagt att man vill titta närmare på mig så är det ju svårt att bara släppa helt och hållet. Ibland tänker jag att jag kanske borde kontakta sjukvården, nu direkt. Säga åt någon läkare att jag verkligen vill att dom kollar det där dom har hittat på mig som dom har sagt att dom ska kolla, men att dom gör det nu. Att jag känner av vissa saker som kan vara ett tecken på det dom tidigare har sagt, men man kan ju inte bry sig om allt heller och jag känner mig ju ändå bra i kroppen så. 

"Klumpen" som jag ofta känner av i halsen kan ju göra mig orolig, men när jag för ett tag sen besökte vårdcentralen för att jag hade en jobbig jävla hosta som gjorde att jag: Satte i halsen, tappade andan för några sekunder och hade svårt att sova om natten....när jag då var orolig och ville ha hjälp så fick jag utskrivet hostmedicin och något annat som jag skulle ta för att kunna sova bättre. Hostan och allt de andra gick över, men jag har ändå en känsla av att halsen inte riktigt blev återställd efter allt de där. Detta tänker jag nu att jag kanske i alla fall borde ringa sjukvårdsupplysningen och fråga lite om. Samtidigt sa jag väldigt mycket  till den läkaren jag träffade när jag hostade som fan och allt de andra den gången jag var där senast. Där och då sa han att det inte var någon fara, utan bara en jobbig hosta. Kanske borde jag redan där och legat på mer och sagt att jag tror att det kan vara något annat, men jag väljer ändå att lita fullt ut på vården liksom. Man kan nog lätt krångla till det för sig helt onödan om man ifrågasätter för mycket.  

 

Jag är ändå orolig och jag tänker att jag i alla fall borde ringa sjukvårdsupplysningen, men jag får för mig att svaren jag kommer att få är att det inte är något att oroa sig för och sen är jag tillbaka där jag började. Ingenting känns ju jättedåligt just nu och blir inget värre så kan jag ju lätt leva med lite känningar här och vara. Det är ju inte ens något att gnälla om, men det är klart att jag funderar ändå. 

 

En grej som har känts bättre än på länge det är att jag under januari har pratat med några av mina nära vänner om vad jag tycker är jobbigt just nu. Jag har öppnat mig på ett sätt som jag inte riktigt har gjort tidigare. I början mådde jag lite dåligt av allt jag liksom öppnade mig om,  men när det sen hade gått en tid så kändes det bara bra. Jag fick mycket stöd av mina vänner. Detta gjorde  ju att jag mådde bättre. Eftersom jag under större delen av januari i år har mått  ganska dåligt  (men ändå jobbade med mig själv på olika sätt för att må bättre) så var detta med att prata med vänner om lite jobbiga saker ett bra sätt för mig att må betydligt bättre ganska snabbt. 

Jag kanske bara borde börja prata mer och öppna mig mer än vad jag normalt gör. Bloggen räcker inte alltid till, även om den har hjälpt mig mycket genom åren när jag har mått dåligt. Men allt kan jag ju inte skriva om och därför känns det ju väldigt skönt att jag har vänner som jag faktiskt känner bryr sig om mig och vill lyssna, även om de jag berättar  kan vara jobbigt och självutlämnande. Det känns också väldigt skönt att jag idag känner att jag bara har personer omkring mig som jag känner att jag vill ha i mitt liv. Alla andra är borta och så vill jag att det ska vara. Jag har länge trott på att om jag bara gör min grej, så kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag vill ha där. Nu känns det som att det jag länge har trott på, visar sig vara precis så. Jaga inte människor. Gör bara din grej och du kommer då att få rätt människor omkring dig. 

Tanken var först att jag nu skulle lägga upp en video som jag spelade in tidigare i veckan. Men jag känner mig tveksam och principen jag alltid har är att jag inte publicerar när jag känner så. Det får bli ett inlägg om vad jag sitter och tänker på ikväll istället. 

 

Min lediga helg har varit skön att ha och jag har tagit det väldigt lugnt. Igår sov jag bort hela eftermiddagen och sen var det mest slappa och kolla olika program som jag har missat under denna veckan. Idag blev det en middag ute och sen har jag skapat en jäkla massa klipp på TikTok. Jag har inte publicerat allt än, men allt kommer upp nästa vecka och jag känner inga tveksamheter där. Jag ska också skapa fler och jag vet ungefär hur alla klipp ska se ut vilken musik jag ska till. Det är ganska TikTok och därför kör jag på med detta. 

 

I helgen har jag också gått mina promenader. Jag behövde ju göra ca 24 000 steg i helgen och det fixade jag, men inte mycket mer. Jag skulle ju försöka att klara mer än vad jag hade som målsättning. Problemet är att det är så kallt nu och ärligt talat så har det inte varit så roligt att vara ute dom senaste dagarna. Jag är ju dessutom ganska nöjd med att jag ändå fixar 80 000 steg varje vecka så det är nog fortfarande så att jag inte bryr mig så mycket efter att jag vet att jag kommer att klara min målsättning. 

 

 Jag mår ganska bra nu igen. Jag har ju annars mått lite dåligt under hela januari. Men jag har ändå under detta året gjort saker som jag vet att jag mår bra av. Jag trott hela tiden på att om jag bara gör saker som jag vet att jag mår bra av och tänker så ärligt jag bara kan kring varför saker är som dom är, då kommer jag sakta men säkert må bättre och bättre. Så har det också blivit och nu känns allt som sagt ganska bra. Under hela denna veckan har jag gjort en ganska bra vändning från att må dåligt till att må mycket bättre. Jag får nog fortsätta jobba med mig själv ett tag till för att jag inte ska trilla tillbaka och snart må dåligt igen. Det enklaste är att bara försöka göra saker på ett sådant sätt som jag mår bra av. Sen måste jag bara fortsätta göra saker som jag mår bra av. Det är egentligen inte så svårt om jag bara inte överanalyserar vad som är rätt att göra. 

 

Det känns bra att jag mår bättre igen och just nu har jag kontroll på allt jag grejar med och jag är nöjd över att jag inte har för mycket att göra. Kan man sova bort en hel förmiddag eller en hel eftermiddag så är ju livet ganska lugnt. Så hela denna veckan har nog varit den bästa i år. Jag har: Haft bra arbetspass, tagit det ganska lugnt och mått mycket bättre än tidigare i år. 

 

 Jag har kört hårt med promenaderna denna veckan. Jag tänker att jag ska våga öka antal steg på en vecka, men målsättning är  fortfarande 80 000 steg på en samma vecka. 

 

Men jag tänker inte stanna där som jag har gjort förut. Jag försöker köra mer än vad jag behöver, men jag tänker ändå vara nöjd med 80 000 steg. Jag vill ett tag framöver testa gränserna lite. Vad orkar jag och hur känns det att köra mer än tidigare. 

 

Sen vet jag att jag ofta inte orkar motivera mig till att göra mer än 80 000 steg. Jag har kört på bra med promenader hela  denna veckan. Måndag, tisdag och onsdag så har jag haft ett snitt på 15 000 steg per dag. Men så mycket orkar jag ju inte köra under en hel vecka. Därför kommer jag nog att hamna på dom där 80 000 stegen denna veckan också. Men jag försöker jobba med mig själv på alla sätt för att jag i alla fall ska kunna närma mig 100 000 steg på en och samma vecka. Men jag vågar inte öka målsättningen än i alla fall. När jag inte ökar målsättningen så kanske det är så att jag inte bryr mig om att göra mer. 80 000 steg på en vecka tycker jag ändå är bra av mig med tanke på hur mina arbetsdagar kan se ut. 

 

 

Jag kör på med mina saker och jag är förvånad över att jag inte misslyckas med mer än jag gör. Tänker jag efter så känns det ju som jag har misslyckats med massor med saker och min självkänsla är väl inte alltid den bästa och därför kommer dessa tankar. 

 

Jag har mycket fokus nu på att få loss mer och mer pengar och det går bra. Jag vet ju också att jag egentligen inte kan misslyckas. Jag vill nå min vision, men om jag i framtiden känner att detta kanske inte fixa så har jag ändå fått det mycket bättre än tidigare. Varje grej som tar mig närmare visionen gör bara att jag blir stabilare och får bättre "rulle" på pengarna. Känner jag ett år från nu att jag inte orkar bry mig mer, så kan jag ändå ha det bra och få det bättre i framtiden av det jag har gjort för att komma närmare den vision jag har. Det känns bra, men jag vill ju inte ge upp detta med visionen i första taget.

 

Jag inser också att allt kämpade med detta och även andra saker inte alltid går klockrent. Man möter ju alltid hinder på vägen och dessa kan ju göra att man lätt känner att man har misslyckas. Men ett misslyckande är ju just bara ett misslyckande och mer än så behöver man ju inte se det som. Varför ska man överanalysera ett misslyckande? Det är ju egentligen inget måste tänka på att man har misslyckats. Känner man att något man har gjort kanske inte blev så bra då kan man ju bara försöka göra en förändringen. Det kanske inte heller blir som man vill, men av allt jag har gjort i livet så är det ju väldigt lite som har blivit totalt katastrof. Många fel och misslyckanden har jag haft, men de mesta ändå blivit ganska bra i alla fall om man bara låter tiden gå och har lite tålamod. En förändring som man tänker att man vil göra blir ju sällan till ett bra resultat med en gång. Man måste ofta ge saker lite tid. Ha tålamod och tro på sig själv så brukar det ju faktiskt bli ganska bra, även om allt inte blir som man har tänkt sig. Sannolikheten att det värsta händer är ju aldrig stor. 

 

Följer man sin egen magkänsla och tror på sig själv, så blir det ofta väldigt bra i slutändan. Saker och ting som jag tidigare har lyckats väldigt bra med har från börjat vetat hur jag ska göra och jag har sällan brytt mig om vad andra har sagt till mig om folk  säger raka motsatsen av vad jag tror på. Hade jag lyssnat på för många s.k. förståsigpåare som jag har haft med att göra hittills i mitt liv, då hade jag misslyckats med många av dom sakerna som jag idag kan känna att jag har lyckats väldigt bra med. 

 

Den förändring som jag känner att jag behöver göra nu är att jag inte behöver tänka så mycket på den känslan som kommer när man inte tycker att man har lyckats med nånting som man försöker fixa. Det är ju väldigt sällan någon katastrof. Det är ju bara att ändra och försöka igen. Ge dig själv som många chanser och ha tålamod så blir allt så bra det bara kan bli om jag är redo för nånting. Detta känns som ett ganska bra tänkt att ha. Då blir man ju inte lika lätt besviken när man kanske tycker att man har misslyckas. Jag kommer aldrig att lyckas med allt och då förmodligen kommer jag bara att misslyckas med mer saker om jag tänker för mycket på alla mina misslyckanden. Kör på: En förändring, ha tålamod, var inte för hård mot dig själv och överanalysera inte misslyckande. Att jag mår bra i allt jag gör är ju ändå alltid det som är viktigast i slutändan, oavsett om jag misslyckas eller lyckas med saker och ting. 

Nu snurrar det i huvudet som en jävla tornado. Jag har massor med tankar som jag ska försöka fånga i ett enda blogg inlägg. Kanske klarar jag detta eller så får jag gör en del 1 och 2. Många tankar känns ändå bra. Annat som jag tänker på känns lite obehagliga och jobbiga och obehagliga att möta. Sen måste man väl alltid våga möta sanningen och jag tror ju stenhårt på att om jag bara är helt ärlig med mig själv om hur allt faktiskt ligger till så kommer jag mer att bli en sådan människa som jag vill vara. I slutet av förra året skrev jag ju ett inlägg där jag erkände att jag inte riktigt gillade den jag höll på att bli som person och då var jag verkligen ärlig mot mig själv och jag kände direkt att jag bara med den insikten var på "rätt" väg ingen. Jag liksom började göra mer saker som jag visste att jag skulle må bra av och effekten av det gjorde att mycket av sånt i min personlighet som jag  inte gillade med mig själv försvann. Kanske inte allt, men väldigt mycket i alla fall. Mer i mitt liv började handla om att släppa kontrollen och gå mer på den känsla man hade för nuet. 

 

Jag känner mig ändå ganska förvirrad just nu. Det jobbiga är egentligen att jag vet hur lätt jag har att falla in i en känsla av att jag mår dåligt. Även om jag skulle må hur bra som helst, så känns det alltid som jag ligger på gränsen till att jag snabbt kan må dåligt igen. När jag sen mår dåligt, så känns det som att jag är långt ifrån den där gränsen som jag liksom behöver komma över för att jag ska må bra igen. Det ganska jobbigt att ha dessa tankar någonstans i bakhuvudet och jag borde kanske bara släppa den skiten. Säger man till sig själv att man mår dåligt, då är det väl så. Säger man till sig själv att man mår bra så mår man väl i alla fall inte sämre av det. Det är väl egentligen inte svårare än så. Sen vill jag ändå vara ärlig med vad jag faktiskt känner och det skulle ju vara för bra för att vara sant om man alltid, i alla lägen mådde bra. Jag har ju precis som alla andra min fel och brister. Jag har svagheter som inte alltid göra saker och ting i livet till det bättre för mig. Jag brottas tex med mig själv varje dag för att inte vara för impulsiv. Här hjälper ju mitt bloggande ganska mycket. På bloggen är jag ju mer reflekterande och mer tänkande. Jag tänker efter mer innan jag bestämmer mig för vad jag sak göra. Jag tycker detta är mer motsatsen till att vara impulsiv. Att vara impulsiv kan ju vara bra ibland, men i min värld ställer det oftast till det för mig. Jag behöver göra saker som är mer genomtänkta för att jag på sikt ska må bra. Promenader och jagandet av steg är ju ett exempel på något som jag har funderat mycket kring och som jag sen länge har känt än positiv effekt av. Min vision är ju också något som jag har tänkt mycket kring och varje grej jag gör idag för att komma närmare den känns väldigt väl genomtänkt och förberedd. Det vore ju konstigt om jag inte kände så. Jag har ju funderat på min vision och vilken punkt jag vill nå i livet, sen den dagen som jag kan minnas något ifrån. Typ när jag var 4 eller 5 år gammal. Sen började jag göra saker för att nå min vision i mars förra året. Det kan man ju verkligen kalla att förbereda sig för allt man vill få gjort. 

 

Att tex ha dessa ganska väl genomtänkta saker att pyssla med i livet gör ju nog att jag mår betydligt bättre och när det gäller min högsta dröm och vision så kan jag ju inte bränna för mycket pengar. Jag måste hela tiden tänka på att spara och investera vidare också. Annars kan jag bara glömma allt som har med min högsta dröm att göra. Nu och ett bra tag framöver så handlar min vision bara om pengar och då är min bedömning att jag måste sätta upp väldigt tydliga gränser när det kommer till hur mycket jag spenderar. Problemet med mig är väl också att jag kan ju gilla när det går mycket pengar och det blir ju tuffare så när man känner att man måste sätta tydliga gränser i det där. Samtidigt gör jag ju allt för min egen skull och för att jag ska må bra. Att få må bra är ju det enda jag vill och det är väl det enda vi alla vill. Jag är helt säker på att jag mår som bäst när jag förverkligar drömmar, lever i min dröm och bara gör saker som jag vet att jag mår bra av.