Jag hoppas att jag under 2018 tänker på vad jag har lärt mig av 2017. Jag vill inte göra om många av dom misstag som jag känner att jag gjorde under detta året. Jag har inte så mycket planerat för 2018. Ett misstag jag tror att jag gjorde under detta året var att jag planerade för mycket. Jag tänker lätt jag hela tiden vill få saker gjort och uppleva mycket roliga grejer. Ett år har ju typ 365 dagar (om det inte är skottår) och jag känner ofta att jag vill få ut så mycket som möjligt av varje dag. Jag kan varje dag se att jag har något att göra. Oftast är det något som jag vill få färdigt så fort som möjligt. Om jag inte väljer att göra något just när jag tänker på det, så sätter jag mig kanske ner och planerar istället. Man fyller liksom almanackan.  Det lätt att glömma att man kanske inte kommer att orka. Kroppen säger ju i från till slut. Huvudet vill ju ofta mer än vad kroppen tål och att försöka få ut max av 365 dagar är ingenting som man ens ska fundera på att försöka få till. Det kan däremot bli en smärtsam upplevelse när man inser att allt bara blev för mycket, och när man kommer till den insikten då kan man ändå inte glädja sig åt sånt som man känner att man fick ut max av.

 

Jag hoppas att 2018 blir ett bättre år för mig än vad detta året har varit. Jag trodde i våras att hur jag än upplever resten av detta året så kommer jag att vara nöjd med år 2017. Jag gjorde ju några sjukt roliga grejer under våren. Jag kunde inte försetälla mig att jag senare under detta året skulle börja må dåligt och drabbas av saker som jag hade svårt att hantera. Det kommer naturligvis att hända mindre roliga grejer under 2018 också. Det gäller väl då att jag kan hantera dessa mindre roliga grejer på ett bra sätt. Jag kan inte alltid välja vad jag drabbas av i livet, men jag kan alltid välja hur jag väljer att hantera sånt som jag drabbas av. Dessutom kan man ju alltid lära sig något av allting.

 

 

Brukar ni ha nyårslöften. Jag brukar alltid ha ett i alla fall. Jag lovar mig själv något på årets sista dag som jag sen ska försöka hålla under det följande året. Jag har känslan av att jag sällan lyckas fullt ut med mina nyårslöften som jag under de senaste åren har haft. Jag kanske i bästa fall lyckas till viss del. När några dagar, veckor eller månader har gått in på det nya året så är det ju lätt att man bara glömmer bort vad det var man faktiskt lovade sig själv under bubbelkvällen på nyårsafton. Förra året vet jag att jag lovade mig själv att jag varje dag under 2017 skulle hitta minst en stund om dagen där jag bara försöker känna mig glad och lycklig. Hur jäkliga dagarna än skulle vara så skulle jag alltid hitta den där stunden där jag känner glädje. Det kan jag nog säga att jag inte har lyckats med. Jag har haft dagar där jag har mått så dåligt så någon glädje har känts ganska omöjligt att känna, men som sagt: Jag glömde väl också av vad jag faktiskt lovade mig själv på nyårsafton 2016. Denna gången får mitt nyårlöfte bli att jag under 2018 ska: GE ALLA MINA DRÖMMAR EN CHANS.

 

Jag har känt länge nu att jag ofta går runt och tänker på väldigt mycket som jag vill göra. Jag får ju inte gjort saker om jag bara tänker på dom. Under 2018 ska jag ta tankarna ett steg framåt och faktiskt titta på vad jag faktiskt kan göra. Orkar jag, klarar jag, vad kostar det osv...

 

Jag tänker nu att jag kan ju i alla fall ha som nyårslöfte att jag faktiskt aktivt ska jobba med sånt som jag går och drömmer om att jag vill göra. De finns ju saker man kan göra för att förverkliga sina drömmar, eller bara fixa så man sen kan göra en helt sjukt kul och rolig grej. Detta får bli mitt nyårslöfte. Ge saker och ting en chans. De finns mycket jag bara går runt och funderar på att jag vill göra, men mer än så gör jag liksom inte. Det där kan man ju ändra på. Kör på och se om det funkar. Funkar det inte så är det ju bara att lägga ner. Skitsamma om jag gör fel eller misslyckas. Försöker jag bara så kommer jag säkert alltid att lyckas med nåt. Lyckas jag med att förverkliga en dröm så är ju det bra liksom. Kan man förverkliga två så är det mycket bra osv...

 

Under detta året så kände jag att jag blev så gott som klar med min självbiografi. Jag hade suttit ganska länge och skrivit på den. I alla fall under hela 2016. Sen blev det ju också några månader in i 2017. När jag kom till punkten där jag kände att nu kan jag nog inte ha så mycket mer att berätta om så kände mig ändå inte helt nöjd. Det känns ändå som att jag inte riktigt blev färdig eftersom jag valde att inte publicera självbiografin så att vem som helst ska kunna läsa den direkt efter att jag ändå kände att den var färdigskriven. Tanken är ju att jag någon dag ska publicera den, men jag kände när jag hade skrivit klart att jag inte bara vill släppa den utan att tänka lite på vad det är jag faktiskt har skapat.

 

Jag funderade mycket på om det finns något syfte med att släppa självbiografin så vem som helst kan läsa den. Jag känner ju att många berättelser är ganska självutlämnade och många av händelserna som jag beskriver handlar också om sånt som har tagit lång tid för mig att bearbeta. Vissa händelser har jag stundtals mått väldigt dåligt över. Skrivandet i sig har ibland känts som ett sätt att berabeta vissa händelser på.

 

Jag vet som sagt inte vad jag ska göra med alla berättelser som jag har skrivit  Just nu ligger allt arkiverat i väntan på att jag ska göra något mer med allt material. Det hände ju även lite saker i mitt liv efter att jag kände mig klar med skapande av nya berättelser till självbiografin. De finns händelser under 2017 som jag känner att jag kanske vill ta med i självbiogrfin. Dessutom dog ju min mamma i höstas. Berättelserna där jag skriver om min mamma är skrivna när mamma var i livet. Man får alltså uppfattningen när man läser dessa berättelser att min mamma fortfarande lever. Väljer jag att publicera så känner jag att jag vill ändra dessa berättelser så att man  som läsare av  min självbiografi faktiskt förstår att min mamma inte lever längre.

 

Sen tänker jag också att allt man nu har skrivit kanske man ändå inte vill publicera och visa för allt och alla. Innan en eventuell publicering så bör jag nog fundera på om det finns något av allt som jag har skrivit som jag bör ta bort.

 

Jag kommer att jobba på med  min självbiografi på något sätt under 2018 också. Jag tror att jag tids nog kommer att publicera den, men det ska kännas bra att publicera. Med tanke på vad jag har skrivit och på vilket sätt jag har valt att berätta på så vill jag verkligen känna mig säker på att jag efter ett publicerande verkligen kan stå för allt jag faktsikt har skrivit. Jag kan ju liksom inte ångra mig och göra en publicering ogjord när jag väl har publicerat. Därför vill jag vara rätt jävla säker på att jag vill publicera innan jag väljer att göra detta.

 

Under en dag i april i år så fick jag träffa Peg Parnevik. Jag besökte musikstudion i Stockholm där Peg jobbar med sin musik.

Peg var en jättensnäll och trevlig tjej. Dagen då jag fick träffa Peg blev väldigt lyckad. Jag fick även träffa många andra roliga och intressanta personer under det besöket. Jag fick se lite hur det går till när musik skapas. Allt detta var en "Musikhjälpengrej" Jag budade hem denna grejen under Musikhjälpenveckan 2016. Detta var jätteroligt att få göra. Jag var supernöjd med allt och det var grymt kul bara åka upp till Stockholm och sen under en eftermiddag hänga med grymt coola människor.

 

Från vänster: Erik Lewander, Peg Parnevik, Danne och Josefin Glenmark.

 

 

 

Tuta och kör, det är mitt jobb. Om man kort ska beskriva vad jag jobbar med så kan man väl säga så.

 

Jag har jobbat på under året. Jag har inte varit mycket sjukskriven. Schemat jag har haft har känts bra. Jag har fått köra mycket ute på Vänersnäs och det gillar jag. Vänersnäs är bästa linjen. Jag har egentligen inget minne av att något med detta året har varit jobbigt när det gäller just arbetet med busskörningen.

 

Under 2018 hoppas jag att jag kan jobba på igen. Jag trivs bra med mitt jobb och jag har sen länge insett att jag har det bra på många sätt när det gäller min arbetsitutaion. Bara det att jag bor så nära jobbet och kan gå hem på min rast känns ju som en förmån. Att jag bor på gångavstånd från jobbet gör ju också att jag inte behöver äga någon bil. Bilar har man ofta många problem med. Kstar som fan kan dom göra också. Jag är av åsikten att kan man klara sig bra utan bil så behöver man ingen ha. Man kan ju åka buss (:

 

Just nu tänker jag bara att jag ska fortsätta jobba på med "tuta och kör" som är mitt yrke. Jag har inga andra planer, utan jag jobbar förmodligen på med busskörningen under 2018 också. Sen vet man ju aldrig hur framtiden och livet blir. Jag tänker ibland att jag kanske ska sluta med busskörningen och försöka hitta något annat jobb Det är ju inte fel att drömma i alla fall. Men samtidigt som jag drömmer om något annat så tänker jag också på att jag har det väldigt bra som jag har det just nu. Det är inte lätt för mig att få det bättre...det har jag insett sedan länge. Därför jobbar jag på med busskörningen. Detta är ett bra jobb på många sätt. Får jag bara vara frisk så är det nog inte mycket som kan hindra mig från att bara jobba på med busskörningen.

 I dag är det nyårsafton. Bara denna dagen kvar av år 2017 och på min blogg under dagen kommer ni att kunna läsa lite om vad jag har gjort under år 2017. Dessutom blir det välnågon inlägg som handlar om hur jag upplever att detta året har varit för mig. Vad har jag lärt mig av 2017? Vad har varit bra och vad har varit dåligt? Jag kommer också att fundera över nästa år i kommande inlägg under denna nyårsafton. Vad vill jag göra 2018?

I dag fick jag en liten julklapp i från Radiohjälpen. En mössa som det står MUSIKHJÄLPEN på. Det är nog den dyraste mössa som jag har köpt i hela mitt liv så man kanske inte kan säga att man har fått en present från Radiohjälpen. Man har ju betalat vanvettiga mängder för denna mössa. Sen är det ju ändå så att pengarna som jag köpte mössan för går ju till Musikhjälpen (mh17) och en bra sak, och då är denna mössa på nåt sätt ändå värd pengarna.

Mössan är också signerad av Hanna Persson  Hon var Musikhjälpens ambassadör under under mh17.

 

 

 

 

Man känner av att man är ledig. Jag blir alltid slöare och vad jag än väljer att göra så tar sker och ting ganska lång tid. Även om jag nu under ledigheten har tagit tag i mycket saker som jag tidigare har skjutit på framtiden så kommer det ju upp nya saker som jag nu väljer att skjuta framför mig. Sen är det ju ändå så att det är skönt att vara helt ledig och inte känna att man behöver göra så mycket.

 

Julafton  i går var lugnt. Jag kollade mycket på TV. Denna juldag har nog varit en lika lugn dag, Jag var ute på en promenad. Det var länge sen sist. Man kan väl inte säga att det är något julväder ute. Regnar gör det mest hela tiden och det har det gjort mest hela dan.

I dag är det julafton. För mig blir det en vanlig dag som vilken som helst. Jag kanske bara tittar mer på TV än vad jag brukar göra. Annars blir detta som en vanlig dag, vilken som helst. Jag har inte varit så noga med att fira någon jul i år. Jag har inte brytt mig om att ta upp några julasaker Jag har inte köpt några julklappar. Några julbord har jag inte varit på.  Jag har bara struntat i allt som har med jul och att göra i år. Jag mår inte dåligt av det alls. Det känns bara bra.

 

Jag tänker mycket på mormor när det blir jul. Mormor avled just på julafton. Detta tänker jag på varenda jul. Jag kan också fundera över hur jag har haft mina jular som barn. Jag fick ju åka mycket mellan mina föräldrar. Vartannat år skulle jag vara hos pappa och vartannat år skulle jag vara hos mamma, fast när jag var hos mamma så blev det ju att jag var hos mormor. Hade jag varit hos pappa på julafton så var det ju sagt så att jag skulle vara hos mamma på nyårsafton, och sen var det tvärtom nästkommande år.

 

Denna julafton var jag bjuden hem till brorsan, men jag väljer att vara hemma hos mig och inte åka nånstans. Jag känner inte för att ge mig ut i jultrafiken. Jag orkar liksom inte bry mig om julafton överhuvudtaget i år. Jag vill bara ha lugn och ro. Jag ska ta hand om mig och göra saker som jag mår bra av. Jag mår aldrig dåligt av att sitta ensam på julafton. Jag vill inget hellre. Alla andra alternativ tycker jag bara är så tråkiga.

 

Hoppas ni alla får en riktigt God Jul.

 

 

Nu är jag ledig från busskörningen i typ en vecka. Fan va nice det känns då! Man kan ju säga att jag blir EJ I TRAFIK. 

 

Nu ska jag ta tag i allt som jag bara har skjutit på framtiden under arbetsdagarna. Jag käner ingen julstress eller nåt sånt. Det är bara skönt att vara ledig och ledigheten ska jag fan njuta av.

 

Klockan är 04:30 på morgonen. Det känns helt sjukt att man är uppe och skuttar nu. Men ska man jobba och börjar tidigt så måste man ju gå upp. Efter att nu ha jobbat i någon vecka på mitt schema så kan jag känna att jag är nöjd. Jahar bra körning och jag gillar tiderna. Jag börjar aldrig för tidigt och jag slutar aldrig för sent. Jag har också en lång rast vilket gör att jag kan ta det väldigt lugnt mellan körningarna. När jag väl jobbar så känns det som tiden går väldigt fort. Jag tycker det känns bäst när jag kör under förmiddagen. Efter middagen kan kännas lite seg, som jag sa så går ju tiden väldigt fort under arbetstimmarna.

 

Nu ska jag fixa mig och sen blir det jobb igen.

 

 

Ibland går folk över den där gränsen där jag bara tycker att nu är det inte ok längre. Jag får ta en del skit och jag kan känna att mycket skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men inte vad som helst.

 

Under eftermiddagens arbete så var det en man som sa till mig att han skulle döda mig. Det var egentligen inte mer änn så, men det räcker för att jag ska agera med full kraft. Nu under kvällen ringde jag polisen på 114 14 och gjorde en polisanmälan om hot mot tjänsteman. Med tanke på hur mannen såg ut och hur han betedde sig före, under och efter hotet av mig  är jag övertygad om att han är känd av polisen sen tidigare. Dessutom finns det ju bevakningskamera i bussen så jag är ganska säker på att polisen i alla fall ganska tidigt in i utredningen kommer att veta vem mannen är. Brottet faller ju under allmänt åtal så min anmälan kommer inte bara att läggas ner direkt. Polis och åklagare måste utreda brottet. Nånting kommer att göras och gissar jag så kommer man först och främst att begära ut filmen från bevakningskameran i bussen.

 

 Det är inte första gången jag gör en polisanmälan mot någon som har hotat mig. Det lär inte bli sista gången heller. Nu ska jag sova och i morgon tar man nya tag på jobbet. Om ni undrar hur jag mår så kan jag säga att jag  mår jag bra.

 

Grejade mycket i går. Lite för mycket tror jag. Det blev liksom från tidig morgon till mitt i natten och jag hade något som jag fixade med hela tiden. När jag sen somnade så sov jag ju gott, men det var inte roligt att vakna i morse och veta att man har mera arbete.

 

Fast när jag väl hade kommit upp så kom jag på att jag jobbar bara fram till torsdag denna veckan. Sen blir jag helt ledig från jobb i en vecka. Efter den ledigheten jobbar jag några dagar, men sen blir jag ledig igen. Jag jobbar lite till, fast inte så mycket. Snart börjar en period på några veckor där jag är ledig ganska mycket och jobbar lite mindre än normalt. Det ska bli skönt att slippa bry sig om jobbet i en vecka.

 

 

Efter att Musikhjälpen avslutades i går så har jag många tankar om förra veckan. När jag nu tänker på Musikhjälpen så är jag nöjd med vad jag har bidragit med.

 

Jag är glad över att jag vet att jag kommer att få ett paket skickat till mig i veckan från Musikhjälpen. Det var ett klädesplagg som jag budade hem på en av alla auktionerna. Det var en mössa. Det var nog den dyraste mössan jag någonsin har köpt. Den kostade mig ca 4000 kr, men pengarna går ju till en bra sak och då känns det ändå som ett bra köp.  Det är en svart mössa som det står Musikhjälpen på. Dessutom är den signerad av Hanna Persson som var Musikhjälpens sk ambassadör hela förra veckan. Jag tänker nu att när jag får mössan så ska jag bara lägga undan den och sen plockar jag fram den och tar denpå mig  när det är en Musikhjälpenvecka.

 

Jag budade hem två auktioner som säkert kommer att bli både roliga och spännade upplevelser för mig. Jag känner mig nöjd med vad jag lyckades buda hem dom jag har budat hem och samtidigt känns det bra att jag inte budade hem vissa saker eller upplevelser som jag först tänkte att jag vile haft.

 

En  auktion är jag ledsen för att jag inte lyckades ta. Anja Pärson skänkte ju en ÄKTA GULDMEDALJ till Musikhjälpen som hon hade vunnit på en någon tävling en gång i tiden. Jag får för mig att jag var nära ta den auktionen. Jag kan inte till hundra procent veta hur nära jag va, men om jag ser till vad jag vet så var det väldigt nära att denna guldmedalj hade blivit min.  Jag klantade mig  under den budgivning och tiden tickade väldigt snabbt och sen blev det bara för sent. Mitt sista bud på medaljen blev 25 800 kronor. Det budades snabbt över och när det då var typ 15 sekunder kvar auktionen på guldmedaljen så hade jag tänkt att bara chockhöja från mina 25 800 kr till 40 000 kr. Men telefonen slant i handen på mig när jag skulle trycka in beloppet, och sen var det som sagt för sent göra nånting. Medaljen blev såld för 26 100 kr. Det känns lite jobbigt att jag inte klarade att fixa den. Tänk om mitt tänkta sista bud hade gjort att jag hade blivit en guldmedalj rikare. Man vet ju aldrig vad vinnaren av auktionen hade lagt för ett maxbud på medaljen. Vinnaren kanske redan hade lagt ett bud på 50 000 kr och då hade jag ju i tagit medaljen ändå. Men en sak är nog rätt säker: Hade jag inte klantat mig med telefonen utan fått igenom mitt sista bud så hade ingen hunnit att buda över mig om mitt bud (som jag inte lyckades med) hade råkat vara det högsta. Jag vet inte om medaljen heller hade varit en bra investering. Men det hade i alla fall varit coolt att ha den i sin ägo. Nu får jag bara acceptera att jag förlorade. När man förlorar då fårman ingen guldmedalj.

 

Jag känner nu att jag bör släppa väldigt många tankar som har med Musikhjälpen att göra.  Jag är nöjd med hur jag har varit med och bidragit i veckan. Jag behöver inte tänka att jag ville få gjort mer.  Jag är nöjd med de auktioner som jag har klarat av att buda hem.Allt kommer att bli fett nice att få uppleva. Jag får ocså bara acceptera att jag missade en fet guldmedalj. Jag fick ju så mycket annat som jag är nöjd med ändå. Då ska man inte vara ledsen över sånt som man inte fick.

 

Nästa år??

 

* I vilken stad kommer buren att stå nästa år?

* Vilka blir programledare nästa år?

* Vad blir det för tema nästa år?

* Hur mycket pengar samlar man in till en bättre värld under nästa års Musikhjälpen?

 

 

Då var det måndag igen. En ny vecka och när jag vaknade i morse så kändes det tomt. Det kändes så eftersom Musikhjälpen nu är över för denna gången.

 

I dag vill jag få gjort massor. Jag har skickat i väg lite paket som människor  har köpt av mig de senaste dagarna.

Jobbat har jag gjort. Nu har jag rast några timmar innan jag ska jobba igen. Ikväll vet jag att jag har tvättstugan och den får jag inte missa. Med det nya "jobbschemat" så får jag boka tvättstugan på kvällen istället. 

 

Jag har också lite texter att skriva som jag också vill bli klar med innan 2018. Det känns som jag får rappa på lite med dom. För jag vill verkligen hinna med dessa texter med berättelser. Nu har veckan startat och nu vill jag bara få massor med saker gjort.

 Musikhjälpen är slut för i år. Jag har funderat i ett år på vad jag vill med en enda vecka. Jag längtar redan nu till nästa Musikhjälpen. Jag brinner ju för Musikhjälpen. Jag får så mycket energi av detta program. Jag tror verkligen att på att pengarna som kommer in till Musikhjälpen under en vecka gör skillnad för väldigt många människor. Det är något med Musikhjälpen som gör att jag släpper några "spärrar" och gör vad jag kan för att människor som har det svårt ska få leva i en bättre värld.

 

 

Jag tycker att jag har gjort vad jag kan. Jag har bidragit med ganska mycket pengar. Jag känner mig nöjd och jag kommer alltid att vilja göra massor för Musikhjäpen. Varje år har jag Musikhjälpenvecka i bakhuvudet. Jag kan stundtals gå runt i en bubbla och bara tänka på vad jag vill göra för Musikhjälpen under den veckan som det pågår. När jag sen har gjort vad jag kan och Musikhjälpen är avslutad så känner jag att jag har varit del av något som är så sjukt mäktigt och stort. Man har varit med och bidragit med pengar som kommer att  hjälpa andra människor till att få ett bättre liv. Radiohjälpen kommer att kunna fördela pengar till organisationer som sen kommer att ju jobba med att rädda liv på människor. Över 70 miljoner blev deti år. Den summan är ju så mäktig. Där ser man vad vi människor kan åstakomma om vi bara går samman och kämpar för en bättre värld tillsammans.

 

Nu är man inne på sista dygnet. Nu kör jag Musikhjälpen med full kraft!! Nu kör vi ända in i mål.

 

 

 

 

 

 

Jag fortsätter i dag med att  kolla många timmar på Musikhjälpen. 

 

 Jag kan också säga att jag har lagt upp två auktioner under Musikhjälpen. När dessa auktioner är avslutade så går pengarna automatiskt till Musikhjälpens insamling 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är just nu hemma på rasten. Jag har jobbat några timmar nu på morgonen. Om några timmar ska jag ta mig tillbaka till jobbet igen.

 

 

Då var man uppe igen. Jag har fått i mig lite yoghurt. Äter jag något mer så känns det just nu som jag bara kommer att kräkas upp det. I går kväll kändes det jobbigt. Jag hostade mycket, hade ont i halsen och jag tappade typ andan i samband med att jag hosta. Hur länge ska detta hålla på? Jag har väl varit lite sjuk och dålig nu i tre veckors tid. De hela tiden: Halsont, hosta och i samband med att jag hostar mycket så känns det som jag sätter i halsen och tappar andan. Sen släpper det efter några sekunder och jag känner att jag kan andas normalt igen. Lite bättre har jag väl blivit om jag jämför med hur det var för tre veckor sedan, men jag vill att detta ska släppa helt och jag vill bara att det ska göra det nu. Jag orkar inte ha det så här.

 

Jag kände även  igår kväll att jag pendlade mycket mellan att tagga upp ordentligt och sen när man känner sig lite glad och har mycket energi så kommer jag kanske på något som gör mig ledsen och då känner jag att jag bara vill ge upp med allt för att jag helst plötsligt mår så dåligt. Jag kan försöka förklara detta när jag kommer hem på rasten senare i dag. Nu ska jag tagga till jobbet. Ut i kylan och vandra genom stan och sen ska man jobba på med busskörningen igen.

 

Det är en bra vecka detta. Jag känner att jag har bra energi. Jag grejar mycket, jobbet känns bra och jag älskar att det är en musikhjäpenvecka.

 

 

Skön förmiddag av arbete har jag haft. Bara 3 timmar av körning. Nu har jag typ rast i över 5 timmar. Det är ju bara att gå hem och "softa" och självklart kollar jag då på Musikhjälpen.

 

Började jobba på nya schemat i går. Jag trodde det skulle kännas äldigt  tufft, men det gjorde det inte alls. Jag gick upp tidigt och kom sen i god tid till jobbet. Jag var nog lite extra skärpt och på hugget i går. Man har ju lite nya rutiner som man vill komma in i så fort som möjligt.

 

 

1. Tidigare har jag ju kört 8-10 timmar och haft något kort rast. När jag nu får börja med att köra 4-5 timmar och sen får en lång rast så gör det att det känns som man bara jobbar halvtid. När man sen går tillbaka till jobbet efter rast då känns det lite som man börjar om på en ny arbetsdag. När man börjar köra efter rast igen så kör man ju återigen 4-5 timmar och sen får man gå hem och ha kvällen ledigt.

 

2. En annan grej som jag tror gör att det känns som att en arbetsdag går snabbt det är att jag jobbar på tider då jag kör i rusningstrafik. Det blir liksom ingen dötid nu. Man har att göra hela tiden och det är mer att göra på dessa arbetspass som jag nu har fått än ad jag hade är jag tidigare körde vardagskvällar.   Resultatet av hur jag jobbar nu är att man känner att tiden går väldigt fort.

 

Nu har jag ju bara jobbat en dag på detta schemat, men det kändes väldigt bra i går, trots att jag hade ett tufft arbetspass. Jag har nog valt rätt schema. Nu ska jag tagga till jobbet igen. Nu kör vi!!!

 

 

Nu börjar mitt Musikhjälpen. Hela veckan, dygnet runt!

 

 

Ny vecka och helt nya tag som gäller nu!! Detta kan bli en tuff vecka på många sätt. Idag börjar jag köra på nya schemat. Vad som händer då är att jag måste gå upp sjukt tidigt morgonen. Jag har megalånga raster, men jag slutar aldrig sent på kvällen. Jag är ganska mycket ledig, men när jag väl jobbar då får jag jobba tufft. Vissa dagar kommer nog att kännas väldigt långa. Man kommer att vara mörbultad i kroppen och huvudet kommer att snurra och säkert också låta som en bingohall när man är har genofört en dag på jobbet.

 

Nu kommer jag och få ett arbetsliv som jag inte har haft på flera år. Det är bara att köra på och hoppas att det kommer att kännas så bra som jag innan har tänkt att det kommer att ändå kommer att kännas med detta schemat. Jag är ju som sagt ledigt ganska mycket, och jag sätter stort värde på ledigheten. Därför tror jag detta blir kommer att kännas bra för mig. Det var mycket ledigheten och hurden låg på under veckorna som gjorde att jag valde detta schemat som jag  alltså i dag ska börja köra efter.

 

 Mådde ganska dåligt. Fick några hostattacker och sen kom det där att jag har svårt att andas i några sekunder. Det är jobbigt att detta aldrig helt vill släppa. Jag har ju haft det så länge nu. Jag hoppas det släpper ordentligt snart. Det är jobbigt och gå runt med vetskapen om att om jag börjar hosta så tappar jag samtidigt andan. Det är så det känns i alla fall.

 

Det var ju alla fall skönt att få vara ledig. Jag fick gjort ganska mycket under lördagen, fast jag orkar bara göra lite åt gången hela tiden. Jag grejar lite..och sen måste jag vila innan jag orkar fotsätta lite till. Jag förmodar att jag blir trött ganska fort för att jag känner mig lite sjuk och dålig.

 

Jag fick skrivit en hel del texter. Jag har några blogginlägg (jag vet inte exakt hur många) som jag vill få skrivit klart och publicerade innan detta året är slut. Det vore dåligt och jag inte fixade alla dom som jag går och tänker på just nu att jag vill skriva ner och publicera. Under kvällen i går fick jag skrivit en hel del. Det kändes skönt.

 

Det blev en lugn hemmakväll i går. Jag orkar ju inte göra så mycket just nu. Det enda rätta är bara att vara hemma, ta det lugnt och greja så mycket som jag orkar. Jag tänker ibland att jag vill göra mer än vad jag gör, men jag inser att det bästa är att bara göra det som känns mest rätt just nu. Det som känns mest rätt att göra är ju kanske inte alltid vad man helst skulle vilja göra, men jag tror att gör jag det som känns mest rätt för mig så ångrar jag mig inte, eller mår dåligt över att jag gjorde något annat.

 

 Har sovit dåligt i natt. Fick ett hostanfall och direkt efter det så kändes det som jag inte fick någon luft. I morse var uppe ganska tidigt. Jag hade tvättstugan på morgonen. Medans maskinerna i tvättstugan gick för fullt så satte jag mig vid datorn och fortsatte skriva på mina blogginlägg som jag tänker att jag vill få klart innan detta året är slut. Jag skrev klart många blogginlägg under förmiddagen. Under förmiddagen fick jag också gjort en hel del annat. Jag fick städat, tvättat och handlat. När jag inte grejade med något av de där så skrev jag på mina blogginlägg som jag har tänkt på länge att jag ska skriva ner.

 

 

 

Fick vräka mig upp tidigt i dag. När jag vaknade så kom jag på att jag i går glömde köra ut soptunnorna. Sopbilen brukar ju komma ungefär kring 08:00 och när man vaknar till 10 min innan man förväntar sig att sopbilen ska komma, då blir man lite stressad. Det är kanske inte hela världen om jag missar att köra ut soptunnorna, men jag har ju lovat att jag ska sköta detta var femte vecka. Missar man en dag så blir det ju så jävla mycket att köra för den grannen som ska köra soptunnor veckan efter mig.

 

När jag sen ändå var uppe så tänkte jag att det är väl lika bra att jag går och handlar lite också. Jag gjorde så och nu när klockan snart är 09:00 så känner jag att jag bara vill slappa i någon timme Ca klockan 10:30 i dag så får jag väl laga mig lite mat. Ca klockan 12:00 är det dags att sätta sig och köra buss igen. När denna arbetsdag sen är avklarad då är det ledig helg som gäller. Dessutom är det i dag det sista passet jag kör på detta schemat. På söndag är det ny tidtabell och på måndag börjar jag jobba efter det nya schemat som jag har fått.

 

 

 

 

 

 

 

Har en ledig dag igen. Jag har tidigare sökt lite ledigt och fått det. Nu ramlar den ena lediga dagen in efter den andra.

 

 

 

 

Nu ska jag sova lite. Jag ska minst sova bort halva eftermiddagen. Sen har jag lite texter jag vill skriva. Jag har massor med texter i mitt huvud som bara vill skriva ner och få färdiga. Jag kämpar med dom så mycket jag orkar.

 

 Jag var uppe tidigt i dag och dom första två timmarna av avaken tid så lyckades jag få ganska mycket gjort.

 

Tvätt i tvättstugan: Skönt att det inte var så mycket. Jag har ju inte jobbat på hela förra veckan och jag har ju legat sjuk. Då blir det ju mindre kläder att tvätta också.

 I går var jag i Falkenberg. Min brorsdotter skulle döpas i Sankt Laurentii Kyrka i Falkenberg. Jag känner mig nöjd med klädvalet. Jag kände att det passade för tillfället. Jag vill alltid känna att jag är rätt ute när det gäller kläder. Det kändes bra denna gången.

 I dag fyller min blogg nio år. Jag har nästan i nio år varje skapat nya inlägg på min blogg. Jag kan väl inte säga att mitt liv har förändrats så mycket för att jag  har en blogg. Ibland kanske jag har fått göra nånting som jag inte hade fått göra och uppleva om jag inte hade haft min Danneblogg. Några gånger har man väl fått ett och annat erbjudande från människor. De är erbjudanden som jag inte hade fått om jag inte hade haft min blogg.  Det kanske också är så att jag inte hade förverkligat någon dröm, eller inte ensgett den en chans om jag inte hade börjat med att skriva ner mina tankar om hur jag ska göra för att fixa något som jag dömmer om. Jag tror också att de vissa stunder kan ha  varit så att jag har tagit tag i saker och ting istället för att bli för slö.  Jag bloggar ju om vad jag gör på dagarna och då kanske man någon gång har gjort nåt för att man tänker att man vill ha något att blogga om. Gör man ingenting så kanske det inte finns så mycket att skriva om heller. Fast man kan ju alltid öppna sitt hjärta och faktsikt skriva vad man innerst inne känner. Det funkar ju alltid för mig när jag känner den där sk "bloggtorkan"

 

Jag är tycker oftast att det är kul att blogga. Visst har tanken slagit mig någon gång att jag bara ska skriva ett inlägg där det står att jag slutar med detta, men jag tycker ju att blogandet är roligt att greja med. När jag nu tycker om att skapa nya inlägg och dela med mig av mitt liv och vad jag tänker på, då är det ju bara att fortsätta. 

 

Ibland händer det att jag blir ledsen över vad folk gör eller säger om mig. Jag tror att jag ibland har fått utså saker som jag hade fått slippa att vara med om om jag inte hade haft en blogg. Jag kan bli ledsen när folk pratar skit och ljuger om mig. Vissa sprider lögner och ägnar sig åt enorma påhopp på mig där de som sägs många gånger är så långt ifrån sant man kan komma. Vissa saker som folk gör och säger är jag sen länge bara tröttnat på, men jag har insett att så länge jag väljer att blogga så¨lär jag nog få utstå och ta skit. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör eller skriver om, jag kommer att få utså vissa saker från vissa människor i alla fall. Sånt händer och det kommer att hända igen.

 

Till sist vill jag bara säga att många av er bloggläsare är verkligen jättesnälla mot mig. Ibland får jag små gulliga paket och brev av er. Ibland kommer det fram folk till mig ute eller när jag sitter i bussen och kanske bara talar om för mig att man gillar min blogg. Jag blir naturligvis jättglad för allting, även om jag kanske inte alltid är så bra på att visa eller tala om vad jag känner. Det känns lättare att bara skriva om känslor, inte prata så mycket med folk om dom.

 

Jag är fortfarande lite sjuk och dålig, men jag känner mig i alla fall mycke bättre än vad jag gjorde början av denna veckan. jag har tagit mina mediciner och från och med i morgon så ska jag sluta med dom. Det är som sagt fortfarande inte riktigt bra, men jag har i alla fall tänkt att jag ska börja jobba på måndag igen. Sen får man väl se hur man känner sig och vad jag mer ska göra. Läget är så att jag känner ibland att jag får svårt att andas i samband med att jag hostar. Det känns lite som jag sätter i halsen. Det känns lite obehagligt, men jag känner ju ändå att allt känns mycket bättre i dag än vad det tidigare gjorde. Släpper det inte helt så får jag väl uppsöka sjukvården igen.

 

Jag har varit ledig eller sjukskriven under denna veckan. Jag har mest legat och sovit. Har jag gjort något så har jag ägnat mig åt att skriva en del texter. De är texter till framtida blogginlägg som jag sen länge har velat skriva, men inte riktigt orkat med. Nu är jag i alla fall igång med dom och jag har en deadline när jag vill att mina blogginlägg ska vara klara.