Jäklar vad detta kändes tufft! Jag har varit och tränat lite på gymmet. Jag kör på ganska konsekvent med några få övningar som jag tycker funkar för mig. Jag har gjort detta nu i ca 6 veckor det känns bra. 

 

Idag provade jag också 3 (för mig) nya övningar som jag innan träningspasset trodde att jag skulle klara ganska bra. Jag hade väl någon tanke om att de nya övningarna inte kommer att sitta perfekt, men att jag ändå skulle kunna klara av dom hyffsat. Så blev det inte...

 

Det var mycket tuffare än jag trodde. Jag klarade en av dom tre på ett sätt som jag tycker var godkänt, men dom 2 andra övningarna som jag också testade klarade jag inte alls. Ingenting liksom!!! Kändes nästan lite pinsamt att jag inte orkde. Jag hittade övningarna på Ida Wargs Youtube-kanal och just dom övningarna jag provade idag trodde jag inte var så tuffa som dom faktiskt var. Jag får vara glad att jag klarade av en av de nya övningarna och sen är det ju bara att kämpa vidare. Jag vill verkligen sätta alla tre någon dag, men jag fattar nu att krävs en hel del mer träning av mig och att jag har så jävla mycket kvar innan jag ens är  närheten av att nå mina mål med gymmandet. Jag är nöjd med dagens pass, för jävlar vad det tog bra i kroppen. Men jag klarade inte av målen som jag hade med dagens träningspass. Och jag är långt ifrån mitt övergripande mål med träningen. 

 

 Målen med dagens pass var:

 

1 Sätta alla tre (nya) övningar på ett ganska bra sätt. 

2. Orka mer än vad jag tidigare har gjort på de övningar som jag konsekvent nu i ca 6 veckors tid har kört på med.

 

Inget av de två punkterna här över satte jag idag. Jag är nöjd med dagens pass. Det var bra träning och jag lyckades ju sätta en av de tre nya övningarna som jag vågade prova. Det var ändå en skön känsla att hitta en ny grej som jag vet kommer att funka. Men det krävs väldigt mycket mer träning av mig för att jag ens ska vara i närheten av att nå alla målsättningar som jag har med min träning. Sätter jag dom 2 andra nya övningarna som jag inte klarde idag, då vet jag att dessa också funkar för mig. Men jag vet inte hur jag ska göra för att fixa de jag inte klarde idag. TRÄNA; TRÄNA och TRÄNA är väl det som gäller....

 

Bra ändå att jag känner mig sjukt nöjd med dagens träning trots några misslyckade försök på några nya övningar. Motivationen håller jag uppe i alla fall och det är ju det viktigaste. 

 

Jag har varit ute på en kvällspromenad. Man kan väl inte kalla detta något träningspass direkt. Jag gick en runda i ett ganska lågt tempo. Jag pratade samtidigt med en kompis i telefonen. Jag gick en betydligt kortare runda än vad jag brukar göra och ikväll hade det  hade väl kunnat kvitta egentligen, men samtidigt kan det ju vara skönt att få lite luft innan man går och lägger sig. 

 

 

 

 

 

Har varit och kört ett pass på gymmet. Jag kör på med det jag tycker funkar och om 20-25 pass hoppas jag att jag orkar dubbelt så mycket. Orka mer och känna mig i bättre form. Då orkar jag ju ännu mer sen. Jag tror det i alla.

 

 

 

 

Jag har varit ute på en pw. Jag matchade den rekordtiden som jag hade i lördags. Medelhastighet per kilometer var bättre än lördags, men jag missar den totala tiden med 15 sekunder. Hade jag gått 15 sekunder snabbare så hade jag lyckats med en ny rekordtid. 

 

Det gick bra i början och jag trodde länge under rundan att jag skulle slå mitt rekord. När jag har 10 minuter på mig då känner jag att det kanske inte kommer att gå. Jag är ändå gansdka långt ifrån målet. Men jag missar ju alltså bara med 15 sekunder. 

 

Jag är ändå nöjd med detta pass. Jag har ju idag varit vaken sen kl 04:00, jobbat och tränat på gymmet. Sen gör jag en pw som är så gott som lika bra som den jag lyckades med i lördags. 15 sekunder sämre  är ju egentligen ingenting, men det blev inget personligt rekord denna gången.

 

Vad ska man ha som mål med powerwalken nu? Man kanske skulle försöka slå personligt rekord en gång i veckan ett tag fram över.  På några försök borde jag ju lyckas en gång till i alla fall.

 

 

 

 

Jag har varit uppe sjukt tidigt i morse och jobbat hela dagen har jag också gjort. Ändå är jag inte det minsta trött. Efter jobbet "taggade" jag bort till gymmet.

 

Jag körde ett pass som kändes bra. Jag orkade med det jag hade planerat att köra. De övningar som jag nu har kört på en längre tid funkar. Jag både känner och ser resultat av denna träningen. Jag blir bättre på dom. Målet med gymmet nu är att jag ska köra på ca 25 -30 pass till på de övningar som jag nu har kört på med under 6 veckors tid. Jag har inget speciellt resultatmål så som jag hade med powerwalken. Jag är mer ute efter den där känslan av att jag bara blir bättre och bättre på allt jag tränar på gymmet. 

 

Jag känner och ser resultat redan nu alltså och det motiverar mig ju bara till att köra på. jag orkar medr nu än vad jag gjorde  för tex 6 veckor sedan. Bara den känslan motiverar mig till att träna på. jag har kommit ur det där att jag vill vila när jag känner mig trött och mörbultad i kroppen. Bättre att jag tränar ju. 

 

Jag har haft en bra dag känns det som. Uppe tidigt, men jag känner mig ändå nu hur pigg som helst! Jag har haft en lugn arbetsdag med bra körning. Jag har kört ett bra gympass och jag känner att jag bara vill fortsätta att träna på igen och igen. Jag mår bra nu och ännu bättre kommer allt att bli. Det är jag övertygad om. Jag är full av mycket sköna känslor såhär i början av veckan.  Bättre start på en vecka kan man nästan inte få!!

 

Jag har varit ute på en kvällspromenad. Ingen pw och inga försök att slå några rekord. Jag var bara ute och promenera och nu somnar jag förhoppningsvis tidigt ikväll. Jag ska ju upp klockan 04:00 imorgon. 

 

 Under denna promenad lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Stig Wennerström. Jag lyssnade på något som handlade om Stig, och jag gick på något som var en stig.

 

HMM...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sitter här och är ganska nöjd. Jag har hur bra koll som helst på min "ekonomidröm" Jag skulle kunna sabba den väldigt enkelt för det är ju inte så svårt att plocka ut pengar (om man har några ) och bränna dom. Men jag har inga problem med att spara mina pengar istället.

 

Ibland kan jag tänka att jag ska låna pengar av mig själv och sen sätter jag tillbaka dom om en månad igen. Men samtidigt vet jag att om jag plockar ut pengar för att göra något utöver det vanliga då kommer jag att ångra mig sen. Jag prioriterar min ekonomidröm nu, och det känns så självklart eftersom jag har funderat så mycket på detta. Saker utöver det vanliga kan jag göra massor av sen när den grej är fixad. 

 

 

En annan sak som jag känner mig nöjd med är at jag gjorde en så sjukt bra pw igår. Bästa någonsin ju! Hur jag nu ska ta detta vidare vet jag inte riktigt än. Jag är nog ganska nöjd om jag håller ungefär samma tempo som jag gjorde igår, fast samtidigt vill jag ju orka köra 5-6 gånger i veckan också, i alla fall så länge det inte är för kallt ute. Får fundera ut hur jag ska kunna fixa detta på ett bra sätt. Det är ju motivationen det handlar om. Håller jag uppe den, då kanske jag snart börjar springa också. 

 

 

 

 

 

 

 

Värsta grymma powerwalken är nu avklarad och jag nådde äntligen mitt mål! Jag gick en runda på 4 kilometer snabbare än vad jag någonsin har gjort tidigare. Hur fan lyckades jag med detta egentligen?

 

1 KM: När jag började min pw idag så hade jag min förra färskt minnet. Natten mellan torsdag och fredag var jag ju bara 4 sekunder ifrån att nå den kilometertid som jag i flera veckor har strävat efter att komma under. Bara tanken på detta nu blev som tändvätska och idag klarade jag mitt mål på första kilometern med 45 sekunders marginal.

 

2 KM: När hade satt första så kände jag ju att nu har jag chansen. Jag håller det snabbaste tempot "ever" och det blev nästa motivation till att gå under tiden på nästa. När jag sen hade powerwalkat denna andra kilometer så hade jag även klarat den med 25 sekundersmarginal och då var det inte svårt att sen hålla uppe tempo, oavsett trötthet och negativa tankar.

 

3 KM: Jag känner direkt hur jag drar ner på tempot. Jag har fått lite ont i min vänsterfot och jag grubblar över den fjärde kilometern som jag känner kommer att vara den tuffaste. Tnaken jag får är att om jag misslyckas där då klarar jag intre detta idag heller.  Jag tar upp min telefon och tittar på alla värden som mäts under mitt träningspass. Jag ligger bättre till än vad som är målsättningen även på denna tredje kilometer, men jag ser samtidigt att jag bara är 10 sek ifrån att misslyckas. Jag tryckte på lite extra eftersom jag lätt kan tappa 10 sekunder om jag inte fokuserar på tempot. Det kommer någon jävla uppförsbacke som jag tar som om jag bara hade några meter kvar till 4 km, men jag är ju på den tredje.

 

 

4 KM: På den fjärde kilometern har jag bara en tanke: DRA INTE NER PÅ TEMPOT. Jag trycker på så mycket jag bara orkar, men jag håller mig till powerwalk. Jag börjar inte springa eller typ jogga. Jag går i rasande fart och är sjukt fokuserad och målmedveten. Jag kollar också väldigt noga på tiden. När jag når exakt 4 km då stänger jag av tiden och då har jag klarat den fjärde kilometertiden med 8 sekunders marginal under min målsättning. 

 

 Jag har nu gjort min snabbaste pw "ever"!!!! Efteråt var jag helt slut, men det kändes ändå bra. Nu kan jag ta min träning vidare mot nya mål eller bara släppa detta målet som jag har haft. Jag kan släppa tanken på att nå en viss tid liksom. Jag vill köra på med powerwalks och jag ska försöka hålla ungefär detta tempo som jag höll idag även i fortsättningen. Ligger jag runt dessa tider då vet jag att jag tränar bra liksom även om ajg är något sämre, eller bättre.

 

Idag hade jag inte ens tänkt att försöka nå mitt mål, men när jag direkt på de första pw-stegen kände att detta skulle kunna lyckas, då gjorde jag ett försök och jävlar vad nöjd jag blev med resultatet. 

Samtidigt som jag var ute på min rekordrunda så lyssnade jag såklart också på en dokumentär. Denna gången handlade det jag lyssnade på om "TUVERASET". 30 november 1977 förlorade hundratals människor sina hem i en  naturkatastrof. Oftast är det svårt att förstå hur det känns för andra när dom drabbas av något hemskt.  Man brukar ju säga att har man inte varit i situationen själv så kan man inte förstå. Men när jag nu fick höra vad alla dessa människor  som hade varit på plats hade att berätta om den där dagen när  TUVERASET ägde rum, så kände jag att jag faktiskt kunde förstå vad man tänker och känner när man drabbas av något sånt här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Så jäkla hett ute nu! Sommar som fan ! Jag ska inte klaga på vämen, men jag skulle vilja äga flera fläktar som jag kan ha igång samtidigt i min lilla lägenhet.  Tur att man har kallt vatten i kranen i alla fall. Jag får väl köpa några fläktar någon dag, fast jag är ju lite för slö så det dröjer nog till typ nästa sommar år 2020.

 

Idag är det fredag! Jag är ledig idag och hela helgen. Rätt skönt. Idag har jag handlat ganska mycket. Lönen har ju kommit och då brukar jag av någon orsak bränna en hel del tusenlappar direkt. Sen taggar man ner efter några dagar, fast jag ser ju ändå till att ha det bra på alla sätt och vis. 

 

 

 

 

 

 

 Jag har varit ute på en pw. Mitt i natten och jag var taggad som fan på att nå mitt mål.

 

Jag gick snabbt i början.  Kändes nästan som att jag var ute på en runda och var sterssad. Jag jagde ju en tid som jag som aldrig har kommit under med bara pw. När jag hade gott min första kilomter på denna natt-pw så klarade jag naturligtvis inte  målet. Jag misslyckades redan på den första kilometern även denna gången. Jag var futtiga 4 sekunder ifrån att klara tiden och nå mitt kilometermål. Fyra sketna sekunder!!! Det kändes surt, men jag visste i alla fall nu att kan jag hålla ett lite högre tempo då kommer jag ju under den där jäkla tiden som jag vill nå på en kilometer.

 

Jag ökade alltså lite trots att jag visste att jag inte kommer att nå mitt mål i natt heller. Jag måste ju få en bra tid på samtilga 4 kilometer som om jag ska klara mitt mål som jag har med min pw. När jag sen hade gått 2 kilometer till då var jag under mitt kilometer mål med 15 sekunder. På den sista kilometern så valde jag att bara skita i det och bara gå i ganska rask takt utan att bry mig om tiden.

 

Det blev en bra pw även denna gången, men jag får ta nya tag när det gäller att klara målet. 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit ute och fikat lite. Jag har nästan ingen mat hemma längre. Jag handlar nästan inte hem någonting överhuvudtaget. Jag går ut om jag blir sugen på något. Det finns så mycket matställen och cafêer i Vänersborg, och såklart på andra ställen också. Det är bara att välja och vraka liksom. 

 

Allt är bra med att äta mer ute och nästan aldrig hemma. Man får alltid färska grejer. Handlar man hem mat så har man ju ofta bröd liggande i flera dagar och man äter skiten också för man har ju köpt hem det. När man äter mycket ute så slipper man ju mycket av disken. Rätt skönt att slippa söla i vatten. När man inte handlar hem så mycket mat då slipper man ju bära tunga kassar. Man betalkar ju även för mat när man går och handlar. Att man sen ska behöva slita med att bära och laga den också känns ju bara sjukt onödigt. Bättre att bara gå till ett matställe och få allt serverat. Det är jju mer soft liksom. Det är  tråkigt att gå och handla. Jag känner alltid att jag bara vill göra något annat. Handla tillhör ju kategorin vardagligt "trökgöra" och sånt vill jag inte hålla på med för ofta. 

 

När ekonomin sen faller på plats så lär det nog bli ännu mer av det där "softa". Det kostar alla gånger lite mer, men jag äter gott och behöver inte slita med att fixa mat. Jag vill ju inte bli som ett rovdjur som ska jaga för att överleva liksom. Kan få allt serverat, äta gott och gå runt och softa så ska man göra de. Jag sliter ju och kämpar med så mycket annat i min vardag. Men att hålla på och slita med mat och bry mig om att försöka spara lite pengar på att äta  mer hemma... nej det gör jag inte. Där går gränsen. 

 

 

 Jag sitter här och funderar över hur jag ska nå mina mål med träning. De mål jag har känner jag att jag snart vill nå för jag står inte ut med att köra powerwalks och gym utan hur länge som helst med samma målsättningar. Jag måste hela tiden inte nya grejer för att jag ska kunna hålla motivationen uppe.

 

Det som gäller nu är att jag med mina powerwalks vill få bättre kilometertider än vad jag går på idag. Jag måste komma ner ca 1 minut per kilometer och jag går ca 4 kilometer totalt när jag kör en powerwalk. Samtliga kilometer måste jag förbättra med dryga minuten för att jag ska nå mitt mål. Jag vill nå mina mål nu så snart som möjligt. Det är väl bara att försöka om och om igen. Ju mer jag tränar ju närmare mitt mål borde jag ju komma kan man tycka. Men det är ju uppenbarligen inte så lätt. Idag tex tyckte jag ändå att jag gick så fort som  jag bara kunde, ändå kommer jag inte ner i tid. Vad kan mer göra? Fler försök är nog det enda jag kan göra. Jag måste ju köra pw för att få ner mina tider. jag kan inte sitta här hemma och sen bara gå ut någon gång ibland och tro att jag bara fixar det en dag utan att kämpa liksom. Då vänder vi på detta istället. Om jag kör en pw på 4 kilometer och så misslyckas jag med att nå mitt mål. Kan det då funka om jag bara direkt efter min första runda kör en runda till på 4 kilometer? Det går förmodligen inte att få ner tiderna den gången , men träning jag får av att gå 8 kilometer istället för 4 kilometer bored ju göra någon nytta till senare powerwalks. Om jag sen väntar  med att powerwalka på ett tag och sen ger jag mig ut på en 4 kilometer lång runda, då kanske jag kan komma ner på dom tider som jag nu strävar efter. Det kan ju gå. För om jag gör 2 bra försök och totalt har kört  pw på 8 km, då kanske jag bara därför klarar att komma  ner den där minuten per kilometer som jag har som mål. Jag kanske kan bli fartblind typ. 8 kilometer är ju alltid tuffare att köra en 4 kilometer. Om jag gör 2 bra försök på en 8 kilometer lång runda då kanske 4 sen kan bli en lätt att fixa om jag är riktigt jävla het just den dagen jag försöker! 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit ute på en pw. Det blev mitt näst snabbaste varv. Men jag nådde inte mitt mål. Bättre kilometertider vill jag ha och idag var jag mellan 20 sek och 1 min ifrån de tider som jag vil ner på per kilometer. Fan att det ska vara så svårt att bli ca 1 minut snabbare per kilometer.

 

Men det blev ett bra pass i alla fall. När man tar tiden så skärper man sig och man håller uppe ett ganska högt tempo eftersom man strävar efter bra kilometertider. Jag vill ju vara i närheten av att komma ner på de tider som jag har som mål klara av . Men jäklar vad svårt det är att med en pw komma ner i sekunder och någon minut per kilometer! Fast fixade jag ju i alla fall det näst snabbaste passet, så jag är väl lite nöjd ändå.

 

 

 Det blir ingen powerwalk i natt. Jag pallar inte riktigt det också just nu. Jag skulle ändå kunna göra ett försök, men det gör jag fan inte. Inte nu mitt i natten. Men i morgon ska jag köra! Och då hoppas jag att jag kan fixa dom kilometertider som jag strävar efter. Det ska väl inte behöva vara så svårt. Jag behöver bara bli ca en minut snabbare på varje kilometer. Jag går totalt 4. 

 

 

Jag känner vädigt lugn och jag har varit så hela denna dagen. Jag känner mig bara som en avslappnad typ. Det är jätteskönt och en bidragande orsak är defentivt att jag nu bara tar en dag i taget. Jag funderar inte på vad jag har att göra om 2 dagar eller till helgen. Jag är så mycket mer fokuserad på nuet just nu än vad jag någonsin tidigare har varit. Jag har ändrat mig massor ju de senaste veckorna. 

 

Jag tar en dag i taget när det gäller allt.  Jag käner då att jag aldrig har så mycket att göra och därför blir jag inte heller stressad av något. Träningen bidrar ju säkert till att jag är mer avspänd, plus då allt annat som att leva i nuet och inte tänka längre fram en just en dag framåt i tiden.  Jag både ser och känner resultat av alla förändringar som jag har gjort, både med träning och andra tankesätt.

 

Jag har inte tränat så här bra, under en längre period på flera år. Jag fick en kickstart på min semester och nu kör jag lika mycket trots att har börjat jobba igen. Jag har nog inte tränat så här mycket  sedan pingistiden. Och det känns ju som att pingstiden då jag spelade själv var för en herrans massa år sedan. Nu känns det  så grymt att jag kör väldigt mycket igen. Det ska bli grymt kul att bara fortsätta och samtidigt få leva livet med en känsla av maximal avspändhet både på jobbet och på fritiden. Når jag mina mål och förverkligar min drömmar också så blir ju livet så nära perfekt man kan komma. 

 

 

Jag var uppe tidigt i morse. jag vill ju hinna träna innan jag sätter mig bakom ratten igen.

 

 

 

 

 

 

Nu har det blivit 3 powerwalks inom 24 timmar. Jag har varit ute nu under förmiddagen. Jag tänkte först att jag skule ta mig bort till gymmet, men jag var mer sugen på en pw. Jag ställde mig på vågen i morse och nu har jag börjat gå ner i vikt igen. Kör jag på nu så måste jag väl snart vara nere på den vikt jag vill vara. Fan va bra det kommer att kännas när jag når målet med vikten. 

 

Nu ska jag äta och slappa innan det är dags för dagens arbete.

 

 

Jäklar vad varmt det är! Tropiskt hetta. Jag gillar värme, sommar och sol så jag klagar inte. Jag njuter hellre av det för innan man vet ordet av så kommer höstmörker, kyla och gråa trista dagar. Fattar inte att det finns folk som kan säga att dom inte gillar att det är varmt ute? Det är ju typ som att klaga på att man har för mycket pengar. 

 

 

 

 

Bättre powerwalk (pw) idag än förra gången jag var ute. Jag var nog ganska förbannad över min förra pw hade varit så dålig. Nu attackerade jag marken mer och höll uppe tempot. Jag är inte nöjd.  Jag vill ha en snabbare tid per kilometer än vad jag idag har. Som närmast var jag på en km 10 sekunder ifrån på en av dom 4 km jag  kör. I snitt vill jag bli 30 sekunder bättre per kilometer när det gäller rundan på 4 km totalt. Jag ska klarade att få ner tiden med vanlig powerwalk, inte löpning. Jag hoppas att jag fixar detta inna det blir för mörkt och kallt ute. 

 

Man blir verkligen mer motiverad och taggad när man har ett mål med varje träningspass. Även om man inte når målet så kämpar man ju på bättre när man mäter olika värden. Jag har länge varit ganska skeptisk till att mäta mig när jag tränar, men jag har ändrat mig. Nu var jag ju bara 10 sekunder ifrån och logiskt  borde jag ju klara av att nå mitt mål ganska snart. Det blir nu lätt att motivera sig til att bara fortsätta träna. Jag var ju så nära att nå mitt mål denna gången och då ger man ju liksom inte upp.

 

 

Denna dagen har väl inte riktigt blivit som jag har tänkt mig. Jag vet inte hur jag tänkte att den skulle bli heller. Men jag jobbade i natt och jag hade sen tänkt att ta mig bort till gymmet. Men nattjobb sätter sina spår och jag pallade inte riktigt med att ta tag i träningen klockan 04:00 på morgonen. Jag har en gång tidigare i år fixat att ta mig bort efter en kväll och en natt av arbete, men när jag kom hem klockan 03:15 i natt så klarade jag inte det denan gången. Det spelar ju ingen roll. Jag konstaterar bara att jag denna gången inte pallade med att powerwalka på fredag förmiddag, greja under hela eftermiddagen, köra nattpass och sen gymma. Jag fick sova några timmar efter arbetet och sen tog  jag mig bort till gymmet då och körde lite.

 

Det gick inte bra. Jag orkade väl bara hälften av vad jag hade tänkt köra från början. Återigen känner man av att nattjobb sätter sina spår. Men körde i alla fall hyffsat bra under den korta tiden jag var där. Alla pass man kör känns ju inte alltid bra, och blir kanske inte heller alltid som man har tänkt sig och vill. Jag tror alla känner så oavsett vad man tränar, hur mycket och hur vältränad man än är. Jag har själv spelat tillräckligt mycket pingis i mina dar för att veta att ett träningspass kan kännas riktigt jävla skitdåligt medans nästa pass som man kör kan kännas helt perfekt. Jag vet inte hur många gånger jag under pingistiden kunde känna mig sjukt trött och slö innan träning, men senare i pingishallen kunde man ändå få världens bästa träffar på bollen. Tvärtom kunde det också vara. Man var grymt sugen och man kände sig i bra form. Sen kör man ett pass och inget blev så bra som man hade tänkt sig och man fattar inte varför. Allt kändes ju så bra innan, men varför funkade ingenting? 

 

Den träningen jag nu håller på med är jag inte lika bra på som pingisträning. Jag kan bättre hur man sätter olika skruv på en pingisboll, vilka övningar man ska köra för att bli bättre på ett något av alla spelsystem eller de olika slag som finns.  Jag skulle väl egentligen aldrig kunna berätta om allt jag tror mig veta om pingis. Målet är fortfarande att lära mig allt om den sporten innan jag slutar att bry mig helt. Men det är ju ett mål som jag aldrig kommer att uppnå och därför kommer jag alltid på något sätt att fortsätta följa med vad som händer med pingisens utveckling och bara lära mig mer och mer.

 

Jag kan inte lika mycket om styrketräning, specifika övningar för olika kroppsdelar och hur jag på bästa sätt ska få ut max av träningen på gymmet och mina rundor av powerwalks, men känslorna är dom samma kring träningen idag som jag upplevde när jag själv lirade pingis. Vissa pass går bra andra mindre bra. Jag kan aldrig veta innan hur ett pass kommer att funka. Jag kan tro en sak och så blir det precis tvärtom. Så var det när jag tränade pingis, och så är det nu när jag tränar annat också. Jag tycker att jag ändå har hittat några bra tankar kring min träning som får mig att köra på oavsett hur det känns. 

 

Jag har ju mina egna mål med träning. Ibland funderar jag på om jag har nått alla mina mål med träningen än. Svaret blir ju alltid nej. Man har ju satt upp mål och man sätter upp nya mål. Man klarar sina mål, men man har hela tiden nya mål som man vill klara av att uppnå. Med detta tänk måste jag ju bara köra på. Jag kan ju inte nå mina mål som jag har med träningen om jag inte tränar.  Dessutom är träning en färskvara. Du kan ju inte förbli vältränad och hålla dig i bra form om man en dag helt bara slutar. Med dessa tankar kan jag ganska lätt motivera mig till att träna på. Vissa pass känns iblnad otroligt tunga och sega. Men även då får jag ändå ut något av träningen. Dagens pass var tex inte bra. Det kändes jobbigt och jag fick mest kämpa under träningen  Jag orkade egentligen inte hela "vägen". Men nu känns det ändå bra. Jag har en skön känsla av att jag ändå har tränat idag. Det känns bra! Jag är helt säker på att det inte hade känts lika bra nu om jag inte hade tränat tidigare idag. Jag har nog hittat ett bra tänk nu som hjälper mig att bara köra på och hålla uppe motivationen.

 

Vissa mål som jag har och sätter upp kommer jag att klara och andra kommer jag inte att klara. Men jag ska alltid försöka och jag ska bara träna på oavsett resultat och målsättningar.  Jag har kommit ur det där med att jag istället "vilar mig i form". Det är inget man kan göra. Jag vill träna bort känslan av trötthet, både den fysiska psykiska och det kommer jag alltid att försöka göra. Massor av mål har jag med träningen och massor av nya mål kommer jag att sätta upp. För att nå dom, eller bara försöka nå dom så måste man ju bara träna på. Nu kör vi!! Jagvill lära mig allt, men det är ett mål som jag aldrig kan nå. Men jag kan träna på ändå liksom...

 

 

 

 

Hej!

 

Idag är det fredag och jag har under fömddagen varit ute på en pw. Det gick väl bra även om jag stör mig lite på att det inte går snabbare. Jag förbättrar  inte mina kilometertider. Jag ligger på samma resultat som tidigare mätningar har visat.  Måste jag börja jogga och ägna mig åt löpning istället om jag ska kunna förbättra mina tider? Jag vet i alla fall att jag med löpning såklart slår mina nuvarande  powerwalktider, men springa är inte min grej. 

 

Jag går ju ändå bra och håller uppe ett högt tempo. Jag både ser och känner resultat som är till det bättre. Men jag vill ju också förbättra mig tidsmässigt.  Jag får väl ge mig själv en chans. Veckor av pw framöver med tidtagning måste väl ändå göra att jag förbättrar mina tider så småningom? Jag får ge mig själv en chans och inte vara så hård. Man får hoppas att tiderna blir bättre. Det borde ju bli så tycker jag.

 

Jag skrev ju detta inlägget igår om att jag ska sluta titta för långt fram på mitt arbetsschema. Här kommer en video också på samma grej. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag valde att sova ut denna morgon. Ingen träning idag.jag vaknade i morse och hade väldigt ont i magen. Det var då inte bara träningsvärk. Jag valde bara at ligga kvar och somnade om. 

 

Nu ska jag snart jobba igen. Får se om jag hinner äta något. Får väl käka ett äpple fort som fan. Tiden går och jag får skynda mig nu.

 

 

 

Jag måste sluta att kolla på mitt schema som jag jobbar efter. Jag blir bara arg och på annat sätt negativt inställd till att arbete. Allt för ofta tittar jag på hur jag ska jobba om tex 3 veckor. Man får ju massor med information, men jag har ju ingen nytta av att veta något flera veckor innan ett arbetspass ska börja. Jag ser kanske att jag har en lång dag, upp tidigt och under hela den veckan är kanske varje dag ganska tuff. allt de och ännu mer har jag ingen glädje av att veta och jag kan ínte förbereda mig bättre inför arbetspassen som kommer i alla fall. Dessutom har jag ju allt som oftast massor av jobb innan det är dags att jobba om tex 3 veckor. 

 

Det enda som kan vara bra med att kolla långt i förväg det är när man vill  planerar sin ledighet. Men att sitta här och titta på den ena veckan efter den andra och få reda på hur man jobbar om några veckor, eller månader framåt i tiden gör lätt att man  tycker att allt är så jävla jobbigt. Jag vet ju att jag jobbar heltid och då är det mycket jobb. Vissa veckor kan vara bra med lite mindre jobb, men det behöver jag ju inte heller veta så långt i förväg. Allt som oftast räcker det med att veta dagen före vad man ska göra dagen efter. Det räcker liksom...

 

 

Jag kan idag kolla upp hur jobbar i detalj under hela detta halvåret som nu är kvar av 2014, men inte fan vill jag långt i förväg veta hur många långa och tuffa pass jag har under ett halvår. Inte fan vill jag veta om jag jobbar en hel helg och dessutom måste gå upp tidigt också.  Jag vet ju att jag har sådana veckor och dagar där jag tex kan jobba 6 dagar på en och samma vecka, men inte har jag någon glädje av att veta att den veckan kommer om tex 3 veckor från och med idag.. Jag behöver inte få det bekräftat en extra gång.   Det är ju bara jobbigt att veta detta. Ju längre fram i tiden man kollar desto tuffare blir ju egentligen arbetet. Jag blir bara onödigt mycket negativt inställd till mitt jobb. Kollar jag nu upp vad jag har att göra resten av detta året, då finns ju risken att jag funderar i ett halvår på hur mycket jobb jag har och bara det är ju jobbigt. Kollar jag dagen innan då tänker jag ju bara några timmar på att jag i morgon har en tuff dag (om det nu är en tuff dag). Vad som kommer efter den behöver jag ju inte bry mig om förrän nästa dag liksom. 

 

 

Jag har ju säkert  massor av yrkesverksamma år framför mig. Jag behöver inte kolla upp vad jag har att göra flera månader åt gången. Jag får bara veta onödigt mycket som jag inte har någon nytta av att veta månader innan jag ska köra de pass jag kollar upp. Det räcker alltså att jag kollar en enda dag när jag vill se hur jag ska jobba. Om jag inte ska planera ledighet långt fram så räcker det att jag vet dagen innan vad jag har att göra. Man får ta en dag i taget eftersom man bara kan jobba en dag i taget. Hur mycket jobb jag än har så är det helt omöjligt att jobba mer än en dag i taget. 

 

Nu ska jag nästan aldrig mer titta hur jag jobbar långt fram i tiden. Jag gör det bara om jag ska planera min ledighet. Men även när jag planerar ledighet så behöver jag ju bara kolla dom dagar som det gäller. Jag behöver ju inte kolla allt annat också.  Jag tror att detta kommer att göra mig mer avspänd lugnare. Dessutom gnäller jag kanske inte lika mycket i önödan. Vet jag inte hur mycket jobb jag har om tex en månad då kan jag ju inte gnälla om att den dagen som då kommer är jobbig. Fan va lätt det är egentligen, men man gör lätt allt gärna svårare än vad det egentligen är.

 

 

Jag ska snart "tagga" till jobbet. man får fixa sig i håret mm..

 

Jag behöver köpa hem några burkar av min "favvogelê" 

 

Jag köper hos frisören och jag har varit ute på jakt ett tag. Någon har sagt att denna sort ska utgå, men det stämmer inte. Hos en annan frisör var denna burk slut. En tredje säljer inte just denna sorten och en fjärde har flyttat hela sin verksamhet en bit utanför stan och jag orkar bara inte gå för en burk gelê eller två.

 

NU HAR JAG BESÄLLT  EN ÅRSFÖRBRUKNING AV MIN "FAVVOGELÊ" PÅ NÄTET ISTÄLLET. Jag har provat allt möjligt i mitt hår GENOM ÅREN, men denna gelê tycker jag är den skönaste och bästa som finns på markanden. Ingen mer jakt på denna burk behövs nu eftersom jag snart har en årsförbrukning av gelê i brevlådan. 

 

Nu har man kört ett pass. Det gick ganska bra. Jag fick ur mig lite aggressioner sen igår. Den pw jag då körde var jag ju inte nöjd med. Jag slog ju inga nya rekord under gårdagens runda.  Dessutom rasade ju ett hylla ner i morse och det har också fått mig på lite dåligt humör. Det positiva med detta är att jag omvandlade min ilska till  energi och kunde väl kanske då köra lite hårdare än vad jag brukar. Gymmet blev jag i alla fall nöjd med det känns som dagen då är räddad. 

 

 

 

 

Hoppas allt är bra med er. 

 

Denna morgon började med att en massa böcker och annan skit rasa rakt ut på golvet. Något i bokhyllan satt väl löst och när jag skulle ta en pärm så föll den delen som var över pärmen som ett korthus. Sånt kan tydligen hända också. 

 

Jag orkar inte bry mig om att plocka upp skiten nu. Jag ska "tagga" bort till gymmet och köra lite. Jag ser ju inte skiten som ligger på golvet när jag är på gymmet och tränar och ingen annan ser det ju heller. Jag får se om jag bryr mig när jag kommer hem. Just nu skiter jag i det. Jag vill bara träna.

 

 

Jag har varit ute på en pw. Kändes lite tufft även om jag kämpade på bra i regnet. Och jag gick i alla fall en runda på lite mer än 3 km i ett högre tempo än vanlig promenadfart. 

 

 

Nu har jag varit och tränat lite igen. Jag kör på även om jag kanske inte är så grym på detta med gym. Det finns mycket som jag behöver träna mer på om jag säger så. Men just nu är jag ju bara nöjd över att jag kör på minst lika mycket nu som när jag hade semester. Det är bara att försöka hålla i detta och göra så gott jag kan när jag tränar och kämpar med att nå mina mål. 

 

Godmorgon 

Skönt att man är ledig igen. Bara en dag, men ändå Det känns lite i benen denna morgon efter nattens PW, men jag ångrar inte att jag körde en runda. Det var bra gjort och jag kände mig nöjd efteråt.

 

 

 

Nu får det bli gymmet.  Får se vad jag orkar åstakomma där idag. Det är bara att träna på. Full "speed" liksom. Jag försöker hitta alla möjliga sätt att motivera mig på så jag inte ska tröttna. Bara att veta att det kommer att kännas bra några timmar efter träningen motiverar just nu. Det blir då ett sätt att tänka så man blir motiverad. Ett sätt till alltså!  Alla sätt är bra utom dom dåliga och tråkiga.

 

 

 

 

Jag vill ju träna minst lika mycket som jag gjorde under semestern. Hur ska jag bära mig åt när jag nu har börjat jobba igen? Jag får köra när jag har tid och framförallt fritid.

 

Jag har nu varit ute på en NATT-PW ! Jag lyssnade denna gången på en dokumentär om kärnvapen. Provsprängningar, hemska bomber och sånt.

 

 

 

 

Jag hade igång träningsappen också. Jag försöker slå lite olika  rekord som tidigare har registrerats i appen RUNKEEPER.  Man får ju tex reda på medelhastigheten per kilometer. Jag kan alltid gå tillbaka och kolla tidigare pw pass och hur siffrorna har sett ut där. Man kollar det bästa och sen försöker man med allt vad man äger och har att slå rekordet.

 

Nu är denna första arbetsdag efter semestern avklarad. Man kan säga att jag kände mig lite "ringrostig". Jag fick tänka till lite extra när jag skulle göra något på biljettmaskinen och en del saker tar lite längre tid att få gjort. 

 

Jag råkade ut för ett antal broöppningar också. Typ varenda gång som jag skulle passera över en bro med vatten under så började det plinga och sen var det bommar ner, bro upp och väntans tider för mig. Sommaren är ju här liksom..

 

 

Nu är man igång med jobbet igen, men i morgon är jag faktiskt ledig. Rätt skönt att ha haft semester,  bara jobba en dag och sen få ledigt igen.

 

 

 

Då var det dags att börja jobba igen. Undra hur detta ska gå? Ni får väl säkert en rapport när jag kommer hem. Hur har arbetsdagen varit? Hur många broöppningar har jag haft? Var det tufft eller lugnt? Vad käkade jag på min rast? 

 

Nu är min semester över. Jag ska snart gå och lägga mig och i morgon ska jag börja jobba. Tyskland har percis vunnit VM i fotboll. Jag tippade Tyskland när VM startade för en månad sedan. Det är inte ofta som mina tips går in, men även jag kan få rätt ibland. 

 

Min semester har varit bra. Jag har druckit en del skumpa och jag har kunnat göra det precis när jag har känt för det. Det har varit lyx för mig. Jag har också ätit gott och slappat mycket. Jag har njutit av att bara vara ledig. Det har varit så skönt at kunna göra det.

 

Jag har kunnat träna mycket utan att behöva känna någon stress över att jag har någon tid att passa. Jag har tränat nästan varje dag i 4 veckors tid. Jag känner verkligen att jag har bra fart i kroppen nu. Nu gäller det verkligen att jag bara fortsätter att köra på.  Jag måste hitta massor av olika sätt att motivera mig på i framtiden. Jag har fått världens start på någonting som bara ska bli ännu bättre. Jag ska fan nå alla mina mål som jag har  med träningen!  Nu ger jag mig aldrig. Fan ta mig om jag slutar träna.

 

Jag har fått den semester som jag ville ha. Jag är nöjd med hur det har varit. I morgon ska jag tillbaka till vardagen med allt vad det innebär.  Jag ska som sagt träna på, men jag ska också förverkliga min ekonomiska dröm innan detta året är slut. Det blir någon tur till Stockholm i höst. Det blir väl ett annat party (kanske i Stockholm) när man är ledig. Och jul och nyår ska man ju också fira innan detta året är slut. Livet går vidare även efter att man har haft semester. Så är det ju faktiskt.

 

 

 

1. Började 12 juni och öppnade då en cider för att fira.

 

 

 

2. Det blev bärs och mycket fotboll.

 

 

 

3 Powerwalks och promenader!

 

4 Jag har tränat på gymmet också.

 

 

10. Mera gym!

 

 

 

 

11. Mera bärs och även 2 ubåtar.

 

I morgon ska jag börja jobba igen efter att ha haft semester i en månad. Det är bara att erkänna att jag helst skulle vilja ha några månader mer av ledighet. En månad av semster går alltid så jäkla fort. Jag har nog  på ett sätt redan nu  börjat jobba igen. Igår handlade jag lite mat som jag  i morgon ska ta med mig till jobbet. Idag har jag kollat hur första arbetsdagen ser ut i detalj. Så man har börjat med detta tänket kring jobbet redan nu. 

 

Idag ska jag städa och göra fint här hemma. Jag vill få ordning och redan nu en gång för alla. När jag har varit ledig så har det inte blivit mycket grejande med städ och sånt. Problemet är väl att jag under arbetsveckorna är ganska slö med sånt också. Det känns alltid som något annat av allt man har att göra är viktigare än vardagliga grejer som tex städning. Men jag kan samtidigt inte se när det blir för rörigt och ostädat i mitt hem, så då tar jag tag i det även jag inte hatr någon lust. Jag mår ju dåligt annars. Lite sammakan det vara kring träningen. Jag kanske inte alltid tycker att det är så roligt att svettas på gymmet eller vara ute och gå, men jag kan inte leva ett liv där jag inte tränar och rör på mig för man mår ju bara så väldigt mycket sämre av att vara en soffpotatis. Bätter då att aldrig sluta träna liksom...

 

 

Jag har varit ute på en långpromenad. Nu vet jag hur lång den sträckan är som jag i flera år har avverkat i ur och skur. Ca 1.2 mil lång är denna sträcka som för mig har blivit lite av en klassiker.

 

Helgen är igång. Jag har mina sista lediga dagar innan jag ska börja jobba igen. Snart är faktiskt årets semester slut. Tiden går fort kan man bara konstatera.  Jag försöker just nu att inte fundera så mycket över att denna långa ledighet snart är slut. Jag börjar ju inte jobba förrän på måndag och den dagen har jag ju också sovmorgon. Så jag har ju några dagar till där jag kan njuta av att det är semester.

 

Om jag funderar över jobbet så vill jag isåfall tänka på allt som känns positivt med att börja jobba igen. Allt annat som många gånger kan kännas tufft och jobbigt fötränger jag stenhårt, åtminstone ett tag till. 

 

Det som jag är nöjd över med att börja jobba igen det är just att jag har sovmorgon under ganska lång tid framöver. Från och med måndag så har jag 4 veckor där jag i stort sett kan få sovmorgon varje dag. Sen kanske man väljer att gå upp ganska tidigt ändå, men då är det inte för att jag ska köra buss i alla fall. 

 

 Jag har tränat jättebra under hela min semester och jag känner att jag vill fortsätta att träna bra. Frågan är ju hur jag ska kunna klara av att köra på lika bra när jag inte längre är helt ledig? Jag vill verkligen inte falla tillbaka till hur det var innan semestern. Jag har liksom gått förbi den där fasen där jag tränar mindre pass än vad det finns dagar i veckan. En vecka innehåller ju  7 dagar och jag vill i alla fall på något vis träna minst 5 dagar i veckan, året om. Det går om jag bara hittar hur många sätt som helst som motiverar mig på.

 

Träningsapp motiverar: Man mäter sig själv och man ser siffror på vad man har klarat av under träningen. Nästan gång vill man kunna se bättre siffror och då blir det automatiskt att man går och tränar igen, annars kan man ju inte få bättre värden.

 

Viktnedgång motiverar: Mitt mål med träningen just är att gå ner i vikt. Jag kan tänka på att jag inte kan gå ner i vikt om jag inte rör på mig. Det borde motivera mig till att köra på eftersom jag absolut inte vill gå upp i vikt och hamna på den vikten som jag hade för ca 1 år sen.

 

Kolla gamla bilder på mig själv motiverar: Fast tvärtom menar jag då...För ett tag sedan titta jag på  2-3 år gamla bilder  av mig själv. Jag såg väldigt tydligt att jag vägde för mycket och att jag åt väldigt ohälsosamt. Det tänkte man inte på då, men nu vet jag så mycket mer och då syns det.  Jag vill verkligen inte tillbaka till den sk formen som jag hade då!. Om jag vet att träningen jag nu kör hjälper mig att inte hamna där jag var hälsomässigt för 2 eller 3 år sedan, då blir det enkelt att motivera sig själv till att bara köra på. Kollar man gamla bilder där man ser att något är fel, då sätter man fart för att man inte ska hamna "fel" igen.

 

Se att ens träning ger resultat motiverar: Man vill ju bara träna ännu mer när man märker att man får dom resultat som man strävar efter att nå. Det är en grym känsla som är svår att beskriva. Men man vill hela tiden uppleva den känslan om och om igen. För att jag ska kunna gör det, så måste jag ju träna på. Motivationen ligger alltså i att få uppleva känslan av att nå sina mål. Den känslan är grym!

 

Tycka att det är roligt att träna motiverar: Försöka hitta rätt inställning. Intala sig själv att detta är jävligt kul att hålla på med. När det är roligt är det ju också enkelt att motivera sig och finns motivationen då orkar man träna på och jobba med att opptimera sin hälsa. Optimera min hälsa är ju vad jag verkligen vill göra.

 

 

 

Jag gjorde ju en video igår. Whats in my wallet? Jag gjorde det för att jag vill härma alla som gör en video om vad dom har i sina handväskor. What's in my bag? Det verkar ju vara någon slags trend nu. Men jag har ju ingen handväska! 

 

Nu har Alexandra Nilsson också gjort en video. What's in my bag? Jag tycker detta är underhållande och kul för jag skrattar mycket när jag kollar. Men jag fattar inte riktigt vad jag roas av egentligen. 

 

 

Jag provade idag  en av alla träningsappar som finns att använda. RunKeeper heter den som jag testade. Jag har aldrig testat förut, men jag ska nog fortsätta ha den igång när jag är ute på pw. Man kör defentivt bättre när man vet att en klocka tickar eller när man hör en röst som regelbundet talar om vilken tid man har per km osv..

Allt blir liksom roligare när man använder denna typen av app under träning, bättre och man håller uppe motivationen. Motivationen är ju väldigt viktig och kan jag bara med hjälp av en app hålla uppe motivationen då är det ju bara att använda den. Appen är ju inte tung att ha igång och bära med sig. 

 

Jag tyckte också det var kul att faktiskt få se hur lång den rundan är som jag brukar gå när jag är ute och kör PW. Nu vet jag att den är ca 4 kilometer. 

 

 

Idag var jag uppe ganska tidigt och körde pw. När man kollar vädret så kan man ju ana att det blir en het dag. Då är skönt att ha bränt av en pw tidigt på morgonen istället för att man ska gå ut på eftermiddagen. 

 

Jag körde ganska precis en timme. Jag var lite slö den första halvtimmen, men under den andra hälften av den timmen som jag var ute trampade jag på rätt bra. 

 

 

 

 

 

 

Jag har hängt lite på gymmet ikväll. Jag körde ett ganska kort pass. Jag kände för attträna lite och då är det ju synd att bara sitta hemma och vara sugen. Bättre att bara köra ett pass då. Jag tänkte först ta mig ut på en pw, men det kör jag ju varje dag och två på en samma dag blir lätt tjatigt. Fast ibland kan 2 pw på en samma dag funka och kännas bra. 

 

 

 

Det går inte en dag utan att jag tänker på min "ekonomidröm". Nu är det bara ca ett halvår kvar och sen ska allt vara klart och jag är nöjd och trygg då med min ekomomiska situation?

 

Jag har gjort några små sk investeringar för att min dröm ska kunna bli verklighet om ett halvår. När jag säger att jag investerar så betyder det att jag har köpt något som jag sen kommer att tjäna "cash" på. Det jag köper stiger i värde och när det har stigit då säljer jag att sälja. Jag kan också låta någon göra något åt mig som jag betalar för och under tiden som det blir gjort som jag inte behöver göra själv så kan jag göra något som jag tjänar mer "cash" på  som jag inte hade kunnat gjort annars. Jag har haft lite olika "högar" med tusenlappar som jag har investerat i olika saker. I slutet av december i år kommer jag att få tillbaka en del av de som jag investerade pengar i. Det vet jag redan nu och det känns rätt coolt. 

 

De pengar som jag får tillbaka täcker sedan sånt som tex olika typer av försäkringar som jag har idag, och som jag har tagit nyligen. Jag behöver alltså inte betala dessa försäkringar som jag idag betalar med min bussförarlön, utan i framtiden betalar jag istället med de pengar jag tjänar på mina investeringar. Jag får alltså en bättre ekonomisk situation än vad jag tidigare har haft  och dessutom känner jag mig trygg eftersom jag har massor av olika försäkringar mot allt möjligt som faktsikt kan inträffa.

 

 Jag hoppas naturligvis att jag inte behöver använda mig av försäkringarna utan att jag bara behöver betala på dom. Försäkringar har man ju bara ifall något tråkigt händer (man vill ju inte att något tråkigt ska hända) som kan bli en fullständig krasch i privatekonomin om man inte har betalat för ett visst skydd mot något. Om inget händer då får jag det bara ännu bättre eftersom jag då kan jobba på och göra mycket som jag tjänar ännu mer pengar på. Tjänar jag ännu mer pengar, jag då blir ju såklart min ekonomiska situtaion ännu bättre. Kan jag inte i framtiden av någon orsak dra in pengar som jag nu gör  då går mina försäkringar in och hjälper mig ekonomiskt plus att jag kan dra nytta av de investeringar jag har gjort. Jag har tänkt igenom detta så noga så jag kan inte ha missat nånting. Jag kommer att få en ekonomisk sitiation som jag kan vara nöjd med och då behöver jag aldrig mer sträva att få det ännu bättre. Jag kan kämpa mindre och leva mer.

Snart har jag gjort de som jag tycker är värt att göra meddetta. Jag måste få in lite mer cash som jag sen förvandlar till mera cash och om ett halvår från nu är man KING. För CASH IS KING liksom... 

 

 

 

Jag sover längre och längre om dagarna nu. Jag vill kliva upp tidigt och vara uppe. Under desa heta sommardagar hade det nog varit bättre att köra pw på morgonen itsället för under sena förmiddagen. Det blir så jäkla varmt och svetten bara flyter. Men det går bra och jag håller ett högt tempo. Jäklar vilken kickstart jag har fått nu med träningen underdenna semester. Jag funderar bara på hur jag ska kunna hålla i detta nu när jag nästa vecka börjar jobba igen. Jag får hoppas att jag hittar alla möjliga sätt att motivera mig på.

 

Jag sitter här och kollar fotbollen. Eller rättare sagt: Jag kollar när Tyskland spelar fotboll. Helt sjukt att det står 5-0 till Tyskland redan efter första halvlek. 

 

 

Det som jag tycker är kul det är att jag efter Tysklands första match i detta VM faktiskt sa att Tyskland kommer att vinna hela VM. Jag tror att jag har sagt det i en videoblogg eller skrivit det redan för några veckor sedan här på Dannebloggen. Det är ju inte säkert att jag får rätt, men till final går dom ju. Det kan man väl lugnt säga även om det är en halvlek kvar. 

 

 

 

 

 

Det känns lite vemodigt när jag tänker på att jag bara har denna veckan kvar av årets semester. Jag känner mig däremot inte besviken på hur denna semster har varit. Jag har gjort allt de som jag innan sa till mig själv att jag skulle göra. Träna och röra på mig mycket var de som gällde.  

 

Jag tror det var det enda som jag verkligen lovade mig själv innan semestern att jag skulle göra. Jag är nöjd med hur jag har kört på med gym och pw och jag tror att jag nu denna veckan kommer att träna bättre än vad jag har gjort under någon annan vecka i år. Det känns just nu sjukt bra när jag kör och motivationen är på topp. 7 dagar denna veckan av rörelse och träning borde inte vara några problem så det siktar jag på att klara. 

 

 

Det blev ingen resa och jag hade inte förväntat mig att jag skulle fixa någon heller. Jag har inte pengar till sånt just nu. Jag prioriterar ju annat.  Jag sparar  pengar till att förverkliga en dröm som innebär jag, om jag vill sen ska kunna resa och ta semester före och efter  jag har min semester på sommaren. Det känns som att det är värt att skita i att åka på en  resa under detta året om jag från och med nästa år får ett ekonomisk situtation som innebär att man kan ta semster och dra iväg långt bort några gånger per år, under kanske resten av livet. Om jag gör sånt återstår ju att se, men möjligheten kommer defentift  att finnas efter att jag har förverkligat min ekonomiska dröm. Det känns coolt.

 

Jag känner väl inte för att börja jobba nästa vecka för man har det ju väldigt bra just nu, men samtidigt är det väl bra att allt blir som vanligt igen. Man har ett jobba att gå till och man får mer vardagliga rutiner, det finns väl något som är bra med de också. Jag är glad över att jag inte behöver gå upp sjukt tidigt när jag börjar jobba igen. Jag jobbar eftermiddag och kväll 2 veckor i rad. Jag får nu ta vara på de sista dagarna av min semester. På söndag säger jag hej då till min semster och börjar jobba igen. Det känns lite vemodigt redan nu, men några dagar till kan jag njuta av underbara lediga dagar innan jag kommer att börja längta efter ny ledighet igen.

 

 

Idag kan jag nog inte säga att jag var ute på en pw. Jag kallar detta nog mera en rask promenad. Jag orkade väl inte riktigt köra så hårt som jag gjorde igår, men det känns ju bra nu eftersom jag hela tiden är sugen att köra på med promenader, pw och gym. "POWERDANNE" liksom... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Efter min POWERWALK med i ett ruskigt tempo och en ännu ruskigare histora om hur en fängelsevistelse i Bolivia så tyckte jag att det var dags att käka lite. Jag gick till en av mina flera "favvorestauranger" som jag har i denna stan.

 

När jag satt och käka där så ringer farsan och frågar om jag vill hänga upp till Ursand och lira lite minigolf. 

Det kan jag vara med på tänkte jag och vi blev ett gäng på  7 pers som "taggade" upp till Ursand Resort och Camping.  Det är självaste Bert Karlsson fixar och grejar här nu och det märks väl med tanke på vad som nu finns där. Det är ju kul att det händer och har hänt grejer på Ursand i alla fall. Det kan man väl vara ganska säker på att det gör när Bert karlsson är i farten.  Vattenrutschkanor och stutsmattor lite överallt mm. Det är rätt coolt tycker jag.

 

 

Det har varit en lång dag.

 

Jag har även idag hängt med mina syskon. Känner att det är bäst att passa på och umgås med dom när jag har möjlighet att träffa båda samtidigt.  Det är inte många tillfällen per år annars som vi kan träffas och det beror väl på rent praktiska skäl. Vi lever våra liv i helt olika städer, på mils avstånd från varandra. 

 

 

Idag började jag denna söndag med en "POWERWALK". Jag hittade en nytt sätt igen att motivera mig på, men jag återkommer om det i en videoblogg. 

 

Med ännu ett nytt tänk för att hjälpa mig att hålla motivationen uppe så höll jag ett ruskigt högt tempo under 60 minuter . Det var nog så nära jogging som man kan komma. Jag hade såklart mina lurar i öronen också, och ska vi stanna kvar vid ordet ruskigt så kan man verkligen säga det om den dokumentär som jag lyssnade på under dagens runda.

 

Den handlade om en kille som heter Jonas. Han åkte till Bolivia där han skulle  göra ett jobb som han trodde skulle ge honom mycket pengar när han kom hem till Sverige igen.  Men det sket sig kan man lugnt säga och han blev kvar i Boliva. De han sen berättar om är bara så ruskigt så jag är glad över att jag hörde på hans historia i morse istället för att tex lyssna nu ikväll. Hade jag suttit här och lyssnat på hela denna historien nu ikväll, då hade jag  inte vågat sova själv denna natten. Nu har det ju gått över 12 timmar sen jag hörde detta, så nu har chocken liksom lagt sig och jag tror att jag kommer att kunna sova i natt.

 

 

 

 

 Jag sitter här mitt i natten och skapar ett blogginlägg. Det är ganska skönt och varför ska jag gå och lägga mig när jag ändå inte är trött.-

 

Jag har kommit hem efter att ha varit ute med brorsan, syrran och deras respektive. Farsan och hans fru var också med. Pappa fyller år i morgon och det var väl lite därför vi var ute i kväll.  Vi  käka lite gott. Jag tog en burgare och som dessert blev det lite kanel- basilika inlagda jordgubbar och vaniljglass.

 

 

 

Jag har haft en bra kväll. Det är alltid roligt att träffa både brorsan och syrran. Det är alltid lugnt och avspänt. Man har en trevlig kväll och det är ju så det ska vara.

 

Får se om jag sover nu eller sitter uppe ett tag till.

 

 

 

 

Jag har varit ute på en pw igen. Nu är tempot i kroppen bra. Jävlar vilka grymma varv man har kört nu den senaste tiden! FEEL POWER liksom!!

 

 

 

 

Regn och rusk gjorde att jag i morse strunate i att gå ut på en pw. Jag tänkte att jag väntar till eftermiddagen. Blir vädret bättre kan jag ju alltid gå ut då och skulle det fortsätta att regna så kan man ju alltid ta sig bort till gymmet.

 

Det blev ett perfekt väder för pw nu under eftermiddagen. Sol, vind och inte för varmt. Det är ett bra promenadväder tycker jag. Jag höll ett bra tempo under hela min runda. Jag blev nöjd med dagens träning idag också helt enkelt.

 

 

 

Det blev en tur det gymmet tidigare idag också. Jag är nu glad för att jag gick till gymmet och fick tränat lite. Jag tänkte först att jag skulle strunta i det, men jag trotsar den negativa tanken och "taggar" bort till gymmet och kör i alla fall.

 

 

När jag då får en tanke om att jag kanske ska strunta i det så känner jag att det är fel. Min doktor säger att jag inte ska sitta stilla eftersom det är så extra viktigt just för mig att jag rör på mig.  Jag vet också att även om jag inte känner för att träna så känns det ju ändå  väldigt bra efter ett träningspass. Motivationen och drivet ligger ju då i att köra på så att man får känna den där sköna känslan efter ett hårt träningspass.  Dessutom vill jag ju vara i farten och träna mycket och då ska jag väl försöka att just vara i farten.

 

När jag sen kör på gymmet  så får jag för en sekund nästa tanke som jag på ett sätt bara tycker är skit. Jag känner för att bryta passet lite tidigare än vad jag innan har planerat, men sen får jag känslan av jag ska minsann ska köra klart och göra det bra. 

 

När jag ändå kör trots att jag får lite tankar om att jag typ ska "softa" istället för att träna, då är det ju såklart bra!  Men jag avskyr att jag inte bara kan köra utan att får dessa tankar om att jag kanske ska  "tagga" ner och vila istället. Men man blir ju  motiverad av känslan att jag faktiskt kan trotsa alla negativa tankar och bara träna på ändå. Blir jag mindre motiverad om de negativa tankarna inte finns? Jag har i alla fall   kommit över den där känslan av att det är jobbigt att träna. Det känns bara gött nu när man tränar och rör på sig!  Varför dyker dessa negativa tankar upp hos mig när det mesta ändå känns sjukt bra? Där har jag något att fundera på, fast jag tänker ju mycket även när jag egentligen inte har något att fundera på överhuvudtaget.

 

 

Jag har varit ute på en pw i någon timme. Jag tryckte på lite extra idag för att känna hur det kändes. Jag höll uppe tempot ganska bra under 45 minuter och sen "taggade" jag ner igen. Orakade alltså inte riktigt hela vägen att köra hårt, men väl i 45 minuter. Nästa gång jag kör kanske jag orkar i 46 minuter och nästan gång kanske 47 osv... Tillslut så sätter man en timme och kanske mer än så. Det är bara att köra på och förska utvecklas och bli bättre och bättre. Jag gör så gott jag kan liksom... 

 

 

 Samtidigt som jag var ute för att röra på mig så lyssande jag på en dokumentär som kunde ha handlat om skor och skomakare. Det hade ju passat bra eftersom jag var ute och körde pw. När man kör pw så är det ju inte fel att ha ett par riktigt bra skor. Nu handlade väl inte denna dokumentär riktigt om skor, knappast ens om skomakare. Men det var bra och spännade lyssning i alla fall. Dokumentären handlade om "SKOMAKARLIGAN".

 

 

 

Är ute på en powerwalk!

 

 

 

Även om man får läsa VÄNERSBORGAREN med förstoringsglas så är i alla fall jag med i denna veckans tidning. WOW !!! Det känns stort!! 

 

 

 

Jag ska ta mig ut i solen på en PW! JAG SKA KÖRA EXTRA HÅRT IDAG! Efter alla tankar kring vad Mouna nu har sagt så får jag väl försöka göra större förändringar, på de förändringar som jag nu under ett år  redan har gjort. Det är ju naturligtvis bra att man försöker utveckla både sig själv och det man syslar med. Man ska ju inte köra fast i något och tro att det sen föralltid är det enda rätta att göra. Jag tror mer på att man ska vara flexibel och nyfiken liksom, men vad ska jag nu hitta på som inte är det gamla vanliga? Vad kan jag, och vad känns motiverande? Jag är ju ganska lurig som person så jag kommer säkert på något.

 

 

Nu ska jag sova!   I morgon tar jag nya tag igen. Det är fortfarande skönt att ha semester. Jag kommer nog att känna så ända tills denna semster är slut. Sen när man börjar jobba då kommer man att längta till nästa semester. Men så behöver jag ju inte känna just nu för jag har ju 2 veckor kvar av denna semestern.

 

GOOD❤️NIGHT

 

 

 

 

 

Jag har haft lite mailkontakt med Mouna nu i dagarna (senast idag). Hon började med att berättade för mig att Scilife clinic har följt upp lite olika värden  under dom senaste månaderna som kort sagt gäller mitt hälsotillstånd. Vissa av dessa värden var för ett år sedan ganska höga och dom fortsätter tyvärr att vara för höga. Hon ville nu veta lite hur det går för mig när de gäller dom förändrinngar i min livstil som jag under året har gjort.

 

Hon sa också att det snart är dags för mig att göra en ny årliga undersökning och där ska man följa upp ALLA värdena. Vad exakt de är för värden vet jag egentligen inte. Ska jag kunna fatta allt med hela denna "hälsogrejen" så måste jag ju vara utbildad läkare.  Jag fokuserar bara på de jag vet att jag kan göra själv för att mina värden ska bli bättre. Resten hjälper Mouna och Scillife clinic mig med.

 

 När det gäller den årliga undersökningen (som kommer att äga rum i september)  så skriver Mouna att man kommer följa upp mina värden. Och därefter ska jag sätta mig ner med henne igen och diskutera vad man konkret kan göra för att alla mina värden ska bli bra.

 

När jag skrev til Mouna så berättade jag så mycket jag kunde om vad jag har klarat av att göra för bra förändringar och vilka resultat de har fått. Jag berättade också vad jag tycker är svårt med att ändra på livstilsfaktorer. Vissa saker är ju svårare än andra att ändra på liksom. Mouna svarade då att hon ändå tycker att jag är duktig som även tänker till kring de som inte är så lätt att ändra på när det gäller livstilsfaktorerana ur ett hälsoperspektiv. Hon skriver också att det som nu blir viktigt är att jag och hon hittar ett sätt som  optimerar min hälsa. 

 

Jag är så glad över att jag för ganska exakt ett år sedan nu kontaktade Scilife i Stockholm! Mycket bättre hjälp kan jag ju inte få när det gäller förbyggandet av allvarliga sjukdomar. Jag får än idag kritik av mängder av sk förståsigpåare som säger att detta med Scilife bara är skit, men förmodligen har ingen av dom som vräker ur sig negativ kritik ens varit i näreheten av att genomgå denna typen av hälsoprogram. Därför behöver jag ju inte ens lyssna med ett öra när dessa kritiker bara säger saker utan att egentligen veta någonting. Mouna är bara hur grym som helst! Det känns lyxigt verkligen få hjälp av henne! Och jag är bara så glad för det.

 

 

 

 

 Jag har varit ute på en PW! 90 minuter i solen blev det. Det kändes som jag hade ett bra "steg" idag. Bra steg, fokus och "power" under denna förmiddags "powerwalk"!

 

Man hittar ibland en del när man är ute och bara går. Pantflaskor eller burkar burkar ju inte vara helt ovanligt att jag hittar när jag är ute på promenad eller PW! Jag rotar inte i papperskorgar eller kollar överallt om jag hittar pant, men inte allt för sällan så ligger det bara precis på vägen där jag går ,eller lite vid sidan av. Då plockar jag med mig den. Det är ju en rätt skönt  att kunna tjäna lite pengar på att man bara är ute och går, även om det bara är 1 krona. 

 

Idag hittade jag ingen pant, men en patientbricka låg väldigt synligt vid vägen och skräpade i naturen. En patientbricka innehåller ju nästan alla uppgifter som finns att hitta om en person. Personnummer, namn, adress och telefonnummer står ju klart och tydligt på brickan. Hamnar den brickan hos någon som kanske inte är fullt lika ärligt som jag är, då kan ju faktiskt ägaren av brickan få sin identitet stulen. Polisstationen låg inte så långt ifrån där jag var ute och promenerade så jag lämnade in brickan där. Jag kunde naturligtvis ha skickat hem brickan med post till ägaren, men nu gjorde jag inte det. Nu när brickan är hos polisen så hamnar den väl inte i kriminella händer i alla fall. Frågan är om polisen kontaktar ägaren. Allting står ju på brickan, men dom jhar ju säkert massor av upphittade grejer på stationen så det skulle väl vara ett heltidsjobb att ringa runt eller på olika sätt försöka få tag i ägare till upphittade saker som har lämnats in.